Är ni nöjda hur med hur livet blev?

Jag är faktiskt rätt nöjd med livet just nu, men vägen hit har varit lång och krokig.

Som pensionär kan jag se framåt fast det allra mesta redan passerat. Levt ett bra liv med mina mått mätt efter en jobbig barndom. Kärlek och arbete har funnits hela mitt vuxenliv. Önskar bara att fler inte behövde kämpa i motvind.

Nej, men det vände nyss så nu ska det bli fint. 

Vadå blev? Livet kan ändras hela tiden, finns inget som säger att det ska fastna på varken bra eller dåligt.

Jag har ett bra jobb, ett hus, en bil, pengar på banken, frisk osv men önskar att jag någon gång kunde få vara prioritet i någons liv.

Är tyvärr ofrivilligt ensam och van vid att aldrig duga, aldrig få vara med, aldrig vara viktigt osv och det gör lika ont varje gång jag hoppats att det skett en ändring, men blir ständigt nedkickad i mörka källaren igen. 

Efter 50 får man vara nöjd om man vaknar på morron och ingenting gör ont.

Jag är nöjd idag.

Nej, men jag kan inte göra något åt det förgångna, och har svårt att påverka framtiden, så det får gå ändå. Som det är idag så är jag nöjd om jag får se ytterligare en solnedgång.

Verkligen inte. 
Fick en hjärnskada när jag var liten som har förstört mitt liv.
Jag är 29 år nu. 

I grund och botten är jag nöjd med mitt liv. Men jag kommer nog aldrig vara 100 procent. En liten procent av mig kommer alltid känna att något saknas och det är tyvärr inget som kommer förändras. Min ena förälder valde att självmant lämna detta liv och det kommer jag alltid få leva med. Jag kommer alltid att känna en tomhet och saknad inom mig som tyvärr inte riktigt går att fylla. 

Jag är nöjd med nästan allt, men allt jag önskar är att vara 100% igen, att få hen tillbaka. Att få leva sådär oskuldsfullt igen, orörd av egentlig tragedi och trauma. Förlust hade jag känt på innan, men inte blandat med ett sådant trauma. 

Det har dock fått mig att vakna upp och inse att all den där oron och ångesten jag hade inom mig bara är onödig och förlamande. Så idag lever jag i nuet och lägger lite vikt vid oviktiga saker. Allt som egentligen spelar roll är min familj och det är där jag lägger all min fokus och energi. 

NEJ

Nja, kan väl inte säga att jag är jättenöjd. Livet är väl 50% bra, 50% dåligt. Jag kommer aldrig vara rik, äga ett hus, eller ha barn, det sista är dock självvalt. Har en partner som tyvärr har en kronisk sjukdom som gör att vi nog kommer stagnera i det liv vi har nu, men det kunde varit värre.

Jag hatar inte livet, men är nöjd med att jag inte för livet vidare till någon ny.

Nej, verkligen inte.
Men livet är inte över än, kanske kan det bli bättre än.
Har kroniska sjukdomar, samtidigt har jag gjort val i livet som inte gynnat min fysiska och psykiska hälsa, så har en del ånger över hur jag levt. Men man kan ju inte ändra det som varit, bara försöka göra "bättre" val för att må bra nu och i framtiden.

Det svåra är att försöka göra sig själv nöjd både kortsiktigt och långsiktigt, då de val som gynnar en långsiktigt kan "missgynna" en kortsiktigt, och tvärtom. Den balansgången är väldigt svår tycker jag....