Familj ångest o uppgivenhet
Är snart 40 år o har en lillasyster som är 3 år yngre. I hela mig liv har jag känt mig isidosatt. En helt fruktansvärd känsla att man inte duger.
Senaste 10 åren har min familj suttit själva hela somrarna o min syster lägger ut bilder på barnen med mormor o morfar. Jag har verkligen både varit arg o ledsen o försökt förklafa hur jag känner. Ändå ser alla år likadana ut.
Jag slutar aldrig hoppas på att min mamma o pappa kommer behandla mig som min syster o det är väl det som är fler de gör så jävla ont särskilt varje sommar när jag ser att mina barn får miste om allt det där trygga. Tyvärr är deras farmor o farfar tragisk bortgångna i en bilolycka o de har aldrig träffat dem..