Anonym (L) skrev 2023-11-30 12:18:42 följande:
Tack för ditt svar!
Jag har själv senaste tiden... typ ett par år nu, övat på att inte fly från obehagliga situationer, utan försöka konfrontera dem. Det går bättre och bättre...
Men min ångest och depression är kvar.
Känns som att jag är tyngd liksom. Permanent.
Privat psykolog tror jag också mer på, men det är ju ännu dyrare än landstinget. :( Så jag kan inte bekosta det just nu.
Men när jag har bättre ekonomi igen tror jag nog det får bli kontakt med en privat psykolog.
Hej,
Jag fick hjälp genom univeritetet i staden nära mig. Det kostade ingenting. Det var psykologiska institutionen som erbjöd hjälp då det ingår i sistaårsstudenternas praktiska utbildning,
Visserligen var det bara en sistaårsstudenten som ledde i sessionerna, men allt spelades in och om jag förstod det rätt så studerades filmen av fler än denne.
Det var jättebra och jag var mycket sluten och stängd tills det inre motståndet mot att öppna sig mot de känslor jag bar på släppte.
KBT och DBT var de metoder som användes. De hjälpte mig på olika sätt. Den direkta effekten verkade och satt i lång tid efter att vi avslutat sessionerna och påverkade mycket i grunden i mig själv, Dessa har hjälp mig väldigt många år med svåra känslor. KBT hjälpte mig att hantera känslorna och med förståendet skilja på vad som var då och vad som är nu. DBT hjälpte mig att på ett djupare plan med många andra väldigt svåra känslor av skam. Det var DBT som öppnade mig och verkligen gjorde förändringar.
Det här betyder inte att jag fortfarande är färgad av mina upplevelser, känslorna kommer och går, då jag är svag och utsatt är de starkare och påverkar mig. De kan överraska mig, men de låser inte in mig i mig själv och jag vet att de blåser bort och jag är inte fångad i och av dem.
Min PTSD kommer från en otrygg familjesituation som barn med alkohol, våld, mordförsök, föräldrars självmordsförsök och att känna och ta mycket ansvar som barn och ung för syskon och vuxna.
Det finns vissa helt alldagliga och triviala händelser som ingen annan kan känna igen som de varningssignaler de väcker i mig. Det kan vara vilken musik eller vilken radiokanal som spelas, det kan vara blicken en människa har när den tittar på sitt glas vid en bricklunch. Olika högtider ger en speciell spänning i kroppen och vaksamhet. Alla automatiska tankar och de känslor som kommer från dessa finns med, men inte alls som förr.