• Anonym (sur)

    Jag måste alltid säga förlåt först

    ag är så trött på att det alltid är jag som tar mest ansvar för vår kommunikation. Har vi bråkat är det jag som måste se till att vi blir vänner igen oavsett vem som började bråket. Jag måste säga förlåt och be om ursäkt för mitt beteende innan han kan tänka sig att sluta tjura så vi kan prata ordentligt. 
    Sen brukar han säga att jag aldrig ska säga/göra så igen som jag gjorde, och att jag måste tänka på vad jag säger så att han inte ska bli sur. Blir han sur måste jag göra honom på gott humör igen.


    Jag säger aldrig något illa till honom, kallar honom inte namn eller säger elakheter, jag tappar liksom inte kontrollen och skriker åt honom eller beter mig barnsligt. Jag håller mig saklig och respektfull (men kanske arg) när vi bråkar. 


    Men det är så svårt att bråka ?bra? med honom! Han spottar fram snabba argument jag måste bemöta, han byter fokus från det ena till det andra så man knappt hänger med, och han kan börja skratta åt nåt på TV:n mitt i bråket som för att visa hur oberörd han är. 


    Han är inte våldsam, jag är inte rädd för honom eller nåt sånt, men jag blir så frustrerad över att han inte kan kommunicera på ett bättre sätt. Allt handlar om att jag ska inse vad jag gjort för fel och att jag ska be om ursäkt och ?fjäska? fram ett bra humör hos honom igen. Han har väldigt svårt att be om ursäkt, det sitter alltid väldigt långt inne och när det kommer ett förlåt så låter det inte så genuint.  


     Denna gången vägrar jag be om förlåtelse först och anstränga mig för att få tillbaka vår connection för jag känner inte att det senaste bråket är så mycket mitt fel. 

    Han sa en dum sak vid helt fel tillfälle som jag reagerade på, han blev sur av min reaktion vilket ledde till att vi båda blev surare och mer avståndstagande i en spiral. Jag kände tidigt att denna gången kommer jag inte krypa till korset och be om förlåtelse för jag vill se att han också tar ansvar för att reparera vår relation och det var faktiskt inte jag som började. Han beter sig nu lite kallt och överlägset och verkar vänta på att jag ska gulla det hela tillrätta igen. 


    Hans fokus ligger på en av mina reaktioner, han har valt en punkt mitt i händelseförloppet och vägrar diskutera hur det hela började utan tycker det är sååå respektlöst att jag gjorde så som jag gjorde (vände mig bort). Jag vill gå igenom hela förloppet från start så att vi bit för bit kan ta ansvar för det vi gjorde fel och hur det urartade, för det finns anledningar till att jag vände mig bort (HAN vände sig först!), men han vägrar och fokuserar på att jag vände mig bort från honom. När jag sa att det var allt som hände FÖRE det som fick mig att vända mig bort, då tycker han det var barnsligt av mig att ens reagera på det han sa från början. 

    Råd tack? 


    (vi har haft andra bråk tidigare som lett till bra samtal där vi öppnat oss och kommunicerat djupare, men det retar mig enormt att jag måste vara ?terapeuten? som leder oss dit och att jag måste ta ansvar först och visa mig liksom underdånig och få honom på gott humör igen för att vi ska kunna prata. Hans ego är så himla hårdnackat!)

  • Svar på tråden Jag måste alltid säga förlåt först
  • Anonym (Lis)

    Väldigt stor varningsflagg på hans beteende.
    parterapi alternativt göra slut är mina råd.
    Låter som ni behöver prata med nån som kan det, så parterapi hade varit bra.

  • Dexter dot com

    Jag hade krävt att han följde med på parrådgivning och lärde sig kommunicera annars hade jag lämnat då en bra kommunikation är A & O för att en relation ska fungera.

  • Anonym (F)

    Han anser sig bättre och viktigare än du. Varför ta sånt? Välj en man som respekterar dig.

  • Anonym (sur)

    Han menar på att om jag bara inte säger eller gör vissa saker så behöver han ju inte bli tjurig, det är mina reaktioner som gör att bråket eskalerar. Det är så viktigt för honom att saker är mitt fel. Nån gång har han sagt att ?jag är väl helt värdelös då? och då måste jag försäkra honom om att han är bra och inte alls värdelös och visa kärlek mot honom. 


