Galet med en trea? ”Vanliga” trea-tvivel och foglossning

FruVindstorp

Tue 21 May 13:18
4 svar

Visa endast Anmäl

Galet med en trea? ”Vanliga” trea-tvivel och foglossning

Jag har börjat fantisera om en trea. Kommer själv från familj med flera syskon. Har nog alltid varit väldigt familjeorienterad och tänkt att jag ville ha åtminstone 3 barn.

Efter två hemska graviditeter med en del foglossningsproblematik även efter kändes det som att vi fick sätta stopp där. Maken kände sig klar, men jag stängde inte dörren för en sladdis iaf (på senare tid har även han öppnat för detta).

Nu börjar jag ändå drömma om en trea, en sista, förhållandevis nära. En sladdis känns inte lika lockande, vill att de alla ska kunna ha utbyte av varandra, uppskatta liknande aktiviteter etc.
Men praktiskt är det ju inte. Huset vi bor i och älskar går att bygga om så de två nuvarande får varsitt rum, men har ingen plan för hur vi skulle trolla fram ytterligare ett. Blir nog trångt i bilarna. Ska snart äntligen tillbaka till mitt jobb och efterlängtade kollegor. Och HATADE verkligen att vara gravid. Paniken av att vara instängd i sin smärtande kropp och knappt kunna ta sig till toaletten var fruktansvärd. Att tackla detta med två barn.. Och kommer jag kunna återhämta mig efter ytterligare en graviditet eller kommer jag aldrig mer kunna sitta i timtal på golvet eller ta milslånga promenader? Det skrämmer mig.

Sen allt annat, det där vanliga ?trebarnstvivlet?. Räcker man till? Kommer alla känna sig sedda och älskade? Blir någon utanför? Hur löser man det rent praktiskt typ med att hålla 3 barn i handen/famnen?

Även om jag älskar att vara mamma, att få följa dessa små individer utvecklas och alltid har sett en något större familj framför mig, så måste ju detta vara vansinne? Jag har ju två fantastiska, fina, friska barn och livet är egentligen bättre än någonsin. Känslan av att någon kanske fattas, den där sista pusselbiten, går kanske över? Jag borde ju vara supernöjd
- «
- ‹
- Sida 1 av 1
- 1
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Galet med en trea? ”Vanliga” trea-tvivel och foglossning
Anonym (Väg allt)

Tue 21 May 13:32
#1

Visa endast Anmäl

Jag har också haft såna funderingar. Jag hade dock alltid sett två som max men när jag fått två barn har känslan nu kommit att en trea hade varit kul.

Här blir det dock bara två för att maken inte vill ha fler, och att jag passerat 40.

Jag tänker att du behöver fundera varför du vill det. Om det bara är en bild du hade som liten, det har man ju om mycket, hur man ska bo, vad man ska jobba med etc. Men livet händer. Saker ändras.

Varför vill du - IDAG - ha fler barn?
FruVindstorp

Wed 22 May 08:57
#2

Visa endast Anmäl

Anonym (Väg allt) skrev 2024-05-21 13:32:45 följande:
Jag har också haft såna funderingar. Jag hade dock alltid sett två som max men när jag fått två barn har känslan nu kommit att en trea hade varit kul.

Här blir det dock bara två för att maken inte vill ha fler, och att jag passerat 40.

Jag tänker att du behöver fundera varför du vill det. Om det bara är en bild du hade som liten, det har man ju om mycket, hur man ska bo, vad man ska jobba med etc. Men livet händer. Saker ändras.

Varför vill du - IDAG - ha fler barn?

Tack för ditt svar! Hur känner du kring det? Svårt när man inte är på samma plan.

Jag tror det handlar om att jag vill ge mina barn den där härliga ?syskonskaran? jag själv tillslut fick som barn. Att jag trivs med det där lite större, lite rörigare, lite mer. Att jag älskar mina två så intensivt och känner att jag i hjärtat har plats för en till. Att jag liksom saknar den där sista pusselbiten.

Du har så rätt, viktigt att tänka över det också. Det är inte mycket som blivit som jag trott, men det blev ju så himla bra ändå.

