Folk som säger de är deprimerade, sen ser man dem hur glada som helst?

Man kan ju även fejka glädje?det har jag gjort.
Jag menar,man vill ju någonstans inte helt skylta med hur nere man är och visa utåt hur dåligt man egentligen mår inuti,så har jag alltid funkat,smilet på ute bland folk och gråta hemma.

Jag har skrattat fast jag varit diagnosticerad som i medelsvår depression. 

Förstår att man nog ändå vill visa sig från sin bästa sida. Men tror att om jag själv hade varit riktigt deprimerad hade jag nog inte brytt mig om hur folk uppfattade mig, eftersom även det kanske skulle kännas meningslöst.

Jag lever med depression som en del av komplicerad psykisk ohälsa och självklart kan även vi ha stunder då vi kan skratta, le och vara glada. Trots allt är ju det ett sätt i behandlingen att omge sig med människor och händelser som får en att le.

Om man inte tror att en djupt deprimerad människa kan le och vara glad så har man nog inte förstått hur en sån diagnos fungerar. 

Samt att förstå problematiken i att umgås med människor och skratta tar enormt mycket energi som kan få mig utslagen i sängen flera dagar efteråt

Jag har själv aldrig haft en regelrätt depression (kanske därför min okunskap), men jag tänker att det ändå kan finnas människor i ens omgivning som ofta är glada och uppåt som kan ge viss positiv energi även åt den som är deprimerad.

Vi påverkas ju en del av de vi umgås och pratar med, på gott och ont. Blir man t.ex. dåligt bemött av en person kan man ju gå och grunna på det sen och undrar om man själv gjorde något fel. På samma sätt som en glad och uppmuntrande människa ibland kan göra ens dag.

Men jag känner igen känslan av att tvinga sig vara glad och social fast man helst bara skulle vilja gå hem och dra täcket över huvudet.

Det är ju många som man aldrig skulle kunna tro var deprimerade. Typ att den gladaste o roligaste helt plötsligt tar livet av sig och ingen såg det komma. 
Typ Robin Williams, ingen kunde väl riktigt förstå hur illa de var för honom o att han blivit dement
Som många sätter nog säkert på en mask när dem är deprimerade. För att dölja hur dem egentligen mår. 
Vissa personer förändrar nog deras humör, kanske får dem att glömma bort för stunden o va i nuet mer. 
Medans andra kanske har motsatt effekt. 

Min pappa led av svår depression och tog livet av sig. Det kom som en blixt från klar himmel för de flesta av hans vänner. 
Jag var bara ett barn så jag hade inte riktigt koll på psykisk ohälsa men minns att  min pappa skrattade och var normalt glad utåt. Han satte nog en mask på sig och la locket på. 

Utsidan säger inte alltid om hur det känns på insidan.

Mycket sorgligt och tragiskt . Ja, vissa lyckas hålla en mask utåt. Samtidigt som folk som ofta pratar om att de ska ta livet av sig inte gör det. Men tänk att gå och bära på ett sådant självförakt utan att det syns utåt.

Hade missat att Robin Williams tog livet av sig. Han såg ju dessutom rätt bra ut. Då måste han ha blivit dement ganska tidigt.

En mask utåt är nog vanligt