När ena har långsammare tempo i relationen. Hur vet man om man slösar sin tid?

Jag tycker du är otålig. Jag tycker ni har gått långt fram. Jag och min man väntade mycket längre än så med att träffa varandras familjer och jag tycker det var bara positivt.

Varför är du så PÅ med att träffa hans familj? Jag är sån att jag bara är glad så länge det dröjer. Det är ju inte hans familj jag har en relation med och så jäkla kul att träffa föräldrar och syskon är det inte. Ha inte så bråttom utan lär känna varandra i lugn och ro. Ser faktiskt inte problemet alls.

När det är barn med i bilden vill man som regel vara jävligt försiktig med att introducera den nya för barnet så man är säker på att det är rätt. Ni har varit tillsammans i 4 månader. Det är ingenting. Ni känner knappt varandra. Att introducera dig för barnet, barnet gillar dig och sen skiter det sig, hur tror du det påverkar barnet? 

Det är bra att han vill ta det lite långsamt. Att han vill bli mer säker på er relation först. Om du inte kan hantera det är det kanske bättre att du söker dig till någon utan barn.

Hur gamla är ni? Har du barn eller är det något som du gärna vill skaffa i framtiden?

Det är viktigt för mig. Känner mig utanför mär man träffar familjen utan mig. Inget jag säger till honom men för mig är det en självklarhet för att lära känna någon, att lära känna varandras familj. Men gillar honom jättemkt och försöker vara tålmodig även om det gör ont.

Jag är lite skadad av skräckhistorier där folk träffas i åratal utan att få träffa familjen och personen visat sig tvivla på relationen och egebtligen letat efter nåt bättre. En vän till mig råkade ut för det t.ex. Det är min största skräck som nog är orsaken till min otålighet.

Vi är båda över 30, han ca 7 år äldre än mig. Jag har inte barn men vill ha ett i framtiden. Dessa saker har vi pratat om.

HUR blir man säker? Blir man inte säker på sina känslor ganska snabbt? Man hör ju om att män oftast vet efter typ 1 månad om personen är "the one" men gladeligen träffas med någon som är "ok" tills de träffar nån bättre. Jag är SÅ rädd för att råka ut för det.

Jag kan bara rekommendera dig att jobba på ditt bekräftelsebehov. Det är HELT upp till honom när han vill introducera barn och familj. Varför skulle du slösa din tid?

Är du så längre in i en relation också att du även då kräver mycket bekräftelse? Att riskera att bli sårad är något man riskerar så fort man börjar träffa någon, det är så det är bara och oundvikligt om man vill träffa något. Akta så du inte skrämmer iväg honom bara. 

Är rädd att det aldrig ska hända och övertänker att han aldrig ska bli redo.

Han hade en familjemiddag i söndags som jag inte blev bjuden på.  Var nav nån anledning säker på att jag skulle bli det då det kändes som att det var dags. Gjprde andra planer men grät hela dagen över det. Spelade såklart glad när han ringde mig på kvällen för att inte pressa. Undrade i hemlighet om han inte tycker jag "duger" att bjuda in. Ohälsosamt men kunde inte hjälpa att känna så.