Har ett långdistansförhållande och vi båda bor i Sverige som tur är, men jag tycker det är jättejobbigt att inte kunna träffas när man vill och eftersom jag har mina barn VV och han inte har träffat dem än så blir det inte att vi kan ses varje helg. Hur är det för er andra som har långdistansförhållande? Hur får ni det att fungera? Vi har inte varit ett par så länge så vi har inte kommit till det stadiet att vi pratat om att flytta ihop.
Två viktiga saker är kommunikation och prioritera. Extra viktigt I ett distansförhållande.
Hjälps åt att kunna träffas , hjälp varandra att hitta lösningar och kompromissa. Erbjud hjälp , fråga om hjälp. Kommunicera ordentligt via riktiga samtal . En god kompromiss kan vara en middag halvvägs eller att bara sova en natt istället för en helg. Se möjligheter istället för att eventuellt sura över att det inte blir som ni tänkte er.
Vill ni träffas så ser ni till att det prioriteras.. ja det kommer innebära att farmor kanske får äta släktmiddag utan dig , att nån måste ta ledigt en måndag eller att barnvakt måste finnas tre helger i rad etc etc. Det kan bli en del pussel och bök. Ställ in er på det. Acceptera det.