• Anonym (Släkten är värst)

    Jag vill inte umgås med min familj men känner mig tvingad!

    Lång historia kort. Jag har alltid känt mig utanför i min familj. Aldrig varit en favorit och aldrig trivts i familjens sällskap. Idag är ju vuxen och än idag känner jag mig inte önskad när man är på middagar och kalas, som jag motvilligt går på, FÖR att de tjatar. 
    Det värsta jag vet är fan tjat! 

    Varje gång så är det någon från familjen som frågar om man kommer för det skulle vara så kul men det är fan inte kul när man är där. Känner varje gång att ?Vadfan för jag här?? Det är ingen som kramar mig eller hälsar men de hälsar på varandra. 


    Någon mer som är the black sheep? 

  • Svar på tråden Jag vill inte umgås med min familj men känner mig tvingad!
  • Anonym (A)

    Varför gör du samma sak om och om igen och förväntar dig ett annat utfall? 

  • Anonym (Ge inte med dig!)

    Den effektivaste metoden för att få någon att sluta tjata är att inte ge efter för tjat. Om du alltid ger med dig till sist så lär du dem att tjat lönar sig.

  • Tokmamman

    Jag förstår din känsla, jag har samma sak med min familj.. inget tjat dock men det behövs inte.. det är undermedvetet..
    Jag vet inte hur många syskon ni är, men jag har 4 st helsyskon och med deras fruar och annat backpack så blir vi några stycken.. 
    Jag är yngst av oss fem med ganska stort hopp.. min yngsta syster är 5 år äldre än mig. Jag brukar åka på kalas  hos mina syskon och ta till mig av guldkornen.. jag har en bror och min syster som jag gillar mer än dem andra och då håller jag mig till dem.. så det är ingen som väljer bort mig.. det kan de inte för jag är inte mottaglig för det eftersom jag fokuserar på det som är bra. 
    Tyvärr är det så att sina syskon och familjer väljer man inte.. men den dagen det händer något så lovar jag att det är ens syskon som man vill ha där så var rädd om relationen

  • Anonym (Släkten är värst)
    Tokmamman skrev 2023-11-13 12:39:21 följande:

    Jag förstår din känsla, jag har samma sak med min familj.. inget tjat dock men det behövs inte.. det är undermedvetet..
    Jag vet inte hur många syskon ni är, men jag har 4 st helsyskon och med deras fruar och annat backpack så blir vi några stycken.. 
    Jag är yngst av oss fem med ganska stort hopp.. min yngsta syster är 5 år äldre än mig. Jag brukar åka på kalas  hos mina syskon och ta till mig av guldkornen.. jag har en bror och min syster som jag gillar mer än dem andra och då håller jag mig till dem.. så det är ingen som väljer bort mig.. det kan de inte för jag är inte mottaglig för det eftersom jag fokuserar på det som är bra. 
    Tyvärr är det så att sina syskon och familjer väljer man inte.. men den dagen det händer något så lovar jag att det är ens syskon som man vill ha där så var rädd om relationen


    Jag har två äldre syskon. Brorsan är jag inte alls nära, inte ovänner men kan inte prata med honom om något annat än typ jobb. Syrran är jag lite mer nära men fortfarande inte så nära att jag typ kan berätta det mesta. Finns ingen i familjen som jag egentligen kan vända mig till. Finns en person i övriga släkten som är min bästa vän och som jag kan prata med allt om så det är jag ju glad för. 


    Vill inte heller utesluta min familj för det finns barn som jag bryr mig om och som konstigt nog gillar mig och blir glad när jag kommer förbi. 

Svar på tråden Jag vill inte umgås med min familj men känner mig tvingad!