Jag har ingen "riktig" hobby eller någon större umgängeskrets och det verkar leda till att mina relationer tar slut?

Det är inget fel med att leva som du gör i det stora hela, det beror dock på HUR man gör det.... men för en partner kan det bli oerhört påfrestande att alltid sitta ihop med sin partner och veta att partnern lever genom en själv och att känna sig som ett nöjesfält just därför. 

Att odla egna intressen och ha egna vänner är utvecklande för ens självkänsla och självförtroende.  Att man kan göra saker på egen hand och ha ett självständigt liv ÄR attraktivt  och är nyttigt och utvecklande för en relation.  Man hinner längta efter varandra , det finns saker att berätta och prata om. Att få sin partners pepp och uppmuntran är fantastiskt.  

Och att få ha egen tid med kompisar och kunna resa bort är inte alls samma sak som att kunna få vara ensam hemma en helg och få sköta sig själv och få återhämtning i lugn och ro. 

Svårt att inte hålla med i allt det du skriver.

Jag tror att där skon klämt för oss är att mitt ex upplever det som du beskriver, men i själva verket har det funnits logiska förklaringar till allt. 

Sedan ett annat dilemma är att som person så värdesätter jag djupare relationer, vilket oftast kommer av längre vänskap. På arbetet mättas mitt sociala behov också rätt bra.

Men det är knepigt det där. Tjejer är inte helt lätta att förstå ibland. I början när man träffar någon man är kär i så förväntas närmast det motsatta, dvs att man prioriterar endast varandra. Visst sen är det nog inte hela världen om man ändå gå vidare med sitt liv men det är iaf min erfarenhet att det är så tjejer uttrycker sina behov. 

Ett annat dilemma som jag har erfarenhet av är att tjejer tenderar att ogilla att man har kvinnliga vänner. Samtidigt har jag haft sådana tjejer som ogillar det men som själva har en stor umgängeskrets av killkompisar.

Jag förstår hennes känsla av att vilja ha mer space.
Men du kan ju inte tvinga dig själv till intressen du inte har, men samtidigt är det väl något man kan odla?

Det bästa vore ju att ni har ett var sitt rum i lägenheten/huset där ni kan pyssla med någon hobby eller vad som, så att ni får ett eget utrymme, vet inte om ni hade det.

Det är det här som är lite knepigt och svårt att hantera. Hon behövde space, från mig. Space till att göra saker, hade hon hur mycket som helst av. Hon behövde ingen space för att syssla med någon hobby, för sådana hade hon inte. Utan hon ville helt enkelt vara och bo själv emellanåt, så har hon beskrivit det iaf. Det kan man väl förstå men då kanske man ska vara särbos. Alla relationsformer kommer med sina för- och nackdelar, svårt att få fördelarna av att bo som sambos men kräva att det ska vara som att vara särbos. 

Du gillar att fixa med huset, hunden, träna, resa, vandra och god mat. Sluta se det som att du inte har intressen. Det har du visst! Så länge du även utövar det du listar. Jag hade tyckt det var trist om min man inte hade något umgänge eller ville hänga med mig och träffa folk ibland. Men intressen har du ju!

Ja eller hur. "Problemet" med min vänskapskrets är dels att den inte känner varandra, dvs mina vänner är inte gemensamma vänner med varandra, dels att alla min närmsta vänner (ca 5 stycken) har småbarn, vilket naturligtvis gör det svårare. 

Logiska förklaringar enligt dig eller henne? 

Klart man vill tillbringa mycket tid ihop som par men det får inte bli kvävande och att ALL tid ska tillbringas tillsammans.  Det måste finnas utrymme för att vara ensam och att göra saker på varsitt håll. .  Och ju mer man sitter ihopklistrad som par ju mer ensamhet vill man ha. Det är därför din sambo protesterade. Det måste finnas en sund balans mellan att ha egna självständiga liv och att göra saker som par. 

Nej tjejer överlag har inga problem med att man har vänner av motsatt kön. Det är en myt. Däremot gäller ju samma sak där. Kan man umgås med sina vänner på en sund nivå är det inga problem.  

Som jag ser det har du nekat din sambo att njuta av samma liv du själv prioriterar och värdesätter för att du nånstans  ser henne som ett projekt/hobby/svar på ensamhet. 

Du trivs hemma i ditt hus och få pyssla och må gott,  men hon har inte fått samma chans att få vara ensam hemma och göra vad hon vill utifrån sina intressen. 

Det handlar inte om rätt eller fel utan att alla passar inte ihop. 

På vilket sätt skulle det vara " ironisk " att hon vill få vara ifred hemma inte bara gå ut med kompisar ?

Det är olika saker. 

Men du får vara själv och har space men inte hon.
Och man behöver absolut inte vara särbo för att kunna vara i fred hemma några timmar. 
Du själv har fördelarna med att vara sambo och att vara särbo samtidigt med din logik.
Vem skulle förlora mest på att bli särbo på riktigt? 
Gällande boende mm.

( om hon vill vara särbo !)