Anonym (345) skrev 2023-10-24 19:34:20 följande:
Nej, är inte i relation med någon.
Anonym (F) skrev 2023-10-24 17:34:41 följande:
Jag förstår inte heller situationen. Du har väl inte fortfarande relation med den våldsamma om du har barn?
Nej men eftersom vi har barn ihop måste vi kommunicera osv. Jag uttryckte mig nog dåligt i trådstarten.
Dom har iprinsip ignorerat det han gjorde, trots att en ny anklagat han, att vårt barn berättade om det på barnahus. Jo, det kan jag hålla med om. Jag bara litar inte på soc överhuvudtaget. Dom har gjort stora fel tidigare, fick intern kritik(alltså inte bara kritik från mig och handläggaren fick byta jobb.
Har ni barn med svårigheter eller diagnos? Då har jag full förståelse att man behöver hjälp. Mitt barn har inga såna svårigheter.
Hur har det gått till, hjälpen, har ni fått åka dit, kommer någon hem till er?
Anonym (Vad) skrev 2023-10-24 17:46:10 följande:
Fokusera mer på vad du behöver stöd med än vad soc gör och inte gör.
förstår du vad det är soc ser behov av?
att folk säger att du är en bra mamma säger ju ingenting? Jag vet att jag är det och ändå har ingen sagt det någonsin. för de flesta är bra föräldrar och då blir det mer konstigt om folk håller på och ska påtala det hela tiden.
Jag har inte sagt att folk påtalar det hela tiden. Jag är väldigt engagerad i olika aktiviteter för mitt barn och för andras barn, hittar på saker med barnen pga att deras föräldrar inte har tid. Då har jag fått höra det.
Jag vet också att jag är en bra mamma men jag är väldigt självkritisk och känner jag att jag gjort/gör minsta fel känner jag mig som världens sämsta förälder. Kontakten med soc knäcker mitt självförtroende som förälder.
Jag känner att jag inte fått den hjälp som jag känner att jag behöver.
Mitt ex har sagt en massa negativa saker om mig till soc och dom går mkt på det, trots att han är dömd för vissa saker han gjort. Trots att han slog mig och vårt barn såg(berättat om det på barnahus) så tycker dom att han är en bra förälder.
Det är nog där det lite skaver för mig.
Hej
Nä, våra barn har ingen diagnoser eller varit utmanande mer än att de är barn i olika faser.
Vi gjorde det för att vi ville. Även om vi är trygga i vårt föräldraskap eller kanske just därför, vet vi att vi kommer att hamna i diverse utmanande situationer och vi ville vara så förberedda som möjligt.
I vår kommun finns det både föräldrastöd (man kan ringa och få samtal med familjebehandlare) och föräldrautbildning i grupp (2 olika inriktningar beroende på ålder). För dessa insatser behövs inget beslut eller utredning och de sker utanför hemmet.
Sen finns det såklart insatser som mer riktad familjebehandling etc som gått via socialsekreterare.
Jag känner inte dig men jag tror att du skulle vara hjälpt av att stärkas i din föräldraroll. Du låter lite osäker, vilket inte är konstigt med tanke på det du varit med om.
Men släpp bilden av att du inte får göra fel och ska vara perfekt. För man gör ju fel hela tiden, det finns inget facit....
Att du vill göra saker med ditt barn är ju jättefint men föräldraskap handlar ju om så mycket mer och det är inte alltid så lätt att se sig själv.
Ge barnet lagom med ansvar, kunna hantera konflikter, sätta sunda gränser och stå ut i att vara världens sämsta mamma ibland (tonåren...suck) och inte lägga sina känslor, önskningar etc på barnet. Det är ett hästjobb att vara förälder och extra tufft för dig som är ensamstående där den andre föräldern brister.
Att socialtjänsten gjort bedömningen att du beter dig mer som en kompis kan tyda på att du kanske brister lite i gränssättningen och ansvarsbedömningen och behöver stöd kring just detta.
