Det kanske bara är jag, men går inte människor fruktansvärt långsamt? Vad beror det på? Jag som inte ens är lång måste ju gå om personer hela tiden, och då skyndar jag inte mig ens.
Jag köper helt att gamla, gravida och små barn går långsamt, samt att där finns en liten grupp med dolda handikapp. Men när ett gäng unga killar leker klocka (Går och går men kommer aldrig till dörren) så börjar man undra.
För att de inte har något bättre för sig kanske. Istället för att gå snabbt och sedan bara stå och hänga när man kommer fram så kan man lunka lite stilla.
Sedan finns det de som inte fått kläm på tekniken för hur man tar ut stegen. En period hade jag sällskap till bussen ibland av en kort och en lång tjej där den korta tjejen var tvungen att hålla igen för att den långa skulle förmå att hänga med. Trots långa ben fick hon liksom inte till det.
För att de inte har något bättre för sig kanske. Istället för att gå snabbt och sedan bara stå och hänga när man kommer fram så kan man lunka lite stilla.
Sedan finns det de som inte fått kläm på tekniken för hur man tar ut stegen. En period hade jag sällskap till bussen ibland av en kort och en lång tjej där den korta tjejen var tvungen att hålla igen för att den långa skulle förmå att hänga med. Trots långa ben fick hon liksom inte till det.
Jag hatar att gå fort. Låt mig gå långsamt för fan!
Vi har stillasittande jobb, förr rörde man på sig mer, vi sitter med mobilen, tror att Red Bull ger oss vingar... vi förvandlas till sengångare.
Går snabbare än de flesta. Går alltid om folk. Vill bara till min destination.
men vissa gillar att strosa runt.
Om kollegor och jag ska ned på stan måste vi alltid gå supertidigt för de går så långsamt.
En kollega envisas med att gå på delen som är för cyklister trots att det finns gott om plats på gåsidan.
Hon går liksom mitt i vägen och jag får bita mig i tungan för att inte säga till.
En gång var det bara jag och en kollega och mitt i allt utbrister hon lätt anfådd att vi håller ett bra tempo...
Hade jag gått själv hade jag redan varit framme och ny var vi bara halvvägs...
Jag är kort och har korta ben, men ändå snabb.
Folk går väl i den takt de känner de mår bra av, generellt. Såvida man inte har bråttom eller det motsatta.
Själv anpassar jag mig ofta till hur andra går. Jag har gärna lite distans.
Om kollegor och jag ska ned på stan måste vi alltid gå supertidigt för de går så långsamt.
En kollega envisas med att gå på delen som är för cyklister trots att det finns gott om plats på gåsidan.
Hon går liksom mitt i vägen och jag får bita mig i tungan för att inte säga till.
En gång var det bara jag och en kollega och mitt i allt utbrister hon lätt anfådd att vi håller ett bra tempo...
Hade jag gått själv hade jag redan varit framme och ny var vi bara halvvägs...
Jag är kort och har korta ben, men ändå snabb.
Idag har väldigt många dålig kondition och därför orkar de inte gå fortare. Skrämmande om man som ung går lika sakta som en äldre, om man i övrigt egentligen är frisk. Många rör sig inte mer än nödvändigt och åker helst kollektivt för någon ynka km för att det är ju så långt.
Åker vi tåg till Göteborg och ska tex till Liseberg så tar vi aldrig spårvagnen för det är ju trots allt gångavstånd från station till Liseberg.