• Anonym (Charlie)

    Längtan efter intim närhet

    Fråga till er som befinner er i en relation med en partner som inte längre tycker att sex är viktigt.


    Jag är 47, hårt arbetande man med massa idéer som jag aldrig får utlopp för i min relation. Alla mina idéer sågas av min partner. Spelar ingen roll om det är idéer om var vi ska resa, hur vi ska inreda huset, barnuppfostran, fritid, sex osv. Allt sågar hon rakt av. Livet börjar bli väldigt ensamt och jag funderar på om det någonsin går att få till en förändring utan att behöva separera. Jag har nämnt separation men det vill hon inte. Hon tycker allt är bra som det är och säger att det är såhär i alla relationer när man lever familjeliv. Svarar med bullshit och då blir det storbråk.


    I mitt fall är jag alltså tillsammans med en kvinna i 40-års åldern som har slutat intressera sig för sex. Funderar på om det är klimakteriet hon hamnat i och jag har även föreslagit att hon ska ta hjälp av sjukvården för sin obefintliga sexlust. Jag får tystnadens bemötande med det mesta jag vill ta upp när något skaver. Vi har barn, husdjur, jobb, vänner och allt som gör dagarna fulla av aktiviteter. 


    Vi går i terapi och där låter allt bra men inget händer. Hon har blivit tjurig, lättkränkt, egoistisk, tantig och så ointresserad av att bejaka sin kvinnlighet. Hugger för minsta lilla och anser att kompromissa är att jag gör avbön på mina intressen och anpassar mig efter hennes eftersom hon anser sig stå för de rätta åsikterna och den korrekta uppfattningen av omvärlden. Vi kan inte prata om sex hemma för då blir hon upprörd, börjar skrika och gråta och sen lämnar hon rummet. Hur ska jag kunna respektera henne utan att tycka att hon är en fjant? Hon har ju tvingat in mig i ett liv utan sex. Har föreslagit att vi ska bli swingens, att vi ska ta in en tredje person eller ett par i vårt sexliv men allt är av ointresse.


    Såhär har vi levt nu i snart tre år. Vi har sex ungefär fyra gånger per år. Var tredje månad och då ska det gå fort så att hon får sova sen när vi är klara. Jag får inte ut någonting av vårt sex. Tycker ändå att det är viktigt att upprätthålla intimiteten men nu känner jag att jag har tappat mitt självförtroende. Jag vet att jag är snygg och har lätt för att träffa andra men på sista tiden har börjat känna mig oattraktiv 


     och äcklig när jag tänker på sex hemma och jag har funderat över om det överhuvudtaget är någon enda kvinna som vill ha sex med mig. Jag tror att det gått för lång tid av att leva i en destruktiv relation. Själv säger hon att hon är nöjd och att hon inte saknar sex. Hon vill att vi ska kramas istället och just de orden är så otroligt osexiga och tar bort all sexuell spänning. Finns det fler med liknade erfarenheter och hur har ni gjort? 

  • Svar på tråden Längtan efter intim närhet
  • Anonym (Stefan)

    Hon vill inte inse att ni har problem och vill följaktligen inte lösa dom problemen heller och hon vill definitivt inte ta konsekvenserna av hur hon ändå valt att leva sitt liv .
    Det låter som att hon faktiskt tappat känslorna för dig men vill behålla det bekväma praktiska livet. 

    Förlåt men hon behöver växa upp och ta ansvar och du behöver ställa det som krav och stå för det. 

    Har du nämnt separera så får du också stå för att du tycker det och också ser det som alternativ. "Hota" aldrig med något om du inte tänker genomföra det, hon lör sig snabbt nämligen att allt bara är snack och hon kommer ändå inte ändra något. 

    Bollen ligger helt hos dig. Vill du ha förändring måste du vara den som börjar.  Agera. Reagera. Gör något konkret.  Annars får ni ha det som det är. 

  • Anonym (hmm)

    Det låter som om allt ska vara på hennes villkor, inte bara sexlivet. Tyvärr tror jag inte att er relation har någon framtid såsom du beskriver den.

  • Ascendere

    Hur gamla är barnen? Hur mycket kvalitetstid får ni tillsammans bara ni två?
    Är hon intresserad av att spendera tid ihop,  tex gå på dejter tillsammans eller ratar hon även de förslagen? 

  • Lynx123

    Låter tyvärr som att hon har tappat känslorna för dig och hanterar det på ett elakt sätt. Om du mår dåligt så ska du naturligtvis inte stå ut. Livet är kort och ni kanske inte ska vara tillsammans längre?

  • Epikuros
    Anonym (Charlie) skrev 2024-06-03 09:28:11 följande:
    Längtan efter intim närhet

    Fråga till er som befinner er i en relation med en partner som inte längre tycker att sex är viktigt.


    Jag är 47, hårt arbetande man med massa idéer som jag aldrig får utlopp för i min relation. Alla mina idéer sågas av min partner. Spelar ingen roll om det är idéer om var vi ska resa, hur vi ska inreda huset, barnuppfostran, fritid, sex osv. Allt sågar hon rakt av. Livet börjar bli väldigt ensamt och jag funderar på om det någonsin går att få till en förändring utan att behöva separera. Jag har nämnt separation men det vill hon inte. Hon tycker allt är bra som det är och säger att det är såhär i alla relationer när man lever familjeliv. Svarar med bullshit och då blir det storbråk.


