Det kan vara ett spel för gallerian men också att de från början, narcissister, varit högkänsliga och högkänsliga har neuroner i hjärnan som är mer intensiva så man känner känslor mer då, därför kan den ökningen vara det du menar än någon som är mer jämn på alla kanter, det du tolkar som lite tråkig i jämförelse.
Jag har varit ihop med vad en psykolog och senare en kurator tolkade fritt från varandra som en psykopat. Det som var svårt för mig var att jag var helt själv i omgivningen då han manipulerat alla då jag var fast i relationen. Det går inte ens att förklara för en normalfuntad människa hur det här var.
Han drogs till mig, en av psykopatens typer, för jag var högkänslig. Både han och jag hade förmågan att läsa av folk väldigt bra, och jag tror det var bland annat det som gjorde att han drogs till mig, då jag ofta känt mig ensam och gör fortfarande det som högkänslig, att jag ser, känner mer, och kan räkna ut resultaten av det då andra inte märker av det lika bra alltid.
Det stora negativa var att han insåg att jag insåg att han manipulerade. Den stora faran. Jag visste om hans hemlighet. Jag kunde se det lilla och se mönster, och göra "fälleben" för honom när han höll på att manipulera någon annan när vi var i ett sällskap. Jag avskydde verkligen hans sätt. Han var ertappad. Det var farligt. Psykopater och narcissister vill kunna fortsätta med sitt spel, sin manipulation och i den manipulationen ingår det att "smöra på", så som du beskriver, det gör det inte äkta på det sättet som högkänsliga, känsliga eller normala gör det på.
Det jag tycker är alldeles fruktansvärt är att normala och andra som dukat under eller nära på under, efter en relation med nån som är narcissistisk, psykopatisk, sociopatisk, inte ser skillnaden alltid. Så länge de älskar personen med personlighetsstörningen så är de ett svagare offer än om de förstår och ser personen för den de är. De får också ett sk trauma-bond, de kommer aldrig få svaren de letar efter hos någon med en sådan personlighetsstörning. Det är de som orsakat alltihop, ändå är det dem som de gång på gång söker svaren hos. De kommer aldrig ge några svar.
Det jag kan känna igen mig i, det jag minns med honom, är att hans ögon, hans blick, den lös. Den lös när han var attraherad av mig, när han var på bra humör, den brann när han var på sitt onda, det var alltså en förhöjning av känslor. Känns otrevlig att skriva så här men när jag sett en bild eller video av Al Bundy så är där samma "lys", "Glöd" i dem.
Jag har en förhöjning av känslor också, pga neuronerna, men har som högkänslig, och som normala också, alla sorters empati, en överdriven empati också som normala inte har, högkänsliga räknas som normala, det är bara den här förhöjningen vi har, neuronerna.
En med personlighetsstörning såsom narcissister saknar, kan inte ha alla sorters empati som andra har, utan har bara den kognitiva. Det är den kognitiva som gör dem så duktiga att se dig, att veta hur de ska manipulera dig, och gör det också utan nån skam i kroppen. De kan också utveckla en besatthet av dig, stalking. Mitt ex/psykopaten hade det om mig i cirka två års tid före jag ens var intresserad av honom. Han hade det också efter jag kom ifrån honom, och det var då farligt, och skulle övervägas gång på gång längs färden efter min flykt, och jag fick följa en plan. Jag visste jag inte älskade honom, det var också min räddning. Jag fick göra massivt jobb med mig själv, att gå emot min rädsla, för rädslan, manipulationen, var den som jag visste skulle kunna få mig att gå tillbaka som i trans. De bryter ner en.
