Min mamma är ensam och jag får dåligt samvete

Om din mamma ville så hade hon ju själv kunnat ta initiativ till att flytta till din stad. 

Hur långt är det till din mamma? Kan din pojkvän också tänka sig att flytta med? 

Kan din mamma flytta till dig? Skulle du kunna tänka dig att åka och hälsa på henne typ var tredje vecka, över en helg?

Är det lätt för dig att byta jobb, bostad och ort? Hur ställer sig din pojkvän till detta`? Du ser inga problem med det? I ditt ställe skulle jag försiktigt framföra för min mamma om inte hon ville flytta till min stad. Hon har ju inga vänner säger du och jobbar inte så mycket. Visst, att flytta på sig på äldre dar kan vara jobbigt, men också innebära en nystart. 
Ta reda på hur det är att skaffa  en liten bostad på din ort. Finns det seniorboenden? Många seniorboenden erbjuder verksamheter, hobbygrupper, motionsverksamhet för de boende. Trivselgrupper för äldre i kyrkans regi? Pensionärsföreningar? Möjlighet att fortsätta arbeta deltid på nya orten t ex inom arbetsorganistioner som rekryterar pensionärer  typ Veteranpoolen, Seniorkraft och liknande.
Är du rustad med kunskap om detta kan du bättre lägga fram ditt förslag för din mamma.

Har hon sagt/ uttryckt att hon känner sig ensam? Vissa människor trivs i ensamhet. Sen kanske hon är ledsen över att hon gått igenom en tuff period, men det är en helt annan sak.

Nej, men jag vet att hon mest säger så för att hon inte vågar säga att hon känner sig ensam. Och för att hon inte vill vara till besvär. Min mamma är absolut en person som trivs med att vara ensam, men inte på detta sätt som hon nu är ensam, där hon inte har någon förutom mig då. Jag har en bror också men de har inte mycket kontakt. Han har en egen familj som hon sällan träffar. 

Så var bor brodern med familj då? Långt ifrån?

Kan inte citera.

Anonym (Alex) svar:

Jag jobbar inte just nu, är arbetssökande. Jag bor med min kille så skulle väl
kunna kalla honom sambo för att vara mer korrekt, men det är i alla fall hans lägenhet.
Så egentligen är det lätt för mig att flytta, så länge jag hittar jobb och bostad där. 
Jag har tänkt ta upp detta med min sambo, men jag tänker att jag flyttade ju till hans stad 
för honom så då borde väl han kunna ställa upp för mig också.

Seniorboende skulle hon knappast gå med på. Sedan vet jag inte om hon är tillräckligt gammal för ett seniorboende,
det brukar väl ofta vara 65+ och hon är yngre än det. Jag kollade upp det nu, hittade några seniorboenden och trygghetsboenden här,
men det är för de som är 65+ respektive 75+. Det är väl om hon skulle lyckas få en vanlig lägenhet här, men hon står inte i någon kö här i alla fall. 
Men jag tror att hon kommer tycka att det känns jobbigt att börja med en flytt nu, hon har haft ganska mycket problem med smärta och värk och har därför behövt sluta jobba nästan helt. 

Tow2Mater - Nej, han bor inte direkt långt ifrån. Det är ungefär 25 minuters körtid (bil) mellan honom och min mamma. 

Eller alltså, han och min mamma har regelbunden kontakt i perioder, men ibland inte. Och de träffas inte så ofta. 

Det är väldigt fint att du bryr dig så mycket om din mamma, men jag tycker att det låter som att du redan gör mycket för henne och för att eran relation ska vara bra. Du har bara ansvar för just er relation. Och det är lika mycket hennes ansvar att höra av sig till och besöka dig.
Det låter heller inte som att din mamma direkt beklagar sig. Kan det vara så att du är orolig i onödan?

Ja jag vet inte om jag gör så mycket egentligen, knappast mer än någon annan. Absolut att det även är hennes ansvar att höra av sig och besöka, vilket hon också gör. Hon beklagar sig aldrig. Och hör av sig gör hon hur mycket som helst, vilket är en av anledningarna till varför jag tror att hon känner sig ensam, för att hon hör av sig så ofta till mig och anförtror sig till mig då hon inte har någon annan nu. 

Om det hade gällt min mamma så hade jag flyttat tillbaka. Om killen inte vill följa med så är det fullt förståeligt, han kanske inte har möjlighet att bara flytta så där som du verkar ha. Om han inte vill eller kan följa med så hade jag flyttat ensam. 

 

Jag tror inte din mamma blir gladare i längden av att du sätter ditt liv på paus för att vara med henne. Men visst, om det finns lika goda möjligheter till jobb för både dig och din partner och ni båda verkligen vill flytta så funkar det. Men annars så tycker jag inte ni ska flytta.

Din mamma behöver hitta ett fungerande vardagsliv på sikt. Om du tror att du kommer bli kvar på din nuvarande ort en längre tid så be din mamma ställa sig i bostadskö där.

Om din mamma inte kommer på fötter inom ett par månader så behöver hon professionell hjälp att göra det. Värk kan medföra att man rör sig mindre vilket kan leda till mer värk och så blir det en ond spiral. Om hon är nedstämd blir också värken ofta värre..Hon kanske skulle behöva en samtalskontakt för att komma på rätt spår. Har hon varit hos sjukgymnast och fått övningar? Kanske att det finns vattengympa hon kan gå på som rehab? Vissa ställen har varmare vatten tex. 

Jag hade nog valt att flytta nära mamma i det här fallet - man har ju bara en.

Hade också flyttat närmare min mamma. Under förutsättning att jag själv har möjlighet till umgänge i den staden. Är det din gamla hemstad? Har du vänner där?
För mig är familjen jätteviktig, och jag hoppas och tror mina barn kommer att vilja bo nära mig när de är vuxna. 

Varför förlorade hon kontakten med folk hon kände? Kan du peppa henne till att återta den? Min mamma är också väldigt ensam men hon har en del vänner osv men det kan gå ett tag emellan gångerna de ses men det hjälper ju absolut.

Anonym (Hej) - Det var olika släktingar till henne som hon har förlorat kontakten med, tyvärr går det nog inte att återuppta den kontakten som det ser ut just nu.

Anonym (K) - Japp det är min gamla hemstad så jag känner i alla fall fler folk här än vad jag känner i min killes stad.