Pratade lite med maken och han bara skrattade åt mig. När han insåg att jag faktiskt menade allvar var hans första ord att han inte tänker bli ensamstående med tre barn. Inte för att vårat förhållande är skakigt på något vis, utan för att han är lika vettskrämd för en graviditet och det efterkommande som jag. Han är rädd att jag kommer hamna i rullstol resten av livet eller rent utav inte klara en graviditet till. Tror nog det är det största hindret i hans fall. Han är nöjd med två, men hade nog varit mer öppen för tanken om det inte var så jävligt att producera de små liven. Han fick dra ett enormt lass när jag var som sämst.

Ja, jag vet inte. Längtan finns där hos mig och det var/är skönt att få lite input utifrån. Vi får väl se om det lägger sig eller vad som händer med tiden
Anonym (Väg allt)

Wed 22 May 09:46
#3

Visa endast Anmäl

FruVindstorp skrev 2024-05-22 08:57:18 följande:
Tack för ditt svar! Hur känner du kring det? Svårt när man inte är på samma plan.

Jag tror det handlar om att jag vill ge mina barn den där härliga ?syskonskaran? jag själv tillslut fick som barn. Att jag trivs med det där lite större, lite rörigare, lite mer. Att jag älskar mina två så intensivt och känner att jag i hjärtat har plats för en till. Att jag liksom saknar den där sista pusselbiten.

Du har så rätt, viktigt att tänka över det också. Det är inte mycket som blivit som jag trott, men det blev ju så himla bra ändå.

Pratade lite med maken och han bara skrattade åt mig. När han insåg att jag faktiskt menade allvar var hans första ord att han inte tänker bli ensamstående med tre barn. Inte för att vårat förhållande är skakigt på något vis, utan för att han är lika vettskrämd för en graviditet och det efterkommande som jag. Han är rädd att jag kommer hamna i rullstol resten av livet eller rent utav inte klara en graviditet till. Tror nog det är det största hindret i hans fall. Han är nöjd med två, men hade nog varit mer öppen för tanken om det inte var så jävligt att producera de små liven. Han fick dra ett enormt lass när jag var som sämst.

Ja, jag vet inte. Längtan finns där hos mig och det var/är skönt att få lite input utifrån. Vi får väl se om det lägger sig eller vad som händer med tiden

Ärligt så vet jag inte hur jag känner helt. Jag inser ju att fler barn hade varit kul, samtidigt hade jag tänkt två tidigare. Samtidigt som jag faktiskt också är otroligt, otroligt tacksam att jag fått TVÅ barn när första kom när jag nästan var 39. Det är ju absolut ingen garanti och jag tänker ofta att jag faktiskt hade kunnat missa föräldraskapet helt. Så jag har väldigt mycket kluvna känslor men också en oerhörd tacksamhet.

Jag tänker att man ofta har så mycket tankar men att det är viktigt att både följa längtan men också tänka på risker och vad man har idag, och sen väga av det.

Om du har stora fysiologiska risker kanske det är värt att prata med en läkare med och få lite input så. Det kanske kan ge något?
FruVindstorp

Thu 23 May 09:51
#4

Visa endast Anmäl

Anonym (Väg allt) skrev 2024-05-22 09:46:28 följande:
Ärligt så vet jag inte hur jag känner helt. Jag inser ju att fler barn hade varit kul, samtidigt hade jag tänkt två tidigare. Samtidigt som jag faktiskt också är otroligt, otroligt tacksam att jag fått TVÅ barn när första kom när jag nästan var 39. Det är ju absolut ingen garanti och jag tänker ofta att jag faktiskt hade kunnat missa föräldraskapet helt. Så jag har väldigt mycket kluvna känslor men också en oerhörd tacksamhet.

Jag tänker att man ofta har så mycket tankar men att det är viktigt att både följa längtan men också tänka på risker och vad man har idag, och sen väga av det.

Om du har stora fysiologiska risker kanske det är värt att prata med en läkare med och få lite input så. Det kanske kan ge något?
Ja, det är ju verkligen så viktigt att inte glömma vilken tur man har när man faktiskt ändå lyckats få barn. Tack för att du delar med dig.

Ska faktiskt till vården för mina problem ganska snart. Kan absolut vara värt att ta upp eventuella framtida graviditeter till diskussion.

«
‹
Sida 1 av 1
1
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Galet med en trea? ”Vanliga” trea-tvivel och foglossning

Galet med en trea? ”Vanliga” trea-tvivel och foglossning

INNEHÅLL