Blir inte attraherad av någon.

Näe, inget tips. Jag har samma problem.
Men tänker att det borde vara enklare som tjej då du har så stort utbud på dejtingsidor.  
För mig är problemet att få tjejer attraherar mig fysiskt. De flesta är mulliga eller överviktiga och de smala har för höga krav. 

Vad attraheras du av ?  Vilka egenskaper hade den personen?

Nu är jag äldre än dig ( är 50) och jag har också bara en gång i livet lyckats blir galet kär och attraherad av en man - dock inte mannen jag var gift med tillika barnens far...

Kan väl ibland tycka att det är skittrist att jag inte hittar någon, men upplever män som korkade och orkar bara inte med dem. Har provat att dejta alla möjliga yrkeskategorier och utbildningsnivåer, men nej. 
De är galet självcentrerade och insnöade på sitt och totalt lost för övrigt. Spelar ingen roll om det är en verkstadskille eller en företagsledare. 

Har även råkat ut för min beskärda del av galna stalkers som minsann vill vara tillsammans med mig och som inte förstår när jag säger att jag inte vill vara tillsammans med dem. De vill ju så vad är problemet?

Jag har väl ändå fördelen att jag kan ha sex med män så länge jag tänder på dem på så vis och är de bara tillräckligt snygga/sexiga så spelar det inte så stor roll för en tillfällig sexuell relation att de är korkade.

Forskning visar dock att ett stort utbud gör det svårare att få känslor för någon. Paradox of choices gäller även här.

Det är istället när man lägger energi på enstaka personer som sannolikheten ökar.

Nja...

Jag var på dejt med minst 23 män på 1 år. Majoriteten av dem träffade jag mer än 1 gång några kanske ett par veckor, men det uppstod ingen ljuv musik alls.
Sedan var jag på en dejt där det verkligen klickade direkt. En picknick och jag var såld. 
Är fortfarande galet såld på den mannen fast jag var tvungen att avbryta relationen. 

Allt handlar ju om hur sann mot sig själv man är och om man vågar stå för dom krav man ställer. 

Upplever många gånger att attraktion uteblir om jag kompromissar med mig själv och vad jag verkligen vill ha. 

Potential är inget annat än kompromisser och ett annat ord för fel val... 

Ta reda på mer exakt vad du vill ha och kan specificera det.  Håll dig till det sen och nöj dig inte med mindre. 

Och viktigt är också att ta reda på om ens krav överensstämmer med verkligheten.  Ibland kan kraven på ditten och datten vara en skyddsmur för att slippa bli kär och attraherad för att slippa bli sårad..  ursäkten att inte kunna handlar istället mer om att inte vilja släppa in nån som skulle kunna såra. 

Det är därför jag testade dejtingsidor, för att det skulle finnas stort utbud, men jag kände ingen attraktion till någon ändå? 

Jag tror jag attraherades av hans utseende till en början. 
Träffar fortfarande på honom ibland, och han attraherar mig fortfarande.

Innan jag såg honom så tänkte jag att jag bara inte blir intresserad av någon, men när jag träffade han så blev jag sugen på sex,  och har inte varit innan eller efter, förutom dom gånger jag råkar se honom. 

Jag vill dejta, och träffar många trevliga killar i olika sammahang, men när jag inte blir attraherad av dom så blir det inte mer?

Samt att många killar varit intresserad av mig genom åren, så jag borde kunnat hittat någon. 

Givetvis uppstår inte attraktion till de flesta. Man måste träffa rätt också. Men att träffa någon en gång räcker ytterst sällan. Det är främst unga och oerfarna som faller så lätt. För egentligen kan man inte lära känna någon på en träff utan då faller man för någon romantiserad bild av personen.

Man måste säkert träffas minst 10 gånger och dessutom göra en viss typ av saker för att någon djupare attraktion ska kunna uppstå.

