Blivit illa behandlad hela mitt liv
Okej jag förstår att det här kommer verka som en riktig "offerkofta"- och "tyck synd om mig"-tråd... Men det är såhär jag känner för tillfället! Jag går inte alltid runt och känner såhär och ser mig som ett offer!
Jag vill inte berätta om händelser i detalj eftersom det då blir uppenbart för vissa vem jag är. Jag hoppas ni förstår ändå.
Jag har väl i stort sett alltid tyckt att andra varit elaka (blev mobbad i skolan), att jag blivit orättvist behandlad av folk och så. Men jag har liksom alltid klarat av det på något sätt ändå, trots att jag är så sjukt lättkränkt. Jag har alltid haft lätt för att säga ifrån och be dem som varit elaka dra åt helvete. Klart jag varit förbannad och ledsen många gånger över att folk inte kan bete sig, men det har aldrig satt sig så hårt och påverkat hela livet som det som hänt på sistone har gjort! Jag har svårt att klara av de mest enkla vardagliga sysslorna, och jag bara grubblar och ältar. Det beror nog mycket på att jag är så pass ensam nu, har i stort sett ingen att prata med. (Tappade kontakten med alla när jag flyttade) Jag går och bär på allt skit jag varit med om helt själv, har ingen att ventilera med. Jag drar mig för att ringa till psykjoren och Jourhavande Medmänniska eftersom jag har blivit bemött som skit till och med när jag ringt dig ibland.
Det måste väl finnas nån j-la gräns för hur illa andra människor får göra en??! Även om det är "mitt fel" för att jag är så lättkränkt och negativ? En del har sagt det rätt ut att det är mitt fel. Enligt andra så är ALLT mitt fel, alltid! Hur vidrigt andra än beter sig så är det jag som är ett psykfall enligt folk, för att jag reagerar starkt på elakheter som folk vräker ur sig!
Just nu tycker jag bara att det är för mycket för att jag ska orka! Klarar inte av att ta emot mer skit! Det kanske är jag som har svårt för det sociala, jag kanske borde tåla lite mer, ja! Men det finns ju ingen som helst empati och förståelse för att vissa av oss tar åt oss och reagerar starkt och att det inte är något som vi väljer! Jag har aldrig fått någon hjälp med detta av psykiatrin trots att jag haft med dem att göra i över 20 år! Elaka människor säger att det inte är någon ursäkt för att jag är som jag är, och att man inte borde bete sig som jag gör i min ålder. Som om det skulle ha nånting med ålder att göra!! Va fan jag orkar ju inte mer!! Orkar inte med att var och varannan människa är negativ och taskig och tar ut sitt egna dåliga mående på mig! Orkar inte gå och må dåligt längre pga andra!
Vården är full av folk som har en fruktansvärd attityd, och fördomar om oss som tillhör minoritetsgrupper. Så jag kan aldrig vara säker på att jag inte blir illa behandlad där också. Jag blev ju till och med utskälld en gång när jag ringde Jourhavande Medmänniska- för att jag blockerade linjen för dem som verkligen mådde dåligt!! Fy fan!
Ska jag ha det såhär resten av livet?!
Jag får alltid tips på saker att göra när jag känner mig under isen, som promenader, träning, podcasts etc. Och jag gör saker som är bra, men inte fan hjälper det! Känns inte som att NÅGON förstår att det jag behöver är hjälp mot att jag känner mig så otroligt illa och orättvist behandlad hela tiden! Att jag inte kan strunta i det och bara fortsätta att ta skit! För att inte tala om dem som tror att jag bara behöver (mer) medicin så blir allt bra..! Som om anledningen till att jag upplever att jag alltid blivit utsatt och illa behandlad skulle vara att jag inte tar medicin??! Sjukt!!