Min fru vill lämna mig

Ibland fungerar det inte med att vara neutral. om jag förstår det rätt så har du inte försvarat din fru när andra pratat skit och betet sig illa mot henne, vilket är extremt fegt och rätt respektlöst. Fattar du inte själv att det är sårande?

om det är för sent kan bara din fru svara på. 

Din familj är respektlös mot henne och du låter dem hållas. Det är väl självklart att hon tröttnar. Du verkar inte ens fatta vad du gjort, då du undrar om du verkligen varit så dålig make. Så nej, jag tror inte att det går att rädda. Jag tror att du inte ens vet HUR du skulle göra för att rädda det. Eller hur?

Jag har inte känt behovet att försvara min fru, det min familj sagt till mig om frugan får stå för dom.

Det tog mig några år men tillslut sa jag stop, jag förklarade att min fru inte tvingar mig att vara hemma med dom utan JAG VILL vara med min familj.
Jag förklarade att alla val jag gör inte alltid kan vara frugans fel och att pratet måste upphöra.

Men då blev allt värre, syskonet ignorerade frugan på sociala medier, svarade inte när frugan ringde och när jag tog upp det med mitt syskon så sa hon att det är lögn.
Frun svarar inte när hon ringer.

Till saken hör att jag vet att frugan inte ljuger,
hon har visat samtalshistoriken.
Jag fattar att min syster ljuger och skyller på min fru men jag förstår inte vad jag ska göra och vad det är som gör min fru så sårad.

Efter att jag pratat med mitt syskon tog hon bort frun från sociala medier.
Antagligen för att hon skäms tänker jag?
Frugan tror inte syskonet skäms utan tycker detta är en reaktion på att jag ifrågasatte varför hon ljuger att min fru gör de handlingar hon själv gör.

Nu sitter jag här och känner att jag inte kan reda ut frugan och syrrans problem.
Frugan anser sig inte ha något problem utan vill att det dåliga beteende mot henne upphör och om det inte upphör så ska jag vara beredd på att jag inte kan ha goda relationer med min kärnfamilj.
Det är så man gör i äktenskap anser hon.
Jag ser det inte så allvarligt, jag kan väl vara trevlig mot dom trotts att jag inte uppskattar att dom är så otrevliga mot frugan?
Dom har ju slutat prata illa om henne, det är bättre än innan.

Frugan känner att det räcker för henne och att hon inte kan leva med mig för jag inte respekterar henne eftersom jag låter min familj göra handlingar riktade mot henne utan att sätta stop för de. Tidigare var det skitsnack och nu är det handlingar.
Hon påstår att det ena upphör med då börjar nästa "mobbing" från deras sida.

Ja, att tillägga.
Frugan har pratat för sig själv och stått upp för sig själv men då blir min kärnfamilj nästan stötta och påstår att hon är respektlös.
Vilket leder till samtal där dom säger att det inte är konstigt att jag förändrats när frun söker dramatik hela tiden.

Nej jag vet inte hur jag ska rädda det men om det verkligen är så dåligt hur jag hanterat detta så hoppas jag någon kan förklara vad jag kan göra.

Jag hör ingenting illa om frugan längre så jag kan inte be dom sluta med något som dom inte gör.
Jag kan inte be min syster ringa frun för jag förstår att hon inte vill ha något med frugan att göra

Det hade varit trevligt om alla var ärliga men ingenting som min syster har gjort är hennes fel så det är omöjligt för mig.
Det minsta jag kan göra är att svara när hon ringer och vara trevlig.

Nu är alla inbjudna på en familjeresa, frugan har inte antytt att hon inte vill åka däremot har hon sagt att om vi ska åka och det ska accepteras att min kärnfamilj fryser ut henne och hennes barn så är det ett tecken på att vi inte kan ha ett funktionellt äktenskap.
Då går vi isär, jag vill inte gå isär men jag kan inte lova henne att alla kommer vara snälla.

Vad ska jag säga om min syster eller mamma säger något olämpligt, jag vet ju att frugan kommer sätta punkt för det och att jag troligtvis kommer få samtal över att frugan inte tål skämt.
Ingen tar ju ansvar för det dom gör eller säger 

Respektera hennes önskan. Se till att göra detta så smärtfritt som möjligt för er allihop. Tänk på barnets framtida situation ekonomiskt. Var human mot dem båda och bete dig civiliserat.

Ursäkter, ursäkter, ursäkter.

Vad din fru vill är att du ska stå upp för henne.
Istället sätter du dig lägre ner och slänger händer i luften och säger "det finns inget jag kan göra." 

Hur står man upp då?
Jo, låt säga att du har en morsa som inte accepterar din nya flickvän. Hon är riktigt otrevlig mot henne när du försöker umgås allihop tillsammans.
Då vänder du dig till lilla mamma och säger "Det här är min flickvän och jag tycker om henne otroligt mycket. Kan du inte respektera det och vara snäll när vi kommer över, då behöver du inte träffa henne öht men då får du inte heller träffa mig med. Är det värt det?".

Tyvärr är män för svaga idag, så dom vet inte hur dom ska stå på sig emot morsor, flickvänner och systrar som försöker skapa maktkamper eller drama.

Därför kommer du bli lämnad om hon märker att du inte klarar av att göra det. 

Antingen så står du upp för din fru fullt ut. Förklara för din familj att du inte accepterar hur de behandlar henne. Familjeresa är naturligtvis otänkbart just nu. Att du ens överväger det är sjukt. Du fattar ju uppenbarligen inte.

Eller så skiljer du dig.

Skärp dig!

Vems önskan ska jag respektera?
Jag är human jag älskar min fru och vill leva med henne, jag kan inte styra hur min syster är och nu ska min fru lämna mig för att jag är trevlig mot min syster.

Hade problemet blivit löst om jag inte var lika snäll mot min syster?
Hon är ju snäll mot mig så det blir väl konstigt?

Jaha, du kan inte lova henne att alla kommer vara snälla när ni drar ut på resa. Varför ska hon då följa med överhuvudtaget när du är så patetisk att du ingenting kan göra åt en dramaqueen till lillesyrra? 

"jag vill inte gå isär men jag kan inte lova henne att alla kommer vara snälla"

Jag förstår att du har velat hålla dig på god fot med alla. Men vad har du gjort eller sagt när du märkt att frun och bonusbarnet har exkluderats? Du skriver ju att det hände när ni fick ett gemensamt barn, så du har ju varit medveten om det här i 4 år. Jag förstår din fru helt och hållet. Min man och våra barns välbefinnande är viktigare än mina syskons. Det låter som att din fru har velat att du ska stå upp för henne och hennes barn, och det är inte helt orimligt. Jag tror de flesta väljer sin nya familj framför sin grundfamilj alla dagar i veckan, och i ditt fall kanske att ?välja? hade varit att sägs ifrån och minska kontakten med systern. Hur besviken och arg systern än hade blivit. 

Du beskriver din fru väldigt som sansad och tillmötesgående och syrran som motsatsen. Varför har du låtit din syster hålla på?