    I mitt fall är jag alltså tillsammans med en kvinna i 40-års åldern som har slutat intressera sig för sex. Funderar på om det är klimakteriet hon hamnat i och jag har även föreslagit att hon ska ta hjälp av sjukvården för sin obefintliga sexlust. Jag får tystnadens bemötande med det mesta jag vill ta upp när något skaver. Vi har barn, husdjur, jobb, vänner och allt som gör dagarna fulla av aktiviteter. 


    Vi går i terapi och där låter allt bra men inget händer. Hon har blivit tjurig, lättkränkt, egoistisk, tantig och så ointresserad av att bejaka sin kvinnlighet. Hugger för minsta lilla och anser att kompromissa är att jag gör avbön på mina intressen och anpassar mig efter hennes eftersom hon anser sig stå för de rätta åsikterna och den korrekta uppfattningen av omvärlden. Vi kan inte prata om sex hemma för då blir hon upprörd, börjar skrika och gråta och sen lämnar hon rummet. Hur ska jag kunna respektera henne utan att tycka att hon är en fjant? Hon har ju tvingat in mig i ett liv utan sex. Har föreslagit att vi ska bli swingens, att vi ska ta in en tredje person eller ett par i vårt sexliv men allt är av ointresse.


    Såhär har vi levt nu i snart tre år. Vi har sex ungefär fyra gånger per år. Var tredje månad och då ska det gå fort så att hon får sova sen när vi är klara. Jag får inte ut någonting av vårt sex. Tycker ändå att det är viktigt att upprätthålla intimiteten men nu känner jag att jag har tappat mitt självförtroende. Jag vet att jag är snygg och har lätt för att träffa andra men på sista tiden har börjat känna mig oattraktiv 


     och äcklig när jag tänker på sex hemma och jag har funderat över om det överhuvudtaget är någon enda kvinna som vill ha sex med mig. Jag tror att det gått för lång tid av att leva i en destruktiv relation. Själv säger hon att hon är nöjd och att hon inte saknar sex. Hon vill att vi ska kramas istället och just de orden är så otroligt osexiga och tar bort all sexuell spänning. Finns det fler med liknade erfarenheter och hur har ni gjort? 


    Känner igen mig i mycket av det du skriver, förutom att min fru inte snäser åt mig eller tycker att mina åsikter och känslor är trams. Men jag vet hur det är att som en följd av sexlöshet känna sig ful, oälskad och oattraktiv.

    Nu har jag ju enbart sett din sida av saken, men att döma utifrån den så har din fru seriösa problem med sin syn på partnerskap. Det finns inget sådant som att "Du har ett problem" om man befinner sig i ett förhållande. Har ena parten ett problem med någonting, vadsomhelst, så ÄR det BÅDAS problem, eftersom man är två. Det låter också som att ni har djupare problem än "bara" sexet, då hon dissar dig i allt du gör och säger. Fundera på om det är dina beteenden hon stör sig på , eller om det är din själva personlighet, för är det personligheten så är det ju liksom inte något som du bör eller kan ändra på. Du är du, och du har rätt att vara du. Om hon inte längre gillar den som är Du, ja då ...

    Däremot kan jag tycka att det känns som ett väldigt stort hopp från att ha sådana problem i förhållandet som ni verkar ha och i stort sett inte ha något sex alls till att bli swingers. Jag kan lätt fatta om din fru dissar den idén. Inte för att jag har något emot swingers, utan bara för att jag kan tänka mig att svinga är något man gör när man är extremt trygga med och glada i varandra, inte nåt man gör för att spicea upp ett döende förhållande.

    Bra att ni redan går i terapi. Om jag var du så skulle jag se till att få valuta för pengarna som ni lägger på de där svindyra timmarna och börja snacka allvar. Om din fru blir skitsur på dig och tycker att du outar henne inför terapeuten so be it. Det dummaste man kan lägga pengar på, om du frågar mig, är att gå till en terapeut och ljuga och hålla upp en fin fasad. Var fullkomligt ärlig - utan att för den skull vara brutal eller elak eller cynisk. Bara säg det som det är. Kan hon inte ta det, ja då har du i alla fall fått svart på vitt att din fru inte gillar ärlighet. 
    Kämpa på. 
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (hmm)
    Anonym (Kaffedraken) skrev 2024-06-03 18:18:05 följande:

    När en man längtar efter intimitet och närhet är det fult och äckligt och det är hans fel och han ska inte tro att han har rätt till det. När en kvinna längtar efter intimitet och närhet är det vackert och ett problem att hon inte har hittat rätt bland alla odugliga män.


    Måste du kapa ännu en tråd med ditt tjat om hur hemska kvinnor är? Tror du på allvar att din kommentar hjälper ts?
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Lämna)
    Anonym (Kaffedraken) skrev 2024-06-03 18:47:04 följande:
    Det är ofta så i förhållanden, mannen måste prestera, hon får inte pressas till något. Hans idéer får kritiseras, inte hennes. När man påtalar det får man veta att man inte får skriva i trådarna. Att kritisera kvinnor är förbjudet. Att kritisera män uppmuntras. Hycklandet vet inga gränser.
    Dags att du lämnar familjeforumet FL Draken?
Svar på tråden Längtan efter intim närhet