Problemet med att träffa många en eller enstaka gånger är att man aldrig hinner känna personerna. Det är ett av de problem som dejtingrådgivare tar upp idag. Många, speciellt kvinnor, vill att det ska finnas en känsla väldigt snabbt men så fungerar det inte riktigt. Dessutom tenderar det att vara mer spontana (impulsiva) personer som man faller för snabbt och de tenderar att vara sämre på att ha långa relationer.

Det andra som dejtingrådgivare brukar säga är att kvinnor har för höga krav idag.

Tyvärr har många kvinnor orealistiska krav idag.

Som kvinna och snart 50  har jag genom åren upplevt  faktiskt tvärtom.. alldeles för många har inga krav alls utan dejtar lite på måfå utifrån nån diffus  tanke på att han ska vara "snygg och snäll"... Vilket förvisso kan vara nog så orealistiskt... 

Jag vet att den enda jag blivit attraherad av, att han inte är bra. Därför har jag inte inlett något med honom heller.

Jag funderar på om jag ska ge någon chansen att bli tillsammans med som jag inte är attraherad av men det skulle också bli fel? 

Som vad?
Skriv gärna ålderspann på de kvinnor med orealistiska krav.

Kan det vara så att du också nånstans jämför alla med honom och att ingen duger eftersom det egentligen är honom du fortfarande vill ha? 

Det känns inte som det borde vara så. 
Han är egentligen inte speciellt ?snygg? och varför har jag inte blivit det innan isåfall? 

För att man alltid vill ha det man inte kan få.... 

Jag vet inget om åldersspann. Däremot är det något som dejtingcoacher och relationsexperter då och då påpekar. Har själv gått till en relationsrådgivare i ett annat avseende sagt det.

Ett exempel i mängden:

"Vilka är då misstagen som singelkvinnor gör i jakten på kärleken?

Anna Luik har framför allt noterat fyra punkter: för höga krav på en potentiell partner, orealistiska ideal för relationen, låg självkänsla och tidigare dåliga erfarenheter av män."

 

www.aftonbladet.se/relationer/a/0Qw6Wg/singel-som-kvinna-det-kan-vara-orsakerna-bakom

 

Från USA kan man läsa hur dejtingcoacher lägger ned sin karriär för de bara blir kontaktade av kvinnor med orimliga krav.

 

 

En bidragande orsak är att kvinnor blivit allt starkare i samhället samtidigt som de biologiskt vill ha en man som är starkare än dem själva. Men i det jämställda samhället så finns inte den mannen. De utgör bara en liten grupp män.

 

Det går också att se hur kvinnors lycka gått ner de senaste decennierna trots att de fått mer makt i samhället och blivit starkare som individer. Jag vet inte om det stämmer men det finns de som säger att kvinnor egentligen inte mår bra av att vara den starka parten.  

Nej, det stämmer inte,
Han är intresserad av mig. Så det är inte det. 

Fast är det orealistiska krav majoriteten av kvinnorna har?
Är det orealistiskt att förvänta sig att en partner är på samma plan som en själv?
Ekonomiskt,  livsstil, hälsa, något gemensamt intresse, delat ansvar för hem relation osv.
Är det verkligen orealistiskt?

Få män är intresserade av arbetslösa överviktiga kvinnor som bara sitter i soffan och spelar tv-spel eller bara är ute och fikar med väninnorna medans mannen får sköta hemmet och barnen så varför skulle kvinnor vara intresserade av män som är så?

Okej. Jag tänder inte på någon, och kan inte ha sex med nån. 
Jag började fundera på om jag var asexuell eller så, men det kan inte heller stämma eftersom jag tydligen blev attraherad en gång? 

Beror väl på hur du känner för övrigt. Om du onanerar, om du ändå kan känna en längtan efter sex, om du gillar sex osv.
Alla kan inte ligga utan att vara kära så inget konstigt att du inte har sex om du inte är attraherad/kär i helheten.