• Anonym (Nyfiken)

    Inseminering ensamstående - etnicitet på donator?

    Hej!

    Jag planerar i framtiden att inseminera mig med hjälp av spermadonator utomlands, därav satt jag och kollade runt på spermabanker för att se hur det funkar och se profiler osv.

    Det jag kom att tänka på, och detta är hypotetiska frågor som jag är nyfiken på vad folk tänker om, är:

    Som ensamstående finns ju ingen partner som man vill att donatorn ska "likna" i hudfärg, ögonfärg osv.
    Om man är vit/svensk (exempelvis), är det då självklart att välja en donator som också är vit? Skulle det anses konstigt (eller problematiskt) att välja en svart eller asiatisk donator t.ex.?
    Hade du undrat varför kvinnan valt en donator som är så olik henne själv?
    Berövar man barnet på en del av sitt kulturella arv?
    Är det skillnad på detta vs. att som vit svensk adoptera barn från ett annat land (t.ex. Sydkorea har ju varit populärt)?

    Jag kunde inte hitta någon diskussion om detta någonstans och tyckte det vore intressant att höra olika åsikter.

  • Svar på tråden Inseminering ensamstående - etnicitet på donator?
  • Anonym (Veta)

    Det beror nog på flera grejer. Kanske kommer barnet få fler frågor om vem pappan är och var denna kommer ifrån om ert utseende skiljer mycket? Är ni lika kanske andra barn inte bekymrar sig om det på samma sätt? Bara en fundering ☺️

  • Anonym (Lisa)

    En vän till mig har inseminerat sig privat i Sverige. Där valde de medvetet en donator som liknande mamman i hudton, hårfärg, ögonfärg för att barnet skulle likna mamman så mycket som möjligt. Detta för att barnet ska känna tillhörighet med mamman och i mindre utsträckning få frågor om ursprung och om sin donator (när det gäller insemination kallas det inte pappa, då är det en donator). Jag är själv vit men har barn med man från Japan. Vår dotter har ett utseende som många förknippar med Asien, men hon har ju sin pappa att referera till när hon får frågor. Hon kommer alltid ha kontakt med sitt asiatiska arv genom sin pappa. Detta blir mycket svårare för barn som är gjorda genom insemination, då rasism och fördomar om olika utseenden finns i mängder i vårt samhälle och kan skapa en känsla hos barnet att de inte hör hemma nånstans. Googla mellanförskap. 

  • Anonym (r)

    För barnets skull ska man välja en liknande sig själv, att slippa ständiga frågor gör mycket för den komplexa situationen.


    Adoption är inte oproblematiskt men det har blivit "tar det vi får", utbudet har varit att just dessa länder kan tänka sig adoptera bort barn.

  • Zaro

    Säger som alla andra. Vi har ett donatorbarn men vi är ju ett samkönat par så de valde en vit efter min partner, jag själv är inte vit.

  • Anonym (Kajsa)

    Jag har skaffat barn på egen hand. På min klinik fick man inte välja utseende själv (vet inte hur det funka på andra), utan de valde åt en och försökte hitta en som var så lik en själv som möjligt. Jag är dock rödhårig och det var helt omöjligt att hitta rödhåriga donatorer, så i slutänden blev det en blond donator eftersom majoriteten i min familj är blonda. Och nu har jag en liten jordgubbsblond kille som är väldigt lik sin morfar 🍓

  • Anonym (Annie)

    Man får ju tänka på barnets bästa..  väljer man en annan etnicitet än sitt egen blir kanske känslorna ännu större ?vem är min pappa??? När du som mamma är vit, men pappan färgad eller asiat. kanske t.o.m. mest lik en man barnet inte känner, varje gång hen ser sig i spegeln.


    nej, alltså det kan slå riktigt fel är min tanke.

  • Anonym (Åsa)

    Jag skulle vilja ha en svart donator. Men de kanske man inte får då?  Barnen blir ju så otroligt fina 

  • Anonym (Inte lagligt)
    Anonym (Nyfiken) skrev 2024-07-11 09:41:53 följande:
    Inseminering ensamstående - etnicitet på donator?

