Lyckades till slut
Jag arbetar som frilansande översättare sedan några år, det går väldigt bra. Men innan dess var jag arbetslös och gick på soc i sex år (hade varit hemma med barnen längre än man "får" innan, så jag hade ingen A-kassa).
Så här efteråt tänker jag på hur klantigt, stelbent och kortsiktigt Arbetsförmedlingen, socialen och de privata aktörerna som jag hänvisades till agerade. Det tog sex år för både mig och samhället, då samhället måste försörja mig samt betala för meningslösa aktiviteter för mig. I stället för att jag bara kunde fått kanske tre-fyra månader att vara hemma med socialbidrag, koncentrera mig på att söka jobb som översättare, göra provöversättningar, och även repetera upp språket jag översätter ifrån eftersom jag hunnit bli lite ringrostig i det. Så hade jag varit självförsörjande sedan.
För så småningom dog min far, och då fick jag ett stort arv och slapp socialen och Af och alla meningslösa åtgärder... och då tog det bara ungefär fyra månader tills jag tjänade lika mycket netto som beloppet jag tidigare hade fått från soc. Och nu tjänar jag betydligt mer. Men under alla åren jag gick på soc så var det HELT OMÖJLIGT att ge mig den tiden!
Jag skulle vara sysselsatt 40 timmar i veckan på meningslösa aktiviteter, oftast i en större stad - vilket innebar att jag var borta hemifrån 11 timmar om dagen med restiden, då socialen tvingat mig att sälja bilen, och då hade jag fortfarande ganska små barn som också blev lidande. Att hinna eller orka pyssla med språkstudier och provöversättningar på fritiden gick helt enkelt inte, för då behövde barnen mig den lilla tid som de och jag fick vara hemma. Och jag var också alldeles för trött efter de långa dagarna i de sorliga miljöerna, den långa resvägen, väntan på busshållplatser när turerna inte passade - och på helgen måste hushållsarbetet tas igen.
Samtidigt skulle jag söka ett visst antal jobb, och då räknades inte frilansjobb som översättare som jag sökte ändå för att jag ville, utan det skulle vara heltidsjobb eftersom jag ?sökte jobb på heltid?. Sedan spelade det ingen roll att det var jobb som jag inte hade en chans att få ? det viktiga var att jag sökte ett visst antal heltidsjobb ?på papperet? och kunde lämna in en lista varje månad.
Exempel på meningslösa aktiviteter: svetskurs (jag var alltså en medelålders ganska knubbig kvinna som aldrig hade pysslat med något hantverksaktigt eller tekniskt tidigare, det enda som hände var att jag blev förnedrad när kursledaren sa INFÖR ALLA DELTAGARE att det inte var någon idé att jag gick där för att jag "brast i handlaget". Det hade jag själv kunnat säga från början. Men jag blev mer eller mindre tvingad att söka denna kurs.
Eller "kundtjänstmedarbetarkursen", där vi skulle groomas för att arbeta på ett visst företag som har tagit över kundtjänsten ifrån ett antal andra företag. Detta visade sig vara ett rent telemarketingjobb, och de sökte försäljartyper som var ?hungriga? (ordagrant citat). Man skulle arbeta för provisionen och bonusarna och tävla mot varandra, och man fick inte ha någon skam i kroppen för att man ringde upp och lurade folk att köpa saker som de inte behövde och kanske inte ens ville ha. Där satt vi alltså 30 st medelålders/äldre damer, lite osäkra och tilltufsade, som inte hade den personligheten alls, och företagets representanter kom regelbundet för att ?lära känna oss? och välja vilka de ville anställa. Inte en enda av oss blev anställd av företaget i slutändan, det var bara pengar i sjön. Och DET hade jag också kunnat säga från början.
På slutet var det Fas 3-sysselsättningsplatser, där man alltid blev lovad att man skulle få lära sig något ? olika programmeringsspråk, vävning, keramik, matlagning. Men när man väl kom dit så fanns aldrig denna aktivitet, utan alla satt bara vid var sin dator eller i en fåtölj med sin mobil, och slösurfade hela dagen... med ledarnas goda minne. Samtidigt var det för sorligt för att jag skulle ha kunnat koncentrera mig på provöversättningar, meningsfulla arbetsansökningar eller språkstudier.
Så dumt, och så mycket slöseri på pengar och tid och liv. (Ville bara upplysa om hur samhället fungerar för dom som inte vet det, ni andra får gärna bidra med egna erfarenheter.)