    Det lustiga är att han säger att det är jag som inte kan ta på mig skulden, att jag har så svårt för att säga förlåt, han kan säga lite spydigt ?det gör så himla ont för dig att säga förlåt va? Det sitter långt inne?? Så han lägger liksom sin egen egenskap på mig. Jag har inga problem att göra självrannsakan och kan se att jo, det jag sa där var onödigt och dumt, min reaktion där var inte positiv, jag gjorde fel som sa eller gjorde det-o-det. Jag kan se mina egna fel och be om ursäkt för dem. när jag ber om ursäkt gör jag det dessutom ordentligt, säger att ?jag är ledsen för att jag gjorde/sa det, jag förstår att du blev ledsen, jag vill inte få dig att känna så, jag ska tänka på att inte göra så igen? osv. Men han kan inte ödmjuka sig så långt, han kan säga förlåt men inte så mycket mer. Jag vill att han ska ta mina händer, se mig i ögonen och säga att han vill jobba för att vår kommunikation och relation ska bli stark och bra, att han finns där emotionellt för mig osv.

    Han har sagt att han vet om att han blir väldigt tjurig men han menar på att jag vet ju vad han behöver för att bli glad igen så det är ju bara för mig att göra det. 


    Han har väldigt svårt för att ta kritik hur man än lindar in det, hans ego är känsligt och han vill absolut inte höra att han gjort fel. 


    Hur hittar man en bra parterapeut som verkligen kan fä en person att reflektera över sina egna fel och få insikt och VILJA lära sig att kommunicera bättre? 


    Han är fantastisk och kärleksfull på alla sätt annars, men så fort det blir en konflikt eller tjafs om nåt så låser han sig och fokuserar på vad som är mitt fel. Jag fattar att det beror på låg självkänsla, han har uttryckt vid andra tillfällen att han hatar sig själv och känner sig värdelös, men jag vill att vi ska kunna prata konstruktivt utan den defensiva väggen. 

  • Anonym (Varför)

    Var en liknande tråd för inte alls länge sen, fattar verkligen inte varför man vill vara ihop med en sån människa. Du ska nedvärdera dig och komma krypande för att han ska vara nöjd? Helt sjukt ju. Varför slösa ditt liv på honom? Dumpa och skaffa en riktig man istället.

  • Anonym (sur)

    Som jag skrev så har han många fantastiska sidor också, detta är en av hans dåliga. Jag har också dåliga sidor. 

    Nu börjar jag känna som vanligt att jag inte vill slösa bort mer tid på att gå och vara småkalla mot varandra utan jag vill lösa det och få tillbaka det som vanligt. Nånstans känner jag att Jaja det är väl inte hela världen om jag får vara den vuxne av oss och se till att vi kommer på rätt köl igen, vi spiller värdefull tid av vårt liv på detta.


    Men samtidigt känner jag en stark motvilja mot att jämt behöva vara den vuxne och reda upp situationer och känslorna?Jag vill att HAN för en gångs skull säger ?Du, vi måste släppa detta nu och gå vidare, kom så kramas vi och säger förlåt till varandra och gör det bra igen?. Jag vill att HAN ska öppna kommunikationen mot förlåtelse och vägen tillbaka. Jag vill inte ha det ansvaret själv. Är jag lika dumstolt som han? Borde jag rycka på axlarna och svälja min stolthet så allt kan bli bra igen? 

  • Anonym (Mia)
    Anonym (sur) skrev 2024-05-11 10:04:56 följande:

    Som jag skrev så har han många fantastiska sidor också, detta är en av hans dåliga. Jag har också dåliga sidor. 

    Nu börjar jag känna som vanligt att jag inte vill slösa bort mer tid på att gå och vara småkalla mot varandra utan jag vill lösa det och få tillbaka det som vanligt. Nånstans känner jag att Jaja det är väl inte hela världen om jag får vara den vuxne av oss och se till att vi kommer på rätt köl igen, vi spiller värdefull tid av vårt liv på detta.


