Förälder med NPF?

Jag är 34 år och fick diagnosen ADHD för 8 år sedan. Jag tycker att jag kan ha livskvalitet trots ADHD även om det finns motgångar. Dessutom fick jag inget stöd med min ADHD som barn och om mitt barn får ADHD kommer jag både hjälpa barnet och vara på skolan. 

MEN när vi försökte få vårt första barn fick jag även diagnosen autism nivå 1. Då blev jag lite tveksam. Min man har NPF i släkten också. Det bästa är om mitt barn inte får NPF, då det faktiskt är en funktionsnedsättning. Men jag tror att hen kan få ett bra liv ändå. Vi bestämde oss för att fortsätta försöka, men jag erkänner att jag är rädd att barnet ska få autism nivå 3, då det kan bli svårt att leva ett normalt liv då. Jag vill det allra bästa för mitt barn, men om jag adopterar enbart på grund av NPF-risken och ändå får ett barn med NPF. Vad kommer barnet tro då? Att jag inte vill ha det? Men kort sagt så fortsatte vi försöka för att vi tror att barnet kan få livskvalitet. Nu är jag gravid och vi vet inte vilka diagnoskriterier vårt barn kommer uppfylla. 

Jag vill tillägga att man kan gå barn med NPF utan att ha det själv. Och man behöver inte få ett barn med NPF bara för att man själv har det. 

Jag visste inte det, när det jag skaffade barn, fick diagnos först som vuxen. Jag vet inte om jag kanske hade fått ett barn mindre, eller om jag hade varit noga med att pappan inte har NPF. Sånt kan man ju också tänka sig, det minskar också risker, respektive att man kanske orkar bättre med inte för många barn. Jag hade nog ändå fått ett barn, eller kanske två. 

Två av mina barn har diagnos, och jag vet att en av dem inte tänker skaffa barn, men inte så mycket av rädsla att barnet ärver det, utan av känslan att inte orka med ett barn. Den andra vill ha barn och har just i alla fall även en partner med diagnos, så är är risken hög. 

Inte en sekund, faktiskt. Jag har vuxit upp med personer runtomkring som haft diverse funktionsnedsättningar, både fysiska och psykiska, och vet hur samhället dömer, men vet också vad även funktionshindrade klarar av, om de vill och får.  Så tvekade jag inte en sekund på att skafa barn, trots att jag har asperger/autism, och jag och barnens far båda bär på en recessiv gen för en fysisk funktionsnedsättning. 

Vi har nu 3 barn, ingen av dem har ärvt det fysiska funktionhindret, men ett av dem har fått ett annat av slumpen, eller kanske något annat ärftligt som vi inte vet om då det är "i samma bana", och det verkar inte som at någon av dem har en npf heller.

Inte en sekund, faktiskt. Jag har vuxit upp med personer runtomkring som haft diverse funktionsnedsättningar, både fysiska och psykiska, och vet hur samhället dömer, men vet också vad även funktionshindrade klarar av, om de vill och får.  Så tvekade jag inte en sekund på att skafa barn, trots att jag har asperger/autism, och jag och barnens far båda bär på en recessiv gen för en fysisk funktionsnedsättning. 

Vi har nu 3 barn, ingen av dem har ärvt det fysiska funktionhindret, men ett av dem har fått ett annat av slumpen, eller kanske något annat ärftligt som vi inte vet om då det är "i samma bana", och det verkar inte som at någon av dem har en npf heller.