Hon ville dejta långsamt. Jag bröt av dejtingen men var jag för snabb??

Skulle du faktiskt klara av att ha en relation med någon som håller på så? Dock verkar du också väldigt på som verkar ha ställt henne mot väggen flera gånger efter EN dejt.

Ja du har rätt att jag förmodligen var väldigt på snabbt. Jag hade inte dejtat på många år och jag tror jag blev knäpp i huvudet av det och superstressad och helt plötsligt ville jag ha massa svar snabbt. Därför jag tänker att jag kanske bröt för snabbt..
Jag vet inte om jag kan leva med en sån person men samtidigt vet jag ju inte egentligen om hon alltid är sådan eftersom vi bara hann ses en gång.. Jag hade lite svårt för att hon bara kunde säga att hon ville ha kul, och inte kunde ge mig bekräftlese eller nåt på att hon ville ha mig men samtidigt fattar jag ju nu hur absurt det är såpass tidigt att ens kräva sånt 😆🤦?♂️ Jag tror som sagt att jag fick nån sorts knäpp av att börja dejta igen och jag mindfuckade mig själv åt helvete...
Men ja, skulle vi fortsätta ses och det efter många dejter fortfarande känns som hon knappt vill ses, då hade jag backat. Men då hade jag också varit säker på att hon verkligen alltid är sån..

Tror du hittat ett kompisämne mer än kärleken i ditt liv. Okej visst, ni har bara dejtat ett tillfälle. Tjejens agerande därefter, boka in annat när du är barnfri, skippa bekräftelsen av dej, skylla på egen ångestproblematik mm mm mm. Ni skriver bra ihop men från tjejens håll verkar det IRL oseriöst så det osar om det. Blir nog bäst om du inriktar dig på i första hand vänskap där. Hon verkar ju inte vara nåt skönt KK ämne för dej heller. Vad finns då kvar? Ja, gör det ni gjort ett tag. Det ni är bra på ihop. Bli varandras mejl friends och dela nån sexfantasi ibland. Om hon vill förstås. Då blir det i bästa fall nån fart på kärringen i krysset. 

Själv skulle jag vare sej bränna krut eller slantar på en sån labil och känslomässigt snål kvinna som tänker på sej själv och vare sej vet ut eller in.

Lite svårt att säga när det är så tidigt. 
Hon kanske var osäker, eftersom hon inte verkade så på, men samtidigt kan det krävas att man ses lite mer för att det verkligen ska uppstå kemi. 

Så.. varför inte fråga ut henne igen. Inte så mycket att förlora på det?

Ibland kan kvinnor behöva känna att mannen verkligen är intresserad innan de börjar sänka gardet.  Jag tror speciellt någon med ångestproblem så kommer du få vara den som gör mest ansträngningar i början.

Träffade på en som höll på så hela tiden, det gör jag inte om. Det blir ännu värre när du har fäst dig vid henne om ni fortsätter att dejta. Du vill träffas men allt annat är viktigare än dig. Höll på att göra mig galen så avslutade, borde ha gjort det nästan direkt istället.

Jag förstår inte vad hon gör i dejtinglivet när hon mår så där med sin ångest. Hon måste bli bättre eller helt bra igen innan hon ger sig på det. Vet inte vad hon har för diagnos i botten, Vet du det? Hon kan som hon mår nu inte ta ansvar för sig själv. Mindre dig. Mindre er. Ångest är svår också för den går inte att planera efter. Om du själv inte bara är ute efter något kul som hon säger hon är hade jag inte satsat. 

Ja. Hennes ångest är ett stort hinder. Säkert mycket bättre förutsättningar att hitta en relation när båda personerna har ett stabilt bra mående

Du gjorde rätt. Det var något som inte klickade men hon vågade inte berätta det. Istället "slingrade" hon sig.

Huvudet på spiken. TS kanske dock dras till nervvrak eller hysterikor? Då får han ta för det när strul alltid pågår och för alltid fastna här på FL ständigt med nya frågeställningar i sitt dejtingliv eller i sitt samliv när det slår till. 

Lika barn leka bäst heter det ju av anledning. Människor som mår lite halvtaskigt hittar varann. Ingen är förstås helt hel i själen, men om bägaren är alltför full trasar de sönder varandra ännu mer. TS får här en omstart i negativiteter.