Jag vill bara gråta..

Skrev precis ett långt inlägg i den här tråden, orkar inte skriva en lika lång harang. Läs det och fundera på om du tar på dig för mycket, om det finns något sätt som du kan avlasta. 

Även fast ni inte bor tillsammans så finns ju pappan även säkert där. Kolla om han kan ta dom någon vecka så du får paus? 

www.familjeliv.se/forum/thread/82953310-bota-depression-pa-egen-hand

Pappan finns där. Men han svek mig totalt så helst hade jag aldrig velat se honom igen. Detta visar jag såklart inte utåt och det är också ett problem. Alla känslor som jag bara sväljer. Jag gör vad som helst för barnen, men jag offrar mig själv på kuppen. Jag litar inte på pappan och han ska vara glad över varannan helg. Mer än så vill jag inte ha med honom att göra. 

Att skaffa barnvakt, som är min enda möjliga avlastning känns också uteslutet. Då är jag en dålig mamma. Jag jobbar heltid, har ett hus att sköta och två barn. Det är inte omöjligt att klara.

Kanske skulle det vara lättare att bo i lägenhet? Jag tänker att ett hus med ev. trädgård ställer högre krav. Bara en tanke.

Om du inte klarar det blir du anmäld till soc. Varför inte förebygga det och be om hjälp? 

En mamma som ser sina brister är en bra mamma. En mamma som tar på sig offerkoftan och vägrar hjälp är ingen bra mamma. 

Ja gud ja, ta inte hjälp från dom som finns dig "närmast". Jobba hårt och bryt ryggen av dig innan du blir gammal och gå sönder helt mentalt inför dina barn. Det är det enda rätta om egot nu ska välja!

Eller så ber du om lite hjälp bara. Han kan ta dom en vecka i månaden så får du lite egentid ibland. 

Det är bra för barnen med. 

#HataMän
#MänSkallStraffas!

Har tyvärr separerat med barn två gånger. En gång med en tre-åring och en gång med en 8-åring. Hade som pappa aldrig accepterat att ha mina barn på helgen eller varannan helg. 
Här har gällt 50%, varannan vecka trots att jag balanserat det med jobb delvis över hela Sverige och en timmes pendling i bil till jobbet. 

Har haft dåligt samvete för att hämta sent på dagis på "min" fredag. 
MEN - jag skulle aldrig acceptera att ha mitt/mina barn en helg då och då.
Har tillräckligt svårt med att bara funnits där på halvtid.
Hoppas jag lyckades med något i alla fall - dottern som nu är 28 pratar fortfarande om vad vi gjorde på våra veckor och helger - det värmer!

Jag hade inte orkat. Jag vet också de som hade orkat, men vi människor är olika.

Det är totalt meningslöst att försöka vara den man tycker att man borde vara. Bättre att acceptera att man är den man är.

Har en som på halvtid nu, han är 19. Vi bor i huset han är född i och vi kan inte bo bättre.
Är dock arbetslös sedan snart 1,5 år och börjat titta på att sälja. Känns som att jag sviker både mig själv och honom. Känns tufft!
Även om barnen är större så känns det som ett svek, även om jag inte kan göra så mycket.

Oj, du också? Jag sitter med samma känslor ibland, fast jag har bara ett barn. Det känns tufft nog många gånger. Blir också trött på snacket om "sänk kraven", de ligger redan så långt man kan komma!

Barnvakt är en bra idé och man är ingen dålig mamma för det! Du behöver avlastningen, det behöver alla. Du investerar i ditt mående så du kan vara en bra mamma för dina barn, så ta den tiden du.

Ett par saker som minskar stressen i vardagen för mig är att planera middagar i förväg och att göra storkok. Det är dessutom bra tillfällen att involvera barnen när de är äldre.

Ta ut barnen på picnic eller i naturen. Det är sånt som man mår bra av också på sikt. Det är inte alltid bara frågan om att slippa det negativa utan om att fylla på med det som är bra. Då får barnen fina minnen och ni har trevligt tillsammans.

Ett annat tips är att ringa diverse kyrkolinjer när du mår riktigt dåligt, första anhalt är 112 och be om jourhavande präst. Präster har absolut tystnadsplikt! Och du kan vara anonym. Präster har hjälpt mig ett flertal gånger, att jag är ateist kvittar för det är inte en massa gudssnack och så. Jourhavande präst via 112 finns bara vissa tider men kyrkan har också en jourtjänst på eftermiddagar (kanske bara helg, minns inte) och du kan ringa något som heter Lifeline, de har öppet fre/lör kvällar. Så kolla runt lite vad som finns. Präster är riktigt bra att prata med faktiskt.

