Har kommit fram till att personen jag träffar just nu antagligen har otrygg anknytning (han känns som ett "praktexempel" på detta). Nu undrar jag om någon annan här inne vill dela med sig av att vara i dejtingfasen med någon som har otrygg anknytning.. Kånner mig rätt känslomässigt slut efter de senaste månaderna, tycker mycket honom men jag måste ju tänka på mitt egna mående med så kånner mig delvis kluven.
Otrygg anknytning? Förklara dig
Otrygg anknytning? Förklara dig
Otrygg anknytning? Förklara dig
Vilken typ av otrygg anknytning menar du, det finns 3 olika sorter.
Hur beter han sig då?
Det är i mitt tycke rätt olika att dejta eller försöka att ha en relation med en person som har "problem", beroende på om personen själv är medveten om det eller inte.
Behöver inte vara otrygg anknytning, kan ha med personlighet, diagnoser eller vad som.
Problemet ligger oftast inte i vad det är, utan hur personen hanterar det.
En person som har otrygg anknytning men som inte tar det på allvar, eller inte förstår själv, är ju något att se upp med. Det viktiga är ju det att ställa krav och att ifrågasätta, med avsikt att den ska kunna ta tag i sakerna.
Vad är det du saknar hos honom?
Vilka specifika behov har han?
Vad är det som tröttar ut dig?
Försöker bara förstå.
Hur ser hans övriga relationer ut som familj och vänner?
Jag är allergisk mot bara orden "otrygg anknytning" efter att ha hört en massa FL-morsor pipa.
Osexigaste påhoppet på jorden om man söker ny partner och skulle få höra det.
Det är i mitt tycke rätt olika att dejta eller försöka att ha en relation med en person som har "problem", beroende på om personen själv är medveten om det eller inte.
Behöver inte vara otrygg anknytning, kan ha med personlighet, diagnoser eller vad som.
Problemet ligger oftast inte i vad det är, utan hur personen hanterar det.
En person som har otrygg anknytning men som inte tar det på allvar, eller inte förstår själv, är ju något att se upp med. Det viktiga är ju det att ställa krav och att ifrågasätta, med avsikt att den ska kunna ta tag i sakerna.
Jag har själv otrygg desorganiserad aknytning, så jag tror jag förstår andra som har de andra två, då jag är en mix av dem.
Tack för era svar. Jag grundar det på från vad han har berättat om uppväxt, tidigare relationer och hur han är mot mig. Visst, kanske är det jag som är ute och cyklar och att det helt enkelt handlar om bristande intresse men känns inte ritkigt så iaf.
De gånger vi har tagit ett steg frsmåt och kommit varandra lite närmare så slår han om och tar ett strg tillbaka (för att efter en tid göra samma sak igen). Han går från att skriva en massa fint till att vara ganska kall i sina meddelande/dialoger. Han har flera gånger backat ut från att träffas i sista sekunden. Han har många gånger påtalat att han vill kimma närmare men att han är rädd för att bli sårad.
Tack för era svar. Jag grundar det på från vad han har berättat om uppväxt, tidigare relationer och hur han är mot mig. Visst, kanske är det jag som är ute och cyklar och att det helt enkelt handlar om bristande intresse men känns inte ritkigt så iaf.
De gånger vi har tagit ett steg frsmåt och kommit varandra lite närmare så slår han om och tar ett strg tillbaka (för att efter en tid göra samma sak igen). Han går från att skriva en massa fint till att vara ganska kall i sina meddelande/dialoger. Han har flera gånger backat ut från att träffas i sista sekunden. Han har många gånger påtalat att han vill kimma närmare men att han är rädd för att bli sårad.
Har själv varit sådan. Tar lång tid att bli så trygg i sig själv att man vågar lita på en partner. Som du skriver är det ju så svårt att veta om det är ointresse eller rädsla som ligger till grund.
Om jag ska utgå från mig själv så kände jag nog att partnern inte var rätt för mig i grunden när jag var kall i kommunikationen. När jag väl hittade någon jag tyckte om riktigt mycket så var jag aldrig kall mot honom. För mig del gjorde min otrygga anknytning mer att jag inte trivdes i ett lugnt förhållande och rörde upp bråk (omedvetet) för att lugn gjorde mig rädd.
Ska sägas att detta var i tidig 20års ålder.
Prata med honom om varför han backar. Tänk efter ordentligt om du kommer orka med förändringar i den takt som dem sker. Om det tär på dig kanske du ändå inte orkar. Det kan vara förödande för hans fortsatta utveckling av tro på andra om ni lyckas komma varandra närmare och sen du beslutar att det blev försent och lämnar mitt i när han tyckte det gick framåt.
Själv plöjde jag igenom många förhållanden innan jag ens förstog att jag hade bagage. Hade jag haft en partner som tog upp det med mig i en diskussion och inte ett bråk så hade jag nog kommit underfund med mig själv tidigare.
Min partner har också otrygg anknytning. Jag tvingade honom att gå i terapi när jag märkte att jag inte nådde honom. Han arbetar fortfarande med sina barmsdomstrauma men han är väldigt glad att jag tvingade honom eftersom han inte heller förstått att han faktiskt var traumatiserad. Är så glad att jag gjorde det också för nu vet jag att vad som än händer mellan oss så har han någon som han kan prata med och han kan må bra utan mig.
Blir ju lätt med otrygg anknytning att när man väl knyter an så får den personen sån särställning. Detta är ju fantastiskt som partner men kan ju också bli ett jäkla ansvar.
Man kanske inte ska fastna i TS "otrygg anknytning", utan utgå från att det kan finnas en anknytningsproblematik.
En del tycks fastna i att det handlar om att definiera exakt rätt anknytningsproblematik.
Å andra sidan finns det också de som tycker att om en pratar om problem, så "piper" man. Med den inställningen kan man knappast prata om relationer alls.
Kan ju vara så enkelt att när man väl har släppt in kärleken och vill satsa så blir man totalt överrumplad,sårad och bedragen vilket kan sätta år av spår tills man finner någon man vågar lita på någon igen.
Där behöver man en tid mycket bekräftelse ( tyvärr) av sin partner,inte bara kärleksförklaringar utan mer ha en bra och varm kommunikation och inte sätter igång och skapar onödig drama utan har lite mer tålamod. Det borde äkta kärlek klara av.
Hänt mig,att vara den som behövt det lilla extra ett tag och det gick bra.
Kan ju vara så enkelt att när man väl har släppt in kärleken och vill satsa så blir man totalt överrumplad,sårad och bedragen vilket kan sätta år av spår tills man finner någon man vågar lita på någon igen.
Där behöver man en tid mycket bekräftelse ( tyvärr) av sin partner,inte bara kärleksförklaringar utan mer ha en bra och varm kommunikation och inte sätter igång och skapar onödig drama utan har lite mer tålamod. Det borde äkta kärlek klara av.
Hänt mig,att vara den som behövt det lilla extra ett tag och det gick bra.
Det finns olika typer av så kallade anknytningsmönster.