Ni som ville ha barn men det inte blev några

Jag är lika gammal som du och har samma problem. Hade en parter länge men det var absolut inte rätt med honom så jag är glad att det inte blev något. 
Har sen dejtat en del men inget seriöst - det var exakt vad jag behövde som nybliven singel. 

Och sen blev jag jättekär i någon som inte alls var lämplig och nu står jag här och tåget lämnar snart perrongen. Fortfarande kär i fel man och jag har accepterat att det inte blir några barn. Det är en jättestor sorg för mig och framför allt eftersom jag har många yngre vänner som är mitt uppe i familjebildandet. 
Det krossar verkligen mitt hjärta. 

Jag tycker tvärtom att du ska vara tacksam gentemot dig själv för att du inte skaffat barn med "vem som helst" eller hållit fast vid män som behandlat dig illa för att få barn. 

Och det finns ingen anledning att tro att det är för sent för dig. Visst, du är inte lika fertil som när du var 25, men måååånga får barn efter 38 utan problem även om det kan kräva fler försök. 

Hur ser ditt liv ut för övrigt? Stabil ekonomi, ett fast jobb, ordnade förhållanden i allmänhet? 

Har du övervägt möjligheten att skaffa barn utan partner, via IVF?

Tack för dina snälla ord. Jag har känt att jag velat ge barn samma fina uppväxt jag fått med föräldrar som vill ha dem tillsammans. 

Har fast och trygg anställning med bra lön, lång utbildning, äger mitt boende.

Har snuddat vid tanken att skaffa själv men känner ingen som gjort det och funderar på just om jag kan ge ett barn själv allt.

Vi accepterade vår barnlöshet och hittade andra saker i livet som gav mening. Bl a att vara extraföräldrar till andra barn. 

Kram på dig. Hoppas du får något stöd av tråden.

Det är väldigt rätt tänkt av dig. Och moget och ansvarsfullt. SÅ många som sätter barn till världen utan att ens reflektera över om de kan ge barn bra uppväxtvillkor, eller om de ens är tillräckligt intresserade av föräldraskapet eller vad livet med barn innebär. Det är många som vill "ha" barn, men inte lika många som är intresserade av att vara föräldrar.

Det finns ingen som är en perfekt förälder eller kan erbjuda ett perfekt liv, och ingen vet heller vad som händer under livets gång. Men har man som du en fast anställning, en mer än tillräcklig inkomst, ett tryggt hem och en genuin längtan efter/intresse för familjelivet har man nog de bästa förutsättningar man kan få.

Självklart hade du helst velat träffa Mannen med stort M - Pappan med stort P! - för att skaffa barn. Och än är det fullt möjligt. Men tiden går förstås. 
IVF är givetvis inte för alla och det finns aspekter av det som man kan vara kritisk till. Men det är ett sätt för dig att få barn utan att behöva vänta och hoppas på att rätt relation hinner komma för dig. Det kan vara värt att överväga om du känner att barnet är viktigare än att vara i relation med barnets andre förälder, och om du tror att du klarar av föräldraskapet ensam. 

Kanske finns det någon IVF-grupp på Facebook att följa, eller ett nätverk att komma i kontakt med via din lokala BVC?

Oavsett hur det blir för dig, tycker jag som sagt att du ska tacka dig själv för att du varit väldigt mån om vem du eventuellt skaffar barn tillsammans med. Och kom ihåg också att även om du inte skulle få barn, har ditt liv så otroligt mycket annat fint att erbjuda.

Att det finns två föräldrar som skaffa barn är inte förenligt med att barnet får en bra uppväxt.  Att man är två kan också innebära att man faktiskt är ensam om en relation inte är sund.

Om du vill satsa på att få barn utan  partner då anser jag att du ska köra på! Ja det kanske är något tuffare om du är ensam förälder med det är inget fel om du har nära anhöriga som kan ställa upp som stöd och avlastning. Låg dig inte luras av att allt är en dans på rosor bara för att man är två.

Det går heller inte säga att det kommer vara tufft att vara småbarnsförälder då alla barn är olika och ekonomiska förutsättningar också skiljer sig åt.  Du kan lika gärna få en bebis älskar att sova och som du måste väcka för att bebisen ska få i sig mat;). barnens  trotsigaste brukar vara snarlikt alla andras, men det är något som brukar gå över då det hör till utvecklingen.

Bara att du har en sund inställning och värdering gör att du kommer bli en bra mamma. Men försök att undvika prestige och höga krav för då ökar sannolikheten till att du kommer känna sig misslyckad<3

Vi alla har våra brister som föräldrar , oavsett om man är två eller inte =)

Snälla tveka inte! kör på!

Absolut är det så! Hundra gånger hellre en ensam förälder som är trygg, ansvarstagande och har sunda värderingar än två föräldrar som är i ständig konflikt!

Har man bara ekonomin till att klara det som ensamstående och löser andra praktiska aspekter utan att bli alltför beroende av andras uppbackning, så kör på.

Känner flera som gjort IVF som ensamstående som säger att visst finns det utmaningar men också fördelar. Att man bestämmer helt själv över föräldraskap, husregler etc.

Tack för svar. Det känns bara så konstigt. Sen jag var liten har jag ju alltid sett en framtid med barn. Men åren har gått helt enkelt och nu står man ju här barnlös i övre 30-årsåldern. Har ändå omgivit mig med folk, försökt dejta etc, och har inga allvarligare fel vad jag vet om iaf. Pandemin kom ju dock emellan med och snodde några år litegrann.

Men ja, såhär skulle inte livet vara när jag var den ålder jag är.

Jag förstår din känsla. Men vad vet man å andra sidan i förväg om hur livet ska bli? Inget alls! 

Även om jag förstår att barnlängtan överskuggar det mesta just nu, verkar mycket ha gått rätt i ditt liv och du kommer säkert att kunna erbjuda ditt barn mycket nu som du inte hade haft för typ 10 år sedan.

Och du är trots allt bara 38 år. Inte 88. Se inte tillbaka på livet som att inget finns kvar. Det är både vanligt och normalt att få barn efter både 35 och efter 40. Kvinnor har alltid fått barn i den åldern (under förutsättning att man levt så länge, förstås: medellivslängden var inte lång för t.ex. 300 år sedan). Enda skillnaden från förr är att i dag kanske man får sitt första barn i den ålder, och förr kanske det var ens sjunde. 

Du har fortfarande goda möjligheter att uppfylla drömmen om föräldraskap, men eftersom du närmar dig 40 och inte har en partner i dag skulle jag rekommendera att du åtminstone ser över vilka alternativ som finns och vad som känns rätt för dig.