Helt rätt att göra saker med sina barn. Vi var mycket ute i skogen, året om. Kollade spår i snön på vintern och plockade blåbär, metade - you name it.
Inga avancerade eller dyra aktiviteter men uppskattade än idag. Tid och engagemang är mer värt. Känn aldrig dåligt samvete för vad du gör för dina barn, bara om du inte gör något alls.
Även om de är små så ser de vad du gör, inte bara hur.

En terapeut sa ett par kloka saker. Jag är själv personen som sätter högre krav på mig än jag skulle göra på någon annan. 

Istället för att tänka och säga "borde" eller "måste". ersätt det med "Jag väljer" Det påverkar faktiskt! T ex: Jag måste laga mat - Jag väljer att laga mat ist för panpizza så att mina barn får näring. Eller Jag väljer  att ha en trevlig ton mot pappan, det ger mina barn trygghet

Se vad som är krav från dig själv och vad som faktiskt behöver göras. Kanske måste det inte vara städat? Eller finns det andra saker du kan släppa lite på. Vi kvinnor tar ofta på oss för mycket. 

Han har dem varannan helg. Skriv en lista på vad du behöver för att må bra. Boka in sådant när han har barnen. För barn märker  när mamma mår bra <3. Så unna dig att sätt dig själv i första rummet. Sätt sunda gränser. För då kommer du också orka mer. 

Det kommer att bli bra <3 Försök att titta på de saker du har som du kan vara tacksam över. Jag har jobbat med det det senaste året. Kändes löjligt i början, men efter ett tag händer någor

Tack! Jag ska absolut kolla upp det.

Mat blandar jag lätta rätter och storkok. 

picnic var en trevlig idé. det ska jag absolut göra. Trevligt avbrott i vardagen och en kul grej för barnen.

Tack igen :)

Mycket klokt!

Vill tipsa om att gå med i grupper och nätverk för ensamstående. Där jag bor finns det via kyrkan, då får ensamstående möjlighet att träffas med barnen och på en sån väg kan det vara möjlighet att knyta nya kontakter med andra i samma situation. 

Nu vet vi ju inte varför pappan bara har barnen så lite, men kanske kan han ha dem två dygn mitt i veckan den veckan han inte har helgen?

Jag har ett barn på heltid och ett 50%. Jag hämtar kraft när jag bara har ett barn och när det sover.😊
Kan du gå ner i tjänst, jobba 80%?

De Dagarna jag känner mig som en dålig mamma tänker jag ibland, nej jag är inte en dålig mamma just nu jag är en jävligt bra pappa. Det hjälper ibland. Kraven på oss mammor kan kännas så höga.

Jag hörde även nån som sa att det mysigaste hon visste när hon växte upp var tapaskväll som hon kallade det, det var de kvällar hennes mamma hade dåligt samvete över för att hon bara serverade rester och sånt smått som fanns hemma.  

Involvera barnen mycket, få dem att hjälpa till att laga mat så ni umgås även vid matlagning. Annars känns det lätt som att man kommer hem och stänger in sig med sina sysslor och måsten och missar barnen.

Gör ett matschema på 2-3 veckor, ät samma sak, lite tråkigt men enkelt och minskar tiden du behöver tänka och planera, du behöver handla typ samma saker och blir snabb på de rätterna. Ett storkok i veckan och ät från det två kvällar.

Varför är barnen hos sin pappa bara varannan helg? Det ökar ju belastningen på dig enormt jämfört med om de bodde vv. 

Jag hade inte heller orkat det liv du lever. Att flytta till lgh vore kanske ett smart alternativ för att minska arbetsbördan? 

Ordna mys för dig själv när barnen är hos pappan.
Jag hade tagit ett skumbad och sedan suttit framför tv och ätit choklad

Vad pappan gjorde mot dig är en sak men barnen har rätt till en bra relation med BÅDA sina föräldrar och det är inte vad DU tillåter som styr. 

Varför skulle du vara en dålig mamma för att du skaffar barnvakt? Är det inte värre att du brakar in i väggen?

Barnen är under 5 år. Varannan vecka kanske inte fungerar optimalt men ni skulle kunna köra 3 dagar åt gången. Då får du en break och ni får båda möjlighet att bygga en relation till barnen. 

Varför är du en dålig mamma för att du skaffar barnvakt?? Det gör väl nästan alla föräldrar nån gång?