Ångest inför långflygning, åka eller inte

Åk inte, utsätt dig inte för så mycket lidande.

Du måste bestämma om det roliga är värt att må skit i 11 timmar för.

Åk inte, det låter inte värt så mkt lidande. Sedan kan du ju söka hjälp för din rädsla. 

Vad har du rent konkret gjort för att hantera din rädsla och ångest? Jag menar har du tex övat på att djupandas, eller testat att ha ett gummiband om handleden som du snärtar till när du fastnar i dåliga tankemönster, eller talat med en terapeut eller något annat? Det finns en myriad olika sätt att faktiskt förbättra en persons förmåga att hantera stressiga situationer på, men då måste du ge det en ärlig chans och du kommer att få jobba för att få resultat. (Eller förstås medicinering, men jag anar att du helst undviker det med tanke på dig kommentar om vin och lugnande.)

Har du inte testat något hittills så finns det ju en extremt god chans att något faktiskt kan funka för dig.

Den andra frågan är när den här resan skulle ske. Du vill helst ha lite tid på dig att lära dig hantera din rädsla.

Mitt råd är att inte åka, som du känner dig idag. MEN har du lite tid på dig att hitta ett sätt som du kan ta kontrollen över din rädsla, så är det väl investerad tid och efter det så är världen öppen för dig!

11 timmar är en väldigt lång resa och jag vet inte om jag mentalt skulle klara det. Jag har också flygskräck som lett till att jag inte vågade flyga förrän jag var 40 (det var bara en 3-timmars resa) Och det var bland det hemskaste jag varit med om även om de till stor del berodde på en händelse när planet skulle landa. Det var stor turbulens vilket var hemskt i sig men piloterna tvingades till en sk go-around dvs när planet nästan var nere så fick de dra på full gas och stiga för att göra ett nytt försök. Jag blev så rädd att jag kissade på mig och bara skrek av ångest, var säker på att jag skulle dö.

Har sett att det finns KBT mot flygfobi så kolla om det är något som kan vara bra att genomgå innan resan om du hinner. Men jag skulle aldrig utsätta mig för en 11 timmars flygning.

Och dina obehagliga erfarenheter skall hjälpa TS hur?

Mitt inlägg syftade inte till att peppa hen att klara resan utan att fråga sig själv om hon vill utsätta sig för detta.
Men jag föreslog också att kolla upp om KBT kan hinnas med innan resan för att flyga långt när man har stark flygrädsla kan verkligen bli en mardrömsupplevelse.

Jag gillar inte flyga heller, kan även som du tänka på om allting är som det skall, men jag tvingar mig att flyga när det väl skall. Jag köper alltid små jägerflaskor som jag tar två av ett tag innan vi skall lyfta, har vi väl kommit upp känns det bra, bjuds det vin till maten tar jag det, jag blir lugnare av alkoholen. 
Innan vi skall gå på planet brukar jag stå och titta på alla som lyfter och tänka har dom lyft hundra ggr idag skall väl vi även kunna lyfta. Ju mer jag flyger ju mindre rädd är jag, första flighten är alltid värst.

Gå något program mot flygrädsla, jag har inte gjort det men det finns. 

Jag ångrar absolut inte mina resor i efterhand, jag är glad jag har tvingat mig, så många kul upplevelser och kul minnen man har.

Nu till julen skall vi flyga till Asien, fyra olika flyg för att komma till vår destination så det blir att handla "flyg-jäger" som jag lite skämtsamt brukar kalla det. 

Jag är också flygrädd. Det är ångest, hjärtklappning och jag mår uselt. Men jag försöker att inte låta det hindra mig. Min familj vill resa och då får jag utsätta mig helt enkelt. 

Nu tänker jag söka hjälp mot min flygrädsla, men jag såg att man helst ska göra det i nära anslutning till en resa. Just nu har vi inget inplanerat, så det får anstå tills vi har en resa att träna inför.

Så, hur långt tid är det till resan? Sök hjälp redan nu, så finns det stora möjligheter att du klarar flygrädslan. 

Och en sak till - när jag har behövt hålla mig skärpt, har jag faktiskt lyckats hålla paniken i schack. Precis som någon ovan, var jag också med om att planet fått stiga kraftigt när det nästan var nere på marken. Jag flög ensam, och lyckades hålla mig tillräckligt lugn för att uppfatta situationen, vad piloterna sa och lyckades dessutom få kontakt med resenären bredvid mig. Vi småpratade lite vilket också lugnade mig. Den resan skedde under en period när jag flög en del och händelsen hjälpte faktiskt. I flera år var jag betydligt mindre rädd, för jag visste att jag kunde hantera min ångest när det behövdes. Det behöver alltså inte sluta med att man kissar ner sig och vrålar i ångest.

Det var extremt. Har hört talas om andra som blivit så rädda under flygning att de tappat all kontroll men vanligen så klarar sig flygrädda igenom genom att bita ihop och kanske svettas och vara oroliga, vilket säkert är jobbigt nog men få blir så panikslagna som du blev. Tror inte TS behöver oroa sig för över att flippa ur men håller helt med om att KBT kan hjälpa.

Bara du kan avgöra om du vågar. 

När de gäller de senaste resorna, hur var ångesten innan och efter? Kände du lika stark ångest inför resa 6 som inför resa 1? Om ångesten gick ner lite i och med alla resorna kan det vara ett tecken på att du är redo för en längre resa. 

Vad du gör drick inte alkohol i alla fall, det bara förstärker tendens till ångest i det läget du är då.

Hej!
Jag hade en period i ungdomen då jag var riktigt flygrädd. För mig hjälpte det att läsa en bok om hur flyg och flygplan fungerar. Efter det har det blivit bättre och bättre och nu är jag inte flygrädd alls. Om ett flygplan startat i hög fart så kan det till exempel inte bara falla ner från himlen, det är som en boll som kastas och åker i en båge och landar på samma sätt. I boken stod också vad olika ljud och fenomen betydde. Det hjälpte i alla fall mig. Synd om rädslan hindrar dig i livet.