1åring sömnproblem

Sover barnet själv? Dvs. i egen säng?

Har ni provat att ta upp honom i sängen innan han börjar skrika? Alternativt samsova? Tänker att han kan vara inne i en period där han behöver mer närhet och trygghet och därför vill ha er nära sig. Hinner han dessutom bli upprörd, ledsen och vaken innan ni tar upp honom så är det förståeligt att han har svårt att somna om, trots trötthet. 

Sedan så undrar jag när ni lägger er om ni endast får in 4,5h sömn? 20-02.30 är 6,5h. Om ni har tur sover han 20-4.30 och det är hela 8,5h. 

Det låter tråkigt men tycker ärligt talat, om ni har sådant problem med sömnen, att en av er ska gå och lägga sig samtidigt som ert barn. Gör ni det så får ni många timmars sömn innan allt blir jobbigt och slipper kanske känna er så fördärvade av sömnen. 

Har inga bra råd för sömnen egentligen.
Vår tjej har alltid velat vara nära så upp till oss direkt när hon vaknat. Ibland varit tvugna att gå upp och vagga, sätta oss i en fåtölj och sjunga.

Men det låter som om du testat allt så jag vill bara skicka med att det blir bättre. 

Jobbar du? Om inte försök att få sova på dagarna. I den åldern sov min tjej 1 gång men lätt mellan 2-3 timmar om jag inte väckte. Ibland tyckte jag att det var värt att själv få de där timmarna extra vila.

Alltså, Nässelfjärilen? Har du alla fakta, eller antar du bara att man automatiskt somnar om på studs när barnet väl somnat igen ? Om alls? 
Du behöver inte räkna sovtimmar åt mig, det är jag fullt kapabel till att göra själv. Skiftgång gör att man slutar kl 22, kanske 23. 
Så, huruvida jag KAN eller FÅR somna kl 20, förtäljer heller inte historien..Läs JAG  då pappan ej har möjlighet.
Hade lösningen varit så enkel, så hade jag aldrig använt mig av ett forum likt detta för rådfrågning.
För övrigt har vi (läs jag) provat allt det du föreslår, upp fort i sängen för att lugna/visa att vi finns på alla dess olika vis - men slutresultatet blir detsamma. 

ElaineBenes
Jag hoppas det blir bättre snart. Börjar jobba dagtid på måndag, och undrar hur vardagen ska lyckas gå ihop. Känns bara så hopplöst just nu. I skrivande stund ploppar det även upp en tand, så den kan ha spökat natten som var. Men alla de andra ~90 nätterna innan är inte pga tänder. Kan du, som verkar ha genomfört detta med småbarnstiden, berätta hur man orkar "push through" ? Man orkar för att man måste, men vart fasiken finns den mentala orken ?😅

Har nog inga nya råd. Men du ska veta att du inte är ensam.
Jag satt på sängkanten och guppade upp och ner, testade white noise, försökte själv låta som ett tåg.. förstår dig, man testar allt.
Det jag fick lite hjälp av var att tänka att det är en fas, det kommer ändra sig. Även när min son sov hela nätter tänkte jag det, det är en fas, en fantastisk sådan så nu njuter jag.

Det är en hemsk känsla när man tappar det, du kanske skulle behöva gå ut ur rummet och andas innan det händer. Minns att jag gick på toa några gånger när jag kände att jag höll på att bli galen. Även om din partner inte klarar att söva barnet så kanske du bara kan få 2 minuters paus så du slipper tappa det.

Låter som nattskräck. Kan hålla på länge och det är nog bara att härda ut. Stod i fönstret varannan natt (vi turades om) och pekade på allt som rörde sig utanför. ?Titta, en bil!?, ?titta en katt?. Inget minne av det dagen efter men det var ett rent helvete. 

När mina varit i den åldern har dom sovit i stora sängen med nån av oss föräldrar o den andra föräldern sovit i på soffan o senare i barnets säng då vi skaffat 90- säng direkt efter spjälsäng. Spjälsängen användes ytterst sällan ändå...
När man får så lite, upphackad sömn så har jag varit så trött att jag kollat att allt är bra med barnet (ev fixat ny blöja o en flaska välling) o sen somnat om. Just det där att jag sover tycks ha haft lugnande inverkan på dom, för dom har legat o vridit sig en liten stund o sen somnat om. Så testa att samsova från början? Kan ju vara att barnet behöver närheten, o att han då när han vaknar ser att du/ni sover o somnar om själv?
O i övrigt som med allt annat i småbarnsåren; försök tänka att det bara är en fas. Det kommer bli bättre så småningom. O se till att pappan (uppfattade att han finns med i bilden?) låter dig sova ut på helgen. 

Går barnet på förskola förresten? 
Sedan förskolestart har sömnen förbättrats enormt här. 
Hon blir trött på en helt ny nivå som vi inte lyckas uppnå själva hur mycket vi än försöker