Vi började våran utredning för någon månad sen.
Igår fick vi svaret på första spermaprovet. Inga spermier. inte en endaste.
Vi ska göra ett nytt test men chansen är inte sås tor att det ska finans då heller.
Nu hoppas vi att det "bara" är gången som blivit blockerad..
Allt känns bara svart nu.
Tänk om vi inte kan få ett kärleksbarn. Tänk om vi måste donera sperma från någon annan?
Det känns så tungt.....
Någon annan som har det så här?
japp vet hur det känns. Vi får donerad sperma. Och vi är jätte tacksamma men visst i början kändes det natt svart.
kram
Hej! Vet hur du mår. Har precis gått igenom samma sak. Vi fick reda på att min sambo inte hade en enda spermie i sin sädesvätska. Han fick lämna två spermie prov och blodprover. Idag har vi varit iväg och gjort en testikelbiopsi, då dom tar vävnad från testiklarna för att se om det produceras några överhuvud taget. Ibland kan det bero på att det är stopp i utförsgångarna så att inte spermierna tar sig ut, eller så är det helt enkelt så att cellerna som ska producera spermier inte fungerar och då är man helt steril.
Vi får svar den 4 maj på provet dom tog idag,så man hoppas att det finns. Allt känns jobbigt ibörjan när man får reda på ett sådant besked, man ser bara svart på allting, men det blir bättre. Man vänjer sig lite vid tanken, aldrig helt men något. Om det är något du undrar över så fråga gärna. Kram
Du är inte ensam! Vi är fler i samma situation. Periodvis har vi haft det jättejobbigt men nu väntar vi på besked om vi är gravida med donerade spermier. Det dröjer några veckor innan vi vet men vi är förväntansfulla. Det viktigaste är att prata med varandra. Bestäm tillsammans vad ni vill. Vi funderade fram och tillbaka länge innan vi bestämde oss för detta. Kram!
Ina77: Okej, hur tog din pojkvänn beskedet?
Sommarstrålen:
Hoppas ni får positiva besked i Maj....
Hoppful:
Lycka till... Hoppas ni är gravid!Är det första försöket eller?
Läkarna vill att vi ska lämna ett till sperma prov så dom är säkra på att så är fallet. Men vi har bestämt oss för att vänta med det några veckor.
I slutet av den här måanden ska vi åka till paris. Och då vill vi helst inte få ännu tråkigare besked. Så vi väntar tills efter det.
Som tur är så har vi aldrig haft svårt att prata med varandra. Så vi har pratat gråtit skrattat med varanda.
Det känns lite bttre nu: men vi vet ju inte riktigt hur det ligger till ännu. Om det finsn några spermier alls. Eller om det inte gör det.
Vi vet iallafall att om det inte finns några spermier ska vi donera.
Vi vill vara med i gravididiteten ända från början.
Mwen jag hopaps hoppas att det finns några spermier där iallafall.
Exakt samma för oss så jag vet exakt hur det känns....! Läs gärna i min presentation.
Och du - det är inte kört! Jag är i vecka 14 nu, med makens egna spermier! De behövde dock lite hjälp på traven...! 
Hej!
Jag vet hur många av er här inne känner. När man får reda på att mannen inte har några spermier!....Men jag ska berätta våran historia vilken kanske ger hopp till många.
När vi hade försökt bli gravida i 1,5 år och det blev inget så träffade vi en läkare. Efter att ha undersökt mig så var det min mans turn. Han fick lämna spermie priv. Han gjorde 4 st. Noll Spermier kom svaret tillbaks! MEN VI VILLE BLI FÖRÄLDRAR!!!!!! Så vi fick remis till sahlgrenska... där fick min man göra en testikelbiopsi... fick igen NOLL! Sen fick dem göra ett annat kirurgisk ingrepp.. då fick han vara sjukskriven i en vecka... nu så hittade man enstakade men alla var inte normala!!!!!
Nu var det dags för IVF/ICSI... MEN av misstag så fanns det en lapp att min man skulle lämna spermie prov.. vi blev chockade och tänke varför ska han göra det?? Han har ju ändå inga! MENNNNNNNNNN dem hittade...... och nu e jag gravid..v6
Hej Ellis, och alla andra!
