Bipolär 2 familj och vänner

Jag heter Lexi. Jag är 56 nu och fick min diagnos för 6 år sedan. Jag har kämpat för att leva men det är så tufft och jag känner mig otroligt ensam. Ingen av mina vänner vill inte godta min ursäkt. Haft ett stort bråk med min son men han vill inte heller ha något med mig att göra. Ibland kommer ju tankarna om hur mycket jag är till besvär. Vad r det för mening? Och jag är så trött i själen. Jag bor nära min dotter och barnbarn. Men när jag är manisk och speedad tar jag absolut ingen hänsyn. Hon har borderline och vi krockar rejält. Får det det att funka med familj och vänner. Jag ska inte klaga på psykiatrin. Inga problem med med samma. Här i Karlstad finns det nyöppnat bipolärteam och det inte bär att jag alltid får tag på någon. Men hur funkar det för er att hantera familj / vänner? Känner ni er ensamma? Att klara av att komma och försöka hålla ihop?