    Hej!

    Jag planerar i framtiden att inseminera mig med hjälp av spermadonator utomlands, därav satt jag och kollade runt på spermabanker för att se hur det funkar och se profiler osv.

    Det jag kom att tänka på, och detta är hypotetiska frågor som jag är nyfiken på vad folk tänker om, är:

    Som ensamstående finns ju ingen partner som man vill att donatorn ska "likna" i hudfärg, ögonfärg osv.
    Om man är vit/svensk (exempelvis), är det då självklart att välja en donator som också är vit? Skulle det anses konstigt (eller problematiskt) att välja en svart eller asiatisk donator t.ex.?
    Hade du undrat varför kvinnan valt en donator som är så olik henne själv?
    Berövar man barnet på en del av sitt kulturella arv?
    Är det skillnad på detta vs. att som vit svensk adoptera barn från ett annat land (t.ex. Sydkorea har ju varit populärt)?

    Jag kunde inte hitta någon diskussion om detta någonstans och tyckte det vore intressant att höra olika åsikter.


    Bättre att du använder dig av sperma från svenska vården. 
    Det blir lättare också för barnet att få kontakt med sin pappa också då. 
  • Anonym (Nyfiken)
    Anonym (Inte lagligt) skrev 2024-07-11 18:27:02 följande:
    Bättre att du använder dig av sperma från svenska vården. 
    Det blir lättare också för barnet att få kontakt med sin pappa också då. 
    Inte för att det var min fundering men - nej jag kan inte inseminera via svenska vården. 

    Det kommer vara en öppen donator oavsett. 
  • Anonym (DCP)

    Snälla, lär er mer om hur dessa barn mår. De är inte en bil ni beställer via nätet där ni kan välja färg på fälgarna.

    När man läser på om ämnet, i forums och liknande där de berättar om sina erfarenheter, så hittar man många DCP som lider/lidit av identitetskris därför att de inte sett ut som sina föräldrar under uppväxten.

    DCP = Donor conceived person.

    De ogillar starkt också att betraktas som en produkt.

    För er som vill lära er mer om hur de har det, följ gärna dessa subforums på redit: r/donorconceived, r/askadcp och r/donorconception. De delar av sig av sina erfarenheter och man lär sig en hel del om hur det kan vara att växa upp som dcp.

  • Anonym (DCP)
    Anonym (DCP) skrev 2024-07-12 10:36:42 följande:

    Snälla, lär er mer om hur dessa barn mår. De är inte en bil ni beställer via nätet där ni kan välja färg på fälgarna.

    När man läser på om ämnet, i forums och liknande där de berättar om sina erfarenheter, så hittar man många DCP som lider/lidit av identitetskris därför att de inte sett ut som sina föräldrar under uppväxten.

    DCP = Donor conceived person.

    De ogillar starkt också att betraktas som en produkt.

    För er som vill lära er mer om hur de har det, följ gärna dessa subforums på redit: r/donorconceived, r/askadcp och r/donorconception. De delar av sig av sina erfarenheter och man lär sig en hel del om hur det kan vara att växa upp som dcp.


    Glömde poängtera det viktiga då, som är att man bör välja en donator som ser ut som en själv, eller som ens partner. 
  • Cathariiina

    För det första anser jag att det är fel att skaffa barn med donerade könsceller överhuvudtaget, för barnet har rätt till sin identitet. På detta sätt kommer det inte att känna till halva sin identitet, och sådant skapar mycket problem. Nej inte hos alla förstås, men man kan inte veta från början om just detta barn kommer att lida av det eller inte.

    Man hör ofta människor säga, som har hittat sin far eller biomamma (vid adoption) eller donator eller halvsyskon i vuxen ålder, att "det var som en pusselbit som föll på plats. Det borde inte vara viktigt, men det var det ändå". Varför SKAPA problem för en ännu-icke existerande individ i onödan? Och i ditt fall kommer det alltså inte ens att finnas en social pappa, så barnet kommer även att sakna en pappafigur? Och förmodligen syskon också?

