Varför vara socialt kompetent?
Har aldrig förstått varför det är så viktigt för de flesta att vara så sociala.
Skulle aldrig sätta mig på ett fik som ex.
Tycker det är jobbigt att umgås med människor.
Och har man ingen uppgift eller ett mål att nå som ex ett arbete eller en uppgift helt enkelt så kan jag på min höjd prata 10-20 min med grannarna och sedan räcker det.
Ingen bryr sig om mig och jag har slutat bry mig om andra.
Har inte kontakt med någon förutom en släkting via telefon. Har inga vänner och umgås kanske 1 gång per år med någon kompis.
Men visst, om man har intressen som går ihop med någon annan så kan det vara kul visserligen. Men det här överdrivna att sida på ett fik, gå ut för att äta ute på restaurang osv. Tom hör några säga att deras intresse är att gå ut och äta. Inte p ga maten utan p ga det sociala. Fattar inget av det där.
Är det inte bättre att vara praktiskt lagd. Och hjälpas åt med de viktigaste uppgifterna (om det behövs) men skippa lössnacket?
Har aldrig riktigt upplevt en riktig vänskap. Inget som har varit långvarigt eller tryggt. Kompisar har jag haft flera hundratals utav. Men mådde inte bra av det ändå.
Visst att man ska kunna prata med en ev partner. Inga problem. Kan öppna mig för 1 person och ta emot av densamma och självklart Sina barn med (om man har några). I övrigt känns de väldigt överdrivet och överskattat ?
Man gör antingen bort sig eller måste stå ut med andras misstag, tyckanden och tänkanden och det tar både energi samt slösa tid?
Igår gick jag en runda med hunden. Och hörde någon fyllesnubbla bakom något hus där det var folk som umgicks. Folk skrattade. Okej, det var säkert kul för dom. Men var det inte mer än så? Är de t därför som man umgås med folk? För att skratta åt tokigheter och sedan älta det hela som en rolig grej?
Jag skrattar varje dag med min hund. Jag får njuta av luften, vandrar, ser / upptäcker saker på vägen och funderar på hur man ska bygga saker och lösa problem. JAg mår bra så. Förutom att jag saknar en partner att bilda familj med. Men man måste ha social kompetens för det verkar det som så det är kört för mig. Kommer vara singel för evigt eller så leker jag social (för jag kan snacka) Men då känna mig fast med att umgås med folk som jag egentligen inte känner för.
Berätta gärna vad exakt ni får ut utav att vara sociala?