Är rädd att jag ska mista min bästa kompis (som har fetma) i förtid.

Att inte kunna göra saker och delta pga fetma är något som påverkar nu. Vad som komma skall är svårare att förutse och onödigt att oroa sig över.

Min fasters make har haft fetma i 40 år. Han kunde inte ligga och sova, fick ej luft. Somnade under samtal etc på kalas då hans sömn var under all kritik. Han fick amputera tår pga fetma. Lever fortfarande. I samma skick.

Min morbrors fru var några år yngre. Hon var hälsan själv. Inga laster, smal etc. Hon dog nyligen, frisk fram till dagar innan döden.
 

Så din poäng är att man inte ska göra något åt eller att det inte finns skäl att oroa sig över ett tillstånd (som faktiskt är livsfarligt) men som man själv kan ta tag i och göra något åt, bara för att det finns människor som har otur eller av genetiska skäl dör i förtid, trots att de har levt ett sunt liv? Olyckor och arv kan man inte göra så mycket åt, men fetma kan man göra något åt. Varför är det onödigt att oroa sig över vad som komma skall? Det skulle jag också göra om jag var ts. Kompisen har fetma som bara har blivit värre med åren, hon är ung och har redan hälsoproblem. Ganska självklart att man oroar sig för vad som komma skall, såvida personen inte gör något åt det. Hade du resonerat likadant om det gällde en alkoholist, att det är onödigt att oroa sig för vad som komma skall?

Alltså, fetma är livsfarligt och det faktumet kommer inte förändras bara för att du berättar om en fullt frisk kvinna som hade otur och råkade dö före sin feta man (som även han lär dö i förtid, om hans situation inte förändras). 

Att inte kunna göra saker och delta pga fetma är något som påverkar nu. Vad som komma skall är svårare att förutse och onödigt att oroa sig över.

Min fasters make har haft fetma i 40 år. Han kunde inte ligga och sova, fick ej luft. Somnade under samtal etc på kalas då hans sömn var under all kritik. Han fick amputera tår pga fetma. Lever fortfarande. I samma skick.

Min morbrors fru var några år yngre. Hon var hälsan själv. Inga laster, smal etc. Hon dog nyligen, frisk fram till dagar innan döden.
 

Min bästis är ung och väldigt tjock. Hon har fetma. Det har bara blivit värre med åren så jag undrar verkligen hur hon kommer att se ut om till exempel tio år. För något år sen vägde hon typ 115 kg och nu är det ännu mer. Saker som en person i vår ålder bör klara, klarar inte hon. 

Jag är rädd att jag ska förlora henne i förtid, vi har känt varandra så länge. Jag har försökt få med mig henne när jag ska träna, men hon vill inte. Jag har någon gång frågat henne varför hon är tjock och då svarade hon att hon inte vet.

Vill hjälpa henne men vet inte hur. Finns det något jag kan göra? 

Så din poäng är att man inte ska göra något åt eller att det inte finns skäl att oroa sig över ett tillstånd (som faktiskt är livsfarligt) men som man själv kan ta tag i och göra något åt, bara för att det finns människor som har otur eller av genetiska skäl dör i förtid, trots att de har levt ett sunt liv? Olyckor och arv kan man inte göra så mycket åt, men fetma kan man göra något åt. Varför är det onödigt att oroa sig över vad som komma skall? Det skulle jag också göra om jag var ts. Kompisen har fetma som bara har blivit värre med åren, hon är ung och har redan hälsoproblem. Ganska självklart att man oroar sig för vad som komma skall, såvida personen inte gör något åt det. Hade du resonerat likadant om det gällde en alkoholist, att det är onödigt att oroa sig för vad som komma skall?

Alltså, fetma är livsfarligt och det faktumet kommer inte förändras bara för att du berättar om en fullt frisk kvinna som hade otur och råkade dö före sin feta man (som även han lär dö i förtid, om hans situation inte förändras).