• Sun 21 Jan 10:20
    1993 visningar
    11 svar
    11
    1993

    Min sambo dog hastigt

    Hej
    vet inte vad jag är ute efter men livet har vänts upp och ner, min älskade sambo dog hastigt i söndags, jag fattar inte riktigt än tror jag,  känns så overkligt, jag går omkring här hemma som en zombie, och det brister för mig mycket, jag älskade honom så mycket, och han älskade mig väldigt mycket. Jag har aldrig kännt en sån kärlek i hela mitt liv Från någon, han kunde verkligen älska 


    han efterlämnar sig två barn ( tonåringar och mina två barn (tonåring pch 9 år)
    vi bodde ihop i tre år, och nu finns han inte mer, jag kunde inte säga hej då, han bara dog


    fyllt frysen med färdig mat, man tar sig inte för nånting, svårt att äta, 
    man oroar sig hur det ska bli ekonomiskt och man tänke mycket på allt pch alla runt omkring, jag vill inget hellre än att ha tillbaka min älskade sambo, men det går inte, å jag pratar med min sambo som att han vore här, jag önskar att han är här som ?ande? 
    varför skulle du dö?
    kanske finns nån där ute som Varit med om liknande?

  • Svar på tråden Min sambo dog hastigt
  • Sun 21 Jan 10:27
    #1

    Jag beklagar. Så outsägligt sorgligt. 


    Den här tråden startades för bara tre månader sedan. Kanske någon som kan förstå och stötta?  https://www.familjeliv.se/forum/thread/82686086-min-fru-dog

  • Sun 21 Jan 10:37
    #2
    Litorina skrev 2024-01-21 10:27:13 följande:

    Jag beklagar. Så outsägligt sorgligt. 


    Den här tråden startades för bara tre månader sedan. Kanske någon som kan förstå och stötta?  https://www.familjeliv.se/forum/thread/82686086-min-fru-dog


    Tack så mycket ❤️
  • Sun 21 Jan 10:46
    #3

    ❤️

  • Sun 21 Jan 10:49
    #4
    blomman 2 skrev 2024-01-21 10:46:27 följande:

    ❤️


    ❤️😢
  • Sun 21 Jan 18:42
    #5
    +2

    Försök får någon samtalsstöd, tex vårdcentralen
    Det finns jourhavande präst från kl 21, på tel nr 112
    Kolla med din hemförsamling de brukar ha samtalsgrupper för de som mist sin sambo/make

    Försök hitta sammanhang där du kan dela din sorg med andra

  • Sun 21 Jan 18:56
    #6
    HjärtaJag tänker på dig i din sorg och minns hur jobbigt det blev att plötsligt stå ensam. Förutom allt praktiskt som skulle göras vara ledsen, inte kunna sova och oroa sig för framtiden. För mig hjälpte det att prata med vänner, arbetskamrater och kyrkans grupp för anhöriga.

    Jag lovar dig att det så småningom kommer att bli bli någon sorts vardag trots att man är förvirrad, minns inte hur man gjort tidigare utan får skapa nya rutiner.

    Sänder dig en stor, varm kram.
  • Sun 21 Jan 19:59
    #7

    Jag beklagar det djupaste och sänder dig de varmaste kramarna. 

    Jag förlorade min ena förälder för inte så länge sedan, då också väldigt hastigt och oväntat. Det som slog mig var att sorgen inte kom i steg, som man kan tro, utan allt kommer huller om buller. Det finns inte heller något rätt eller fel när det kommer till sorg och hur man hanterar den. Jag själv kände ett stort behov av att berätta för allt och alla att hen hade dött. Jag ville i princip skrika ut det, för mig var det så surrealistiskt att alla andras liv var opåverkade, att folk skrattade och hade sig medan jag hade en enorm skrikande tomhet i mig. 

    Som sagt, vi alla hanterar sorg olika och hur din sorg uttrycker sig är din egen. Mitt tips är att ta hjälp av en kurator; hör av dig till vårdcentralen och få en samtalskontakt. 

    Jag vet att detta kommer låta konstigt men jag hoppas du får stunder där kroppen väljer att stänga ner känslorna en kort stund, så du kan få återhämta dig och känna något annat än sorg för en stund. 

    Styrkekramar till dig och dina och hans barn <3

  • Sun 21 Jan 20:27
    #8

    Jag beklagar djupt din förlust TS.
    Jag var med om samma sak relativt nyligen (1+ år sedan).
    Du är välkommen att pm:a mig om du vill.

    Kram/Florali 

  • Mon 22 Jan 00:27
    #9
    Nässelfjärilen skrev 2024-01-21 19:59:46 följande:

    Jag beklagar det djupaste och sänder dig de varmaste kramarna. 

    Jag förlorade min ena förälder för inte så länge sedan, då också väldigt hastigt och oväntat. Det som slog mig var att sorgen inte kom i steg, som man kan tro, utan allt kommer huller om buller. Det finns inte heller något rätt eller fel när det kommer till sorg och hur man hanterar den. Jag själv kände ett stort behov av att berätta för allt och alla att hen hade dött. Jag ville i princip skrika ut det, för mig var det så surrealistiskt att alla andras liv var opåverkade, att folk skrattade och hade sig medan jag hade en enorm skrikande tomhet i mig. 

    Som sagt, vi alla hanterar sorg olika och hur din sorg uttrycker sig är din egen. Mitt tips är att ta hjälp av en kurator; hör av dig till vårdcentralen och få en samtalskontakt. 

    Jag vet att detta kommer låta konstigt men jag hoppas du får stunder där kroppen väljer att stänga ner känslorna en kort stund, så du kan få återhämta dig och känna något annat än sorg för en stund. 

    Styrkekramar till dig och dina och hans barn <3


    Tack ❤️ ja det känns som en virvell vind med känslor som kommer å sen stannar den av lite å man blir tom. Tycker allt känns så overkligt. kramar !!! ❤️
  • Mon 22 Jan 00:30
    #10
    Ensam hemma skrev 2024-01-21 18:56:34 följande:
    // HjärtaJag tänker på dig i din sorg och minns hur jobbigt det blev att plötsligt stå ensam. Förutom allt praktiskt som skulle göras vara ledsen, inte kunna sova och oroa sig för framtiden. För mig hjälpte det att prata med vänner, arbetskamrater och kyrkans grupp för anhöriga.

    Jag lovar dig att det så småningom kommer att bli bli någon sorts vardag trots att man är förvirrad, minns inte hur man gjort tidigare utan får skapa nya rutiner.

    Sänder dig en stor, varm kram.
    ska träffa en diakon i veckan, det kanske känns lättare då
    jag tar dag för dag, lyckades städa ett rum, och det är jag glad för att jag orka och gjorde ❤️

    kramar 
  • Tue 23 Jan 08:58
    #11

    Jag beklagar sorgen. Det låter som en klyscha men det blir bättre. Sorgen försvinner aldrig men den blir mildare och går att leva med. Den styr inte ens liv längre.

    Jag har överlevt 2 plötsliga dödsfall, människor jag älskade oerhört. 

Svar på tråden Min sambo dog hastigt