Svår havandeskapsförgiftning - tiden efter

Jag beklagar verkligen att du har fått uppleva detta.
Jag har gått igenom exakt samma händelseförlopp, gjorde det för 7 år sedan. Akut grav havandeskapsförgiftning är ju en slags systemisk super-inflammation.

För min del har det varit otroligt kämpigt under de här 7 åren då den generella inflammatoriska nivån i min kropp har varit förhöjd konstant. Så havandeskapsförgiftningen triggade igång kronisk inflammation som jag alltså verkar få leva med livet ut. Jag har även fått påverkan på hjärta och blodkärl vilket också har en negativ påverkan på min hälsa och funktionsnivå rent generellt.

Det blev bara ett barn för oss, jag kan inte riskera mitt liv en gång till när vi redan har ett barn att ta hand om.
Det finns en svensk grupp på Facebook för oss som råkat ut för detta trauma.

"Stödgrupp för oss som har/hade havandeskapsförgiftning"
www.facebook.com/groups/1271155742906530/

Kram!

Hej!

Tack för svar och jag är hemskt ledsen att du har behövt gå igenom detta. Eller som du skriver, fortfarande får igenom. 

På vilket sätt upptäcktes det att du har påverkan på hjärta och blodkärl? Jag har nya symptom jag aldrig haft förut men har inte blivit undersökt. Tex har jag extraslag, pirriga och tryckande vader. Borde jag stå på mig?

Blev du fri från blodtryckssänkande medicin?

Förstår att det inte blev fler barn. Nu har man ju ett barn att ta hänsyn till, man vill inte att de ska bli utan mamma.

Jag ska gå med i gruppen, tack för tipset. 

Här är en till som drabbades av havandeskapsförgiftning där jag också blev igångsatt som resulterade i akut kejsarsnitt. Jag måste fortfarande ta blodtrycksänkande mediciner 4 månader efter och det gör mig orolig att jag ska behöva ta tabletterna hela livet. Jag har också mått dåligt fysiskt efteråt men det varierar från dag till dag nu med måendet. Jag hoppas och tror ljusningen ändå kommer inom 1 år efter förlossningen så jag har hoppet kvar! 

Jag hade blodtryckssänkande 5-6 mån. Ligger bra sedan dess (nu 8 år). 

Jag/vi fick ett barn till två år senare, samma pappa. Åt liten dos blodförtunnande (vars namn nu försvann ur minnet) förebyggande och gjorde ett antal TUL. Allt gick bra ur det perspektivet.

Blev också ansiktsförlamad i samband med havandeskapsförgiftningen, vilket släppte efter ett par månader och behandlades med kortison. 

Hej! Stor igenkänning här tyvärr! Har du fått hjälp att prata med någon om det? Jag fick några samtal på auroramottagning. De sa att jag måste tillåta mig själv att sörja detta som om jag överlevt vilken livshotande sjukdom som helst, cancer eller stroke. 

vissa dagar är verkligen bättre än andra och jag försöker tänka på att det förhoppningsvis kommer en ljusning. 

känner mig snuvad på första bebistiden och blir ledsen ibland när jag hör andras förlossningsberättelser som nästan alltid innehåller ?wow kvinnokroppen klarar så mycket? när jag själv bara känner att min kropp inte klarade det 🥺 inte utan akutvård i alla fall. 

har du ens tänkt tanken på fler barn än?

Tack att du delar en positiv berättelse!

fick du havandeskapsförgiftning med andra barnet också eller slapp du det? verkar ju ovanligt att få svår havandeskapsförgiftning två gånger i alla fall?

obehafligt med ansiktsförlamning! Jag tappade synen i fem dygn efter förlossning. Såg helt suddigt om det var mer än en meter bort. Så obehagligt. Men den kom tillbaka sen.

Nej, andra gången utan havandeskapsförgiftning.

Nej, det är så himla konstigt men ingen tog mitt mående på allvar så jag fick aldrig någon hjälp. Jag känner igen mig u det du skriver, att bli snuvad på första tiden med bebislivet. Jag var inlagd på sjukhus i säkert 2-3 veckor sammanlagt och jag bara grät vissa dagar. Jag kunde inte känna någon glädje med bebis de första 2-3 veckorna eftersom jag kände mig bedövad emotionellt men sen blev det bättre med känslorna till bebisen och nu älskar jag bebisen över allt annat.

Det var kloka ord du fick från auroramottagningen och bra att de tog ditt mående på allvar. 

När jag tänker på fler barn så blir jag faktiskt rädd över tanken att jag kanske inte överlever nästa gång och det gör att jag har fått motvilliga känslor trots att jag alltid sett mig ha två barn.