    Men samtidigt känner jag en stark motvilja mot att jämt behöva vara den vuxne och reda upp situationer och känslorna?Jag vill att HAN för en gångs skull säger ?Du, vi måste släppa detta nu och gå vidare, kom så kramas vi och säger förlåt till varandra och gör det bra igen?. Jag vill att HAN ska öppna kommunikationen mot förlåtelse och vägen tillbaka. Jag vill inte ha det ansvaret själv. Är jag lika dumstolt som han? Borde jag rycka på axlarna och svälja min stolthet så allt kan bli bra igen? 


    Du vet innerst inne att det han gör är fel och en slags maktkamp. 


    Ja, alla har sidor som inte är så bra, men detta handlar inte om det utan detta liknar mer psykisk misshandel. Det är därför du reagerar som du gör, för du vet innerst inne att det han gör är så fel. 

  • Anonym (Xc)
    Anonym (sur) skrev 2024-05-11 10:04:56 följande:

    Som jag skrev så har han många fantastiska sidor också, detta är en av hans dåliga. Jag har också dåliga sidor. 

    Nu börjar jag känna som vanligt att jag inte vill slösa bort mer tid på att gå och vara småkalla mot varandra utan jag vill lösa det och få tillbaka det som vanligt. Nånstans känner jag att Jaja det är väl inte hela världen om jag får vara den vuxne av oss och se till att vi kommer på rätt köl igen, vi spiller värdefull tid av vårt liv på detta.


    Men samtidigt känner jag en stark motvilja mot att jämt behöva vara den vuxne och reda upp situationer och känslorna?Jag vill att HAN för en gångs skull säger ?Du, vi måste släppa detta nu och gå vidare, kom så kramas vi och säger förlåt till varandra och gör det bra igen?. Jag vill att HAN ska öppna kommunikationen mot förlåtelse och vägen tillbaka. Jag vill inte ha det ansvaret själv. Är jag lika dumstolt som han? Borde jag rycka på axlarna och svälja min stolthet så allt kan bli bra igen? 


    Alla har dåliga sidor, men har man riktigt allvarliga dåliga sidor så måste de bra sidorna vara helt jävla fantastiska för att väga upp. Och ibland hjälper inte ens det. Alla dåliga sidor kan inte vägas upp av en bra sida.

    En människa som inte kan ta ansvar för eget beteende, inte säga förlåt, som förminskar någon annans känslor i ett bråk, som gaslightar (det är ditt fel att jag blir sur/du är den som inte säger förlåt osv), som inte klarar av att kommunicera osv. Vad för bra sidor väger upp det? 

    Nu ska du fixa, prata, säga förlåt, skaffa hjälp osv? Nej ts.

    Det kommer ju aldrig bli bättre ens med hjälp om du är den som fixar och trixar för att kommunikationen ska funka.

    Jag hade nog packat mina väskor och åkt iväg ett tag för att fundera. Inte försökt kommunicera alls, denna gång ligger det på honom. Tar det 1-2 veckor utan att han tar det minsta ansvar så vet du att det tydligen är viktigare för honom att att ha rätt än att bry sig om dig och ert förhållande. Får han sig en tankeställare och kontaktar dig för att lösa situationen UTAN att tala om för dig att det var ditt fel/du gjorde si/ditt ansvar osv så kanske ni har en chans.
  • Anonym (sur)
    Anonym (Mia) skrev 2024-05-11 10:15:29 följande:

    Du vet innerst inne att det han gör är fel och en slags maktkamp. 


    Ja, alla har sidor som inte är så bra, men detta handlar inte om det utan detta liknar mer psykisk misshandel. Det är därför du reagerar som du gör, för du vet innerst inne att det han gör är så fel. 


    Psykisk misshandel är väl att ta i? 
  • Anonym (Mia)
    Anonym (sur) skrev 2024-05-11 11:39:00 följande:
    Psykisk misshandel är väl att ta i? 
    Du är medberoende, du ser det inte klart. Redan nu funderar du på att ta på dig skulden igen för att inte han ska fortsätta sura. 

    Hur länge ska detta fortsätta innan du sätter ner foten? 
Svar på tråden Jag måste alltid säga förlåt först