Överreagerar jag ?
Ska försöka fatta mig kort. Jag (ensamstående 2 barnsmor) umgås med 2 andra mammor och våra barn har hur kul som helst ihop. I sommar har vi setts några gånger med våra barn och badat och varit på en mini semester till kusten ihop. Vi har pratat om att ses en em/ kväll denna veckan som lite avrundning av sommaren, då mina barn är hos sin pappa sista lovveckan. Jag skrev och fråga om dom ville komma hit på lite kräftskiva (barnvänlig såklart) tanken va att barna kunde få fiska ett par dagar innan så kunde deg bli en trevlig grej för barna.
Dom nappade direkt. Enda dagen ena mamman kunde var Torsdagen så då bestämde vi det. Jag hörde ingenting och skrev därför till dem och frågade när och om barna ville fiska. Då kommer det fram att ena mamman inte kan på torsdagen. Hon ringer upp och beklagar sig. Jag sa det är ingen fara vi löser en annan dag. Sen ringer jag den andra mamman för att fråga om dom vill komma ändå (vi umgås själva rätt ofta så det är ju inget konstigt). Då kan inte hon heller på Torsdagen trots att det va hon som bestämde denna dag. Jag blev irriterad. Hon ville jag skulle spara kräftorna till nästa vecka så vi kunde ses då allihopa. Jag har inte mina barn då. Ofta vet jag inte om jag har rätt att bli sur för jag alltid ska va så snäll. Men detta kändes inte alls bra. Jag blev ledsen och har helt ärligt ingen lust att bjuda hem dem mer. Att dagen innan få reda på att ingen tänker komma när man själv tagit kontakt. Är det inte lite dåligt? Jag har planerat hela veckan efter detta.