    ...och dessutom antar jag att du tänker kosta samhället pengar, genom att kräva ut underhållsstödet från Försäkringskassan, fast det inte finns någon pappa som de kan kräva tillbaka beloppet ifrån..?

    Men om vi lämnar allt ovanstående, så tänker jag att det väl är ganska självklart att man vill att ens barn ska bli så likt en själv som möjligt, om man inte skaffar barn med en man som man är kär? Då tänker man ju t.ex. att "jag vill ha ett barn med HANS vackra, fina, nyfikna, vakna, intelligenta, varma ögon". Men vem vill ha ett barn med en massa främmande drag, från en främmande släkt? OM jag skulle ha gjort något sådant, så skulle jag ha försökt matcha mina egna färger och övriga utseende med donatorns så noga som möjligt. 

    Sedan tänker jag även att detta barn kommer att bli så annorlunda ändå, när alla andra på dagis och i skolan har pappor - de som inte lever med sin pappa, hälsar i alla fall på honom varannan helg. Eller som minst så vet de vem han är. Varför spä på annorlundaskapet med utländska färger och drag, som även kan försvåra för honom eller henne i vuxen ålder p.g.a. associationer med problematiska invandrargrupper, importfruar o.s.v.. Nä. Det där får du tänka igenom både en och 54 gånger till...

  • Cathariiina
    Anonym (Åsa) skrev 2024-07-11 17:48:18 följande:

    Jag skulle vilja ha en svart donator. Men de kanske man inte får då?  Barnen blir ju så otroligt fina 


    Detta är ju verkligen ingen allmän sanning. Det beror på hur generna kombineras, och det är inget man kan påverka. En typisk afrikansk näsa, mun eller kindkontur i ett i övrigt europeiskt ansikte, är inte fint. Dessutom får många mulatter inte den varma hudton som du kanske tänker dig, utan i stället blir de gråblaskiga i huden, som svart som har blekts ur, och måste sola hela livet - i solarium på vintern - för att få en varm ton (om de bryr sig om det). Hår som inte är svart men ändå mycket krusigt ser också konstigt ut, o.s.v. o.s.v..

    Vidare tror många att alla svarta och mulatter är så smidiga i kroppen, lösa i höfterna o.s.v., de föreställer sig att deras barn ska kunna bli dansare eller gymnaster. Men DET är inte någon allmän sanning heller... 
  • Xenia

    Det är ju enklast att välja en donator som liknar en själv, så jag antar att jag skulle ha gjort det. 

    Men jag kan tänka mig ett annat scenario. Jag var sambo/gift med en asiatisk eller afrikansk man som jag älskade. Jag såg fram emot ett mörkhårigt och brunögt barn som liknade honom. Men så dog han tragiskt (sjukdom el olycka). Jag stod där ensam utan varken man eller barn. Men efter en tid började jag längta efter ett barn. Och då ett som liknade min avlidne man. Så jag valde en donator som var asiatisk/afrikansk, helst från samma land som min man. Barnets namn skulle dels vara internationellt (tilltalsnamnet), dels från det landet (andranamnet).

    I hemmet skulle det finnas fullt med foton efter min avlidne man. När barnet blivit stort nog så skulle jag berättat om donationen och varför jag valt den donator jag valt.

    Se där, jag fick visst ihop en hel novell nu. Oskyldig

  • Anonym (Malva)

    Vet inte hur det fungerar utomlands. Men i Sverige väljer man i regel en donator med liknande drag som kvinnan som ska insemineras, om hon är ensamstående. Men jag antar att hon skulle kunna be om sperma från något med helt andra fysiska drag.

  • Pixxel

    Tycker du ska likna en donator med liknande utseende som dig själv. Blir bäst för båda dig och barnet.

  • Anonym (Nyfiken)
    Pixxel skrev 2024-07-12 16:24:33 följande:

    Tycker du ska likna en donator med liknande utseende som dig själv. Blir bäst för båda dig och barnet.


    Ja, nu gällde det ju inte mig som jag skrev. 
Svar på tråden Inseminering ensamstående - etnicitet på donator?