Endometrioskvinnor snälla hjälp…
Jag behöver verkligen hjälp, känner mej helt ensam och lost.
I våras sökte jag hjälp för mina extrema menssmärtor som jag lidit av sedan jag var 12 år (är 27 år idag). Min läkare på vårdcentralen tog mig på allvar och skickade direkt en remiss till obstetik och gynekologi mottagningen. (Min mamma har endometrios, ovanligt mycket endometrios till och med, eftersom det är ärftligt så är jag också helt säker på att det är det jag lider av).
Träffade en kvinnligläkare där som berättade att hon kommer lyssna och hjälpa mig. Jag berättade om mina symptom, hon lyssnade inte ens på hälften av dom innan hon avbröt mig och berättade om all vård jag INTE skulle få. Sedan skulle vi göra ett vaginaltultaljud för att se om hon kunde se någon endometrios på äggstockar, äggledare eller livmoder, det gjorde hon inte. Vi fortsatte samtalet och jag sa att jag är helt säker på att jag har endometrios och att bara för att jag inte har det på just livmodern gör ju inte det att jag inte har det någon annanstans. Hon gick tillslut med på att jag skulle få göra en MR röntgen, hon skickade en remiss för detta. Sedan skrev hon ut 2 olika typer av smärtstillande och ordinerade max dos samt dubblade hon dosen av mina p-piller så jag tar 2 tabletter iställer för 1 (Vill bara tillägga att jag är emot att använda läkemedel i syfte att dämpa något istället för att faktiskt hitta orsaken, det nämnde jag också för läkaren). Nedan följer vår avslutande konversation som skakade om mej rejält!
Läkaren: ?Du vet att vissa kvinnor faktiskt bara har mensvärk, alla måste inte ha en sjukdom?
Jag: ?Du kan inte på fullaste allvar sitta här och säga att det jag upplever är normalt?
Läkaren: ?Jo det är precis det jag menar?
Jag kan inte med ord beskriva hur det kändes att höra det efter att ha lidit i mer än halva mitt liv. 1-2 veckor i månaden klara jag inte av att arbeta eller sova, jag ligger och spyr av mina smärtor, min sambo får gå upp på nätterna och värma vetekuddar åt mig för att jag har så ont att jag inte kan röra mig, när jag väl lyckats ta mig till jobbet så klarar jag inte av mina vanliga arbetsupgifter och när jag kommer hem har jag så ont att jag är sängliggandes tills det är dagt att ta beslut om jag orkar en dag till eller inte. Om detta är ?normalt? då är nog livet inte så mycket värt.
Tog alla dessa smärtatillande vid mens och ökade min dos p-piller, jag har nog aldrig mått så dåligt som jag gjorde av dessa. Magen totalkollapsade,jag gick upp nästan 10kg, aptiten försvann helt även när jag inte tog tabletterna, jag försvann helt i mig själv, visste knappt vem jag var längre. Efter jag slutade med de smärtstillande så tog det ca 1 månad för att magen skulle börja fungera normalt igen, aptiten skulle komma tillbaka och att jag fysiskt skulle fungera normalt igen. Jag slutade även med dubbladosen p-piller straxt efter pga mitt psykiska mående av dom, jag har precis nyligen börjar känt mej som mej igen, det var 3 månader sen jag slutade ta pillrena. Förstå hur mycket jag har missat och påfrestningen av att i mer än 3 månader inte veta vem man är och inte kunnat göra något åt det. Jag är vanligtvis pratsam, glad och skämtsam, men jag har inte skrattat, sagt ett ord i onödan eller haft en posetiv inställning till något sen i sommras.
Jag har nu gjort min MR röntgen, inte fått resultat än. Men det är samma läkare som sa att jag ?bara har mensvärk? som ska granska dessa bilder. Jag har absolut inget förtroende för henne, jag är livrädd att det inte ska finnas något för då kommer jag aldrig få hjälp, vad gör jag? Tänk om hon inte ser något och då lägger ner allt, vad fan gör jag då? Det finns ingen läkare att byta till, bara hon. Jag mår så dåligt över detta, varför kan dom inte ta mej på allvar? Jag förstår om dom inte utgår från att jag har en sjukdom, men då kommer jag ju inte få hjälp, hur går man vidare då? snälla hjälp mej