Svenska Samhället. Leva enligt normen. Ni som lever utanför normen hur lever ni?

Finns ingen värme i många svenska släkter.,..

Jag bor i generationsboende. 5 generationer i samma hus/gård, totalt 8 familjer. 

Ute på landsbygden? Har ni stor yta? Hur får ni plats? 

Klart det är ok. Om det är frivilligt.

I många kulturer så MÅSTE man bo hemma tills nan gifter sig även om man är 30. Det är sjukt.

Är uppvuxen i en kall släkt i snobbförort .Många miljardärer men man bryr sig bara om sig själv.

Har man en dröm att jobba inom
enkelt yrke ser de ner på en etc. Struntar i andra osv. 

Krisar det i livet lämnas man till ödet. Gillar inte allsj svensk mentalitet. 

Jag har aldrig haft ett förhållande, jag har inga barn och jag har inte varit gift.

Ja faktiskts. Det ligger en del i det. Finns kanske en ytlig värme i många släkten nen den svalnar extremt fort och den är inte uthållig.  

Det är inte svensk mentalitet.

Den svenska mentaliteten överlag är väldigt egoistisk, förutom när det gäller generositet mot invandrare.

Men svenskar bryr sig allt mindre om  varandra. Man anser sig ha nog med sitt och skiter i om grannkvinnan misshandlas till döds av sin aggressive man eller om grannen är en ensam stackare som ingen kommer och hälsar på. De gamla på hemmen besöks alltmer sällan och föräldrars karriärer och egentid (egotid) är mer viktigt än att ta hand om sina barn.

Du generaliserar extremt grovt.
Det som du beskriver är på inget sätt "svensk mentalitet".

I Sverige har de flesta möjlighet att bygga ett eget liv, en egen familj, utan att av ekonomiska eller religiösa skäl tvingas leva kvar i sin familj eller släkt, om man inte själv önskar det.

Frihet är den största anledningen och frihet beskriver mer den svenska mentaliteten.

Däremot saknas frihet i hög grad i många släkter (som inte är svenska) och i många orter och i andra länder. T o m är friheten starkt begränsad i många "orter" inom Sveriges gränser, men som generellt inte betraktas som traditionellt "svenska" orter.
Detta har inget att göra med kall eller varm mentalitet i släkten utan har helt andra förklaringar.

Den svensk som allra helst önskar finnas kvar i en mycket nära relation i sin släkt, den som önskar bo väldigt nära sina föräldrar, att bo som närmaste grannar eller kanske t o m att bo tillsammans, har i de flesta fall full frihet att leva så.
Om detta skulle vara någons mål och högsta önskan.
Du har t o m redan fått exempel på detta i tråden.
Men det är väldigt få som vill göra det valet.

("I de flesta" fall betyder inte alltid.)

Om just du är uppvuxen i det du upplever vara en kall släkt är inte en anledning att generalisera grovt om alla svenska släkter.
Jag känner absolut inte igen mig i din beskrivning.

Självfallet kan livet och människorna skilja beroende på i vilken ort man bor och beroende på stora ekonomiska skillnader.
Men att generalisera som du gör om alla miljardärer blir väldigt fel.
Jag är helt övertygad att människor med god ekonomi rent generellt är mer välutbildade, har en större världsbild och är generellt mer humana.
Det bevisas bl a av att de med mycket goda ekonomiska möjligheter ofta jobbar med välgörande ändamål, ofta skänker mycket pengar till välgörenhet, finansierar stora delar av Sveriges bistånd till fattiga länder, finansierar t ex Rädda Barnen och liknande välgörenhetsorganisationer i hög grad.
Många väldigt rika människor är filantroper.

Filantropi (etymologiskt kärlek till människan)
är välgörenhet och annan allmännyttig verksamhet som utan motprestation stöder institutioner och projekt inom till exempel kultur, utbildning, forskning och hälsa. Filantroper kan vara privatpersoner, ideella föreningar, företag eller allmännyttiga stiftelser.

Det är självfallet enklare att vara filantrop och att skänka pengar när man är rik.
Men alla som vill kan bidra med sin egen arbetsinsats. Man behöver absolut inte vara rik för att arbeta ideellt och med välgörenhet.
Men om man generaliserar, lite på samma sätt som du gör, så kan man säga att folk med låga inkomster är kalla, inte är lika humana, eftersom de inte vill jobba med välgörenhet.
(Detta är dock inte min uppfattning, utan bara ett exempel på hur man kan generalisera.)

Numera är det inte så ovanligt i Sverige att bo med sina föräldrar längre upp i åldrarna pga höga bostadspriser. Många bor så i andra länder för att de inte har något val pga ekonomi snarare än för att de vill.
Jag hade aldrig velat leva så. Jag är självständig och vill klara mig själv. Jag hade bara irriterat mig på att bo med mina föräldrar. Känner en familj som bor i ett generationsboende men det beror på att de inte klarar att ta hand om sina barn själva utan hjälp 

Jag skulle gladeligen bo i generationsboende med min mamma under förutsättningen att jag hade ett hus där det fanns en egen liten lägenhet till henne. Med pappa? Nä, jag älskar honom men jag skulle inte klara av att bo med honom. 

Nu bor jag inte så detta är möjligt och att dela lägenhet finns inte på kartan för vare sig mig eller mamma. 

Man kan ta hand om varandra utan att bo ihop. I min släkt (många generationer svensk på båda sidor) så hjälper man den äldre generationen när den behöver hjälp. På ålderns höst när de är ensamma så åker man och hälsar på flera gånger i veckan, hjälper till med städ/tvätt/matinköp och tar promenader tillsammans.