Jag har en kollega som nu är inne på sitt sjätte år som sjukskriven. Stackaren kommer tillbaka med jämna mellanrum och provar att jobba på deltid men kommer aldrig längre än till 50% innan hon blir jättedålig igen (utbrändhet). Nu har diskussion om en möjlighet att byta uppgifter/avdelning kommit upp. Men hon vill inte alls prova det, utan vill rehabiliteras till sin vanliga tjänst. Hur länge kan det egentligen hålla på så?
verkar som i evigheter? kan inte föreställa mig att vara så utbränd att man måste vara hemma i 6år. Låter som extrem psykisk ohälsa, och förtidspension kanske vore bättre?
Tycker synd om arbetsgivarna?.
Efter så lång tid bör man inte ha ett val utan får helt enkelt finna sig i att byta till arbetsuppgifter som man faktiskt klarar av.
Verkar som man kan vara sjukskriven så hur länge som helst. Bytte arbetsplats för 5 år sedan. Där finns en person som varit sjukskriven av samma orsak sen långt innan jag började. Är sjukskriven fortfarande.
Hon kom tillbaka några veckor för ett par år sedan på ett par timmar per dag. Vi är en liten arbetsgrupp, mindre än 15 personer som jobbar tätt ihop. Jag är den enda hon inte kände sen innan så jag ansträngde mej lite extra för hennes skull. Dom andra också såklart. Alla ville henne väl. Hon återgick snabbt till sjukskrivning igen och har inte visat sej på jobbet igen.
Verkar som man kan vara sjukskriven så hur länge som helst. Bytte arbetsplats för 5 år sedan. Där finns en person som varit sjukskriven av samma orsak sen långt innan jag började. Är sjukskriven fortfarande.
Hon kom tillbaka några veckor för ett par år sedan på ett par timmar per dag. Vi är en liten arbetsgrupp, mindre än 15 personer som jobbar tätt ihop. Jag är den enda hon inte kände sen innan så jag ansträngde mej lite extra för hennes skull. Dom andra också såklart. Alla ville henne väl. Hon återgick snabbt till sjukskrivning igen och har inte visat sej på jobbet igen.
gunnar = gynnar 😂
En anställd där jag jobbar har just fått sjukpension, det tog ca 5-6 år. Anställningen upphör då.
Det var en väldigt snäll och ordentlig person men hen hade haft en förfärlig barndom och hade ångest/perfektionism och extrema tvångstankar som omöjliggjorde arbete. 
Det är ett stort företag med flera tusen anställda, men på orten vi är är vi få. Tror inte det skadar företaget speciellt mycket faktist.
Tycker ändå det är rätt märkligt att man kan fortsätta att vara sjukskriven år efter år. Arbetsplatsen jag jobbar på är lugn och stabil. Ingen omsättning av personal. Ingen slutar förrän dom går i pension typ. Alla är jättemåna om hon som är sjukskriven. Håller kontakten med henne, bjuder in henna att komma och fika på jobbet, på aktiviteter utanför jobbet en och en eller flera. Hon tackar alltid nej, Tror ärligt inte det finns en bättre arbetsplats och chefen är också fantastisk. Ändå klarar hon inte av det. Inte ens att komma tillbaka i liten skala. Tycker för hennes skull att hon borde få sjukpension. Det måste vara jättejobbigt att må så dåligt och hela tiden ha ibakhuvudet att man ska tillbaks till jobbet.
Antagligen hur länge som helst.
Vet en som har varit sjukskriven i år pga olika problem MEN märkligt nog orkar den personen både ta körkort,renorvera huset,åka både på skidresor och resor utomlands med väninnorna.
Utifrån ser hon ut som hälsan själv!
Förmodligen har hon en bra AG.
Sedan möjligheten till förtidspension försvann med Alliansregeringen, och stupstocken togs bort av förra regeringen kan människor vara sjukskrivna på obegränsad tid, vilket bäddar för fattigdom och social misär många gånger. De långtidssjukskrivna vars sjukpenning sänks efter en tid + rätten till akassa osv har inte samma fördelar som de som beviljas sjukersättning, det som förr kallades sjukpension. Dessa har både rätt till bostadstillägg och ett antal rabatter på busskort, inträden, aktiviteter mm.
Vad som kraftigt försämrats år efter år, där regeringen skjutit sig själv i foten är rätten och möjligheten att arbetsträna och att kunna rehabiliteras tillbaka till ett arbetsliv. Folk utförsäkras istället och faller mellan stolarna och glider längre ner i fattigdom och socialt utanförskap och mister sin förmåga till ett socialt och kreativt liv.
Hade möjligheten till rehabilitering funnits hade långt fler kunnat uppta ett arbetsliv och leva med sina sjukdomar och begränsningar. Men regeringarna har helt misslyckats och fört en absurd och människofientlig politik. Nu ska även det fria vårdvalet inom alla de sjukdomar som kvinnor främst drabbas av inklusive värksjukdomar försvinna. Dessa grupper kommer nu också stå utan behandlingsmöjligheter och hänvisas till primärvården som aldrig tar symptom och lidande människor på allvar. Sveriges vårdpolitik är en skam och sjunkande skepp där bara de som är friska, som kan köpa sig privata sjukförsäkringar
är vinnare.