Vänskap till relation
Jag skulle vilja höra utomstående synpunkter på en relation som jag har utvecklar senaste åren.Vi träffades på en gruppresa för 2 år sedan. Vi sågs medan sällskapet skulle göra olika aktiviteter ihop. Under resan fann vi varandra som olika med komplitabla. Vi både har partners hemma just då.
Efter resan har vi hållit kontakten sporadiskt och vänt oss till varandra för känslomässig support när det varit tufft hemma.
jag blev till slut singel medan min vän kämpade på.
Nu våras började det knaka i deras relation och hen kom och sov hos mig några gånger. Platoniskt.
Vi började samtidigt planera för att resa tillsammans igen. Men allt avbröt när hen gick tillbaka till sin partner. Vi fortsatte ha kontakt men sporadiskt.
Nu i sommar tog det slut och därefter har vi nu bokat en resa ihop. Vi har också börjat höras allt oftare och gjort mindre resor och äventyr ihop. Men forrfarande platoniskt. Däremot har vi börjat ha mera kroppskontakt med varandra. Mera kramar m.m
Jag har varit återhållsam av någon slags respekt för att hen just nu bearbetar sina känslor från uppbrottet. Men det finns en åtrå som jag skulle vilja släppa fram.
Jag skulle vilja höra era tankar kring om man kan utvecklas från platoniskt vänskap till något annat under resa? Om min resekamrat kan ha andra tankar i åtanke än bara vänskap?
Jag tror inte på att man skall prata känslor utan visa dem genom handling, och låta saker och ting växa fram. Uppenbarligen har det ju varit bra för vår relation över tid. Men jag skulle gärna vilja forsätta och se om vi är komplitabla även i andra områden. Det är ju uppenbart att vi är bekväma med varandra och det är väl den atmosfären som jag inte vill sabba genom att pusha på ifall hen inte känner samma. Då sitter man ju där på resan ihop.
Vad är era tankar här?
