stress, oro och ångest
Jag har haft en tjej sedan 8 månader tillbaka, i början var allt fantastiskt hon pratade med mig om allt och nämnde då att hon ibland kunde känna stress, oro och ångest.Orsakerna just då var bland annat prestationsångest i skolan, men även hennes familj hennes pappa var alkoholist och låg hemma hela dagarna och var skild med mamman.
Under hela den här perioden har vi varit tysta förhållandet för hennes föräldrar, mest för hennes mamma detta för att hon är delvis marrockans och hon har alltid sagt att hennes mamma inte kommer gilla att hon har kille innan hon är 18 och att hon är orolig för detta och tyckte det var jättejobbigt.
Jag var ok med detta, att vänta hon fyllde 18 nyligen. För cirka 2 månader sen började hon må extremt dåligt, över sig själv sin kropp, ångest och allt möjligt. Jag visste intebh6r jag skulle hantera allt så jag försökte stötta så gott jag kunde. Jag märkte att hon blev mer och mer distanserad.
I förgår cirka 2 veckor efter hon fyllt 18 så sa hon behövde en paus, hon hade fortfarande ångest över att behöva berätta om vårt förhållande om sin pappa skolan, sin mamma och jobbet och sig själv.
Jag vet att jag hade kunnat göra mer för henne genom att stötta henne på ett bättre sätt, jag visste inte vad måendet innebar och kanske inte var med henne så emotionellt som jag borde ha varit, kunde tänka att hon överreagera.
Hon sa till mig att det inte var något jag kunde göra det här var något hon behövde gå genom själv eller med en psykolog. jag var inte problemet utan det var hennes hjärna. hon sa att hon ville kunna göra allt med mig men det kunde hon inte, för hon kände sig inlåst. hon berättade att efter studenten när hon kunde flytta hemifrån så kunde hon se en framtid mellan oss igen.
jag har inget ont att säga om henne för hon var den snällaste tjejen i världen, men tyckte det var jobbigt sätter hon gjorde slut på och hon kunde ha gjort det irl också men har svårt att visa känslor face to face.
Jag tror innerst inne att om jag var mer för henne så kunde hon ha pratat med mig, men vet inte vad jag ska tro, tyckte också att det var så konstigt när hon precis fyllt 18, och vi hade sagt att allt skulle bli normalt då, var nog det hon tyckte var jobbigt också i samband med familj skola och jobb.