Jag vill inte köpa hus längre - make håller inte med
Vi bor i lägenhet i stan. Vi bor bra, vi har nära till allt och alla trivs. Vi skulle behöva en större bostad och började titta på att köpa oss en större lägenhet. Vi insåg snabbt att vi kunde få oss ett hus med trädgård för samma pengar, och började tänka i banorna att köpa hus istället.
Så, de senaste fyra åren har vi letat hus. Jag gick in i det med hull och hår, medan min man var mer avvaktande. Han hittade fel på alla hus jag hittade. Under åren har vi budat på tre hus, men valt att inte gå högre.
Nu har det gått fyra år, och jag börjar inse att jag trivs bra i lägenhet. Jag vill inte bo i hus, med allt vad det innebär. Barnen trivs också här. Vi bort fortsatt för trångt, men jag tycker att vi istället ska köpa, eller försöka hyra, en större lägenhet. Jag trivs med att ha nära till allt, jag trivs med att vara på jobbet på 25 minuter och jag trivs med att inte behöva ha husskötsel och trädgårdsskötsel. Jag är fullt nöjd med att odla lite på balkongen. Vi har dessutom ett sommarhus redan. Om vi skulle köpa hus där vi kan tänka oss att bo, skulle jag ha över en timme till jobbet.
Men den här är förändringen kan min man inte riktigt ta. Han tycker att det är oärligt av mig att plötsligt ändra mig och tycker inte att jag är tillförlitlig. Han vill fortfarande flytta till hus, även om han fortsatt hittar fel på precis alla hus vi hittar.
Hur gör man? Måste man stå fast, för att man tyckte något för fyra år sen? Kan man inte ändra sig? Det är väl inte så konstigt att känna annat när det gått så lång tid?