Sämsta mamma på hela jorden, barn som föll i trappa.

Slappna av, barn slår sig. Det är så det är, dottern ramlade när hon var ca ett och fick ett fult sår i pannan. Klart det inte var kul men vad skulle man gjort åt det? 

Jag ramlade utför en hel trappa när jag var 5-6 år. Från övervåningen och hela vägen ner. Sånt händer 

Jag känner bara att jag/vi borde varit noggrannare. Bevakat mer. Nu stod vi båda bredvid och barnet bestämmer sig just då att inte vänta utan snabbt försöka ta sig ned när grinden öppnades. Men jag tänker ändå att vi borde hunnit.

Men det är svårt att övervaka varje sekund och förutspå varje sak. Är nästan konstant trött för att jag försöker förekomma.

Barn ramlar och slår sig, men det är ju också så de lär sig självbevarelsedrift. Du kan inte klä in världen i bomull. Självklart ska man vara försiktig så de inte slår sig fördärvade, men samtidigt kan du omöjligt stoppa alla olyckor dina barn kommer råka ut för. Dina föräldrar stoppade väl inte alla dina olyckor, tycker du att de är sämst för det? Finns väl ingen människa som inte har ärr från barndomen, om det nu är från fall mot vassa kanter eller uppskrapade knän eller att de skar sig på kniven. Skitjobbigt när olyckor händer, men gråt en skvätt och inse sen att det händer alla, alla vuxna och alla barn. 

Nej, de stoppade inte allt och jag tycker de är de bästa föräldrarna. 

Men jag blev mest så sjukt jäkla rädd och kände mig så kass. 

Ja och det gör man såklart, känner sig så. Men du ÄR inte det och detta är heller inte sista olyckan ditt barn kommer råka ut för. Det är ju en del av livet. Så försök släppa det nu, allt gick ju bra och det var nog värre för dig än det var för honom, han har ju redan glömt det.

Tack, jo han är helt obrydd. Ibland känner jag bara att jag inte är skapt att vara mamma så känslosam som jag är.

Din man då? Är han lika ledsen som du? 

Han blev rätt chockad med men är inte lika känslosam som jag.

Det finns nog inte så många människor som INTE har trillat i en trappa som barn. Att trilla är ett sätt för barnet att lära sig. Ett barn som blir inrullad i bubbelplast och aldrig råkar ut för något, kommer bli en okunnig tonåring. Barn måste få lära sig, ibland den hårda vägen. När din son lärde sig att gå, trillade han aldrig och blev ledsen då? Du är ingen dålig mamma. Om du skrivit att ditt barn trillade från balkongen, då hade vi kunnat snacka.

Tack. Jag har väl bara sett det som att man dör om man ramlar i en trapp. 

Mår fortfarande jättedåligt av det, just det att jag blev så extremt rädd ligger kvar, den känslan lär ta ett tag att komma förbi.

Brukar du generellt ha lätt för ångest? Mina barn har också gjort sig illa. En av gångerna var det under min vakt, när jag lär barnet göra en sak själv för jag trodde att hon skulle behärska det. Det gjorde hon inte, utan föll med munnen i golvet med blod som följd. Det var så klart obehagligt och jag var oroad över tänderna, men ingenstans hade jag ångest och kände mig sämst. Olyckor händer. Det går inte att skydda varken barnen eller oss vuxna från allt. 

Jag tänker att du kanske ska prata med någon, för att försöka undvika den här typen av reaktioner. Precis som du är inne på, underlättar det knappast situationen för barnet. Nästa gång det händer kanske du är ensam hemma, och måste hantera det själv. 

Förstår dig helt. Min son har ramlat i trappor två gånger. Ena gången gled han ner fast med huvudet först. Andra gången voltade han mer ner, fruktansvärt att se, gjorde nästan mer ont i mig än i honom. Ett par dagar senare nämnde han det, mamma jag ramlade och du sprang och tröstade mig, fokus när han berättade var att jag kom och hjälpte honom, inte att det gjorde ont utan att jag fanns där. Sen har jag haft ångest att jag inte gick framför honom istället för bakom men vem vet, kanske hade fallet blivit värre om jag ryckt tag i honom mitt i fallet?

Flera av mina grannar i liknande hus har berättat att deras barn trillat nerför trapporna ( med brutna ben och hjärnskakning som följd) så det fick mig att släppa på min ångest, det är sånt som händer.  Jag har själv ett ärr på hakan och har som vuxen insett att det är väldigt vanligt, många barn slår i hakan nån gång.

Så var snäll mot dig själv, du kan inte skydda från allt men du kan finnas där och trösta.

Tack för de snälla orden. Pappan satt och tröstade och lugnade medan jag tog hand om vårt andra barn som nog blev lite orolig varför syskonet grät. Det la sig snabbt ändå som tur var och idag var det inget mer än en bula som visade på vurpan. Trappen var inte ens läskig, på gott och ont.

Ja, jag har lätt för att bli orolig. Har jobbat mycket med det och det är mycket bättre nu än för några år sen men det är en del av min mentalitet, att jag har lätt till oro i grunden. 

Sluta plåga dig själv!
Såna saker går så sjukt fort!
Har varit där själv men i vårt fall slutade det med ambulansfärd till akuten. Grabben mådde bra men med tanke på fallet så var det rätta att han fick komma in och bli kollad. 

Du kan inte packa in ungen i bomull och bubbelplast och du är inte sämsta mamman för att ditt barn ramlade och slog sig. Sånt händer

Tack! Har bara sett hur han faller idag framför ögonen och skämts. Men det går verkligen fort. Vi har också verkligen säkrat upp hemma till nivån att vi bor spartanskt och har skydd på allt. Ändå händer det liksom. 

Tror jag blev så sjukt rädd bara. 

Är det första barnet?

Klart att man blir rädd. Framförallt när man inser hur snabba de små liven är!

Vi säkrade upp vår bostad också men var snabba att "säkra av" samtidigt som vi lärde våra små hur de skulle göra kring vissa saker. Man kan liksom inte sluta leva.

Det som till sist var säkrat var ett staket runt brasan, lådan med knivar, samt för andra barnet ingången till storasysters rum så att hon fick ha sitt rum ifred utan att behöva stänga dörren. 

I köket valde vi ut en stor låda som vi fyllde med barnsäkra saker. Den lådan var barnens. De kunde bygga torn, leka och ha sig. Ibland klättrade sonen in i lådan och satte sig bland alla matburkar. Men de lät alla andra lådor vara ifred. Dessutom hade de en sysselsättning som gjorde att jag slapp vaka som en hök. 

Ska du få behålla lite färg i håret kanske ni ska fokusera om? Nu menar jag så klart inte att ni ska ta bort skydd i trappor och liknande men på andra ställen? Du skriver att du behöver vakta idagsläget ändå. TÄnk om du kunde använda den tiden till att lära barnet hur man ska göra? Flera flugor i en smäll!!
1. Barnet lär sig
2. Mamma slipper fler gråa hår
3. Er bostad blir mer anpassad efter hela familjen och inte ett säkerhets fort