Nu som inte har "lyckats"...
Lägger tråden under Sorg då jag inte vet vart jag ska lägga den.
Utan att vilja gå in på detaljer kan jag säga att jag är "lyckad" som människa men ganska misslyckad i samhället.
Andra talar om för mig, utan att jag ens har frågat, att jag är en duktig, intelligent, söt, trevlig, social, hurtig och fantastisk tjej (de flesta säger tjej trots att jag är långt över 30!).
Någon sa t.o.m. en gång, när jag grät ut över hur misslyckad jag kände mig: "Men det är du VERKLIGEN inte! Du är ju en UNDERBAR människa!" Och vem som helst- utom jag- hade nog hoppat jämfota av de orden+ annat fantastiskt som jag fått höra av olika människor... klart att jag blir glad... men det räcker inte för mig att "bara" vara en fantastisk och underbar människa! Tyvärr.. jag har behov av att lyckas med något i samhället! Jag har behov av att åstadkomma saker! Utan det känns det som att livet blir så j-la tomt!!
Jag behöver INTE tips av typen: gå med i en förening, jobba ideellt, starta ett företag etc! Eftersom min livssituation ser ut som den gör så är det inte realistiskt och hållbart just nu. Jag vill som sagt inte gå in på detaljer ifall nån jag känner skulle kunna läsa och identifiera mig.
Det jag istället undrar över är om det finns någon som känner igen sig i att många andra verkar vara av uppfattningen att det räcker med att vara en bra människa, fast ni själva inte kan "lyckas" ute i samhället? Hur gör/tänker ni för att få livskraft och vara nöjda med er själva ändå?