Jag vet exakt hur det känns att inte ha några simmare. Själv fick jag veta redan som 16 åring att jag var steril sedan födseln på grund av ett syndrom som kallas Clainfeldters Syndrom och som gör att man har en kromosomändring i kroppen (XXY47) vilket gör att man blir steril. När man är sexton år och får veta nåt sånt så tänker man väl mest: - å va bra, då behöver jag inte vara orolig att göra nån tjej gravid typ. Så jag tog det inte så hårt då. Det har jag däremot gjort nu på slutet. För ganska precis två år sedan (2 april - 94) träffade jag en underbar tjej via dejt och vi föll för varandra direkt. Efter ett halvår var vi förlovade, efter ett och ett halvt år var vi gifta (8 augusti - 05) och vi är så lyckliga. Men vi skulle vara ännu lyckligare om vi kunnat få barn på naturlig väg. Men inte nog med mitt syndrom så berättade hon för mig att hon har PCO-S, som är en lite svårare form av PCO. Så inte nog med att JAG inte har några spermier, utan dessutom har hon svårt för att få ägglossning.
DET KÄNNS TUNGT
Men vi ska börja en behandling nu, med sprutor, och hoppas att det ska ge henne ägglossning. Vi har pratat med sjukvården (IVF) i Umeå och dom håller på att ta fram en donator som liknar Mig lite, för att det ska bli så naturligt som möjligt.
Så Ellis, visst känns det tungt. Men var glad att hjälpen finns att få en donation. Det är ju ändå Du som blir pappan till barnet. Å visst kommer du att älska det barnet lika mycket som ditt "Kärleksbarn"?!!! Det tror jag!
Genom att jag inte har eller någonsin haft möjlighet att få barn så vet jag i alla fall en sak: Jag kommer att älska det barn som donationen ger, mer än allt annat på denna jord. Det blir inte mitt biologiska barn, och det är väl alla mäns dröm, men det blir ändå mitt riktiga barn. Det biologiska i skapandet är bara en liten del av vad det innebär att bli Pappa. Det viktigaste är att du vårdar ditt barn på bästa sätt. Det finns tusentals män i vår värld som inte borde få bli pappor för att dom är svin som bara lämnar sitt barn p.g.a ex. droger eller att det blev ett "oönskat" barn. Hur nu ett barn kan vara oönskat.
Vi är många med dig. Du är inte ensam.
Trodde själv att jag var ensam i världen om detta innan jag upptäckte alla andra här.
/Hälsningar: Robert - Umeå
Rolla och Esping: Jag blir så glad för eran skull..
Hoppas det blir så för oss också...
Jo förresten. Vad kan det bli för fel på blodprov? Sambon lämnade blodprov förra veckan, igår fick han ett brev där det stod att det blev nå fel med provet kan du lämna ett nytt?
RobertoAnnika:
Usch vad jobbigt. Hoppas allt går bra för er..
Vi var helt säkra från början att det var mig det var fel på eftersom min mens är så oregelbunden...
Men sen visade det sig att det är fel på sambon också..
Jag har inte gjort alla undersökningar på mig ännu, men jag hoppas inte dom hittar något fel. men sån otur som vi har med allt kommer dom väl hitta något...
Lycka till alla..
Och tack för alla fina ord. Känns bra att veta att vi inte är dom enda...
Hej! Önskar er all lycka till, vet precis vad ni går igenom...vi fick vårt besked 051014 glömmer aldrig den dagen. dagen då hela mitt liv krossades. Nu har allt vart fram o tillbax å idagsläget slåss vi för "vårt ofödda barn". vi vill komma igång med Donator Inseminationer så fort som möjligt, men det är inte upp till oss längre, utan nu ska en massa andra människor bestäma åt oss. Det är inte så roligt längre...
Men var rädda om varandra och håll ut. På nåt sätt så löser det sig ska ni se!!!!
Det gäller bara att vara stark och fokusera på det viktigaste av allt. Ni har Varandra. Glöm aldrig det. Det är jätte lätt att göra det när allt gör så fruktansvärt ont så man inte vet var man ska ta vägen.
Tänker på er!
*kram* Emma
EmmaErik:
Tack för att du bryr dig...
Just nu känns det som om jag inte bryr mig om någonting. Det känns bara overkligt.
Och det räckte tydligen inte bara med att det inte finns några spermier...
Jo, vi pratar ofta om hur viktiga vi är för varandra m.m.
Speciellt nu.. När det känns tungt...
Lycka till med allt..
Hoppas ni hittar någon bra donator snart