Hur blir man en så optimistisk person när det gäller cancer, hälsa, pengar osv, som dessa?

Tror att endel har med sig det från uppväxten (både arv och miljö). Tycker att det finns ganska tydligt positiva och negativa familjer/släkter. Är man van vid att ta i med förväntningar så är man kanske också bra övad i att hantera besvikelser. 

Själv har jag kommit en bit på vägen genom övning som vuxen. Är ingen jätteoptimist men har blivit bättre på att se det positova och våga hoppas på det bra.

Utmana ödet? Vilket öde? Kanske du menar att det är risk för att bli besviken? Jag tror att folk helt enkelt ser saker mer positivt eller med tillförsikt. Vad funkar för en funkar kanske.inte för en annan.

Sen är det ju inte säkert att hon känner som hon säger ända in i själven. Hon kanske är jätterädd inombords men har lärt sig att försöka peppa sig själv.

Jo det kanske är så. Jag förstår inte att man törs vara så positiv utåt, det är en sak att tänka positivt. Att "allt kommer nog gå bra" men att prata så säkert om att allt ska bli precis så man förväntat sig. 

Det jag vet är att hon växte upp under svårare förhållanden. Hon kanske är van vid besvikelser. 

Jag försöker också se positivt på saker, vända på saker att det inte behöver vara negativt t.ex.   
men att just vara det sådär utåt. 

och allvarliga sjukdomar. Kanske jag som är larvig bara men skulle inte tordas säga att man är frisk, och allt är enbart bra. Fastän man har många odds emot sig. Däremot kan jag väl försöka tänka så för mig själv. Menar inte att man ska intala sig att saker ska gå illa. Absolut inte

Ja en risk att bli besviken, men också lite läskigt att säga att man ska till läkaren för att höra att allt är bra och ser ännu bättre ut. Har hon ens tänkt tanken att det kanske ser sämre ut? Vad händer om läkaren her ett sånt besked?

Varför skulle man inte våga säga något positivt? Det påverkar ändå inte utgången. Eller jo förresten, det gör det ju! Du har väl hört talas om placebo?

Jag funderade faktiskt på det här igår. Har ju haft en hjärtinfarkt och man kunde så tydligt se på de andra patienterna efter behandlingen att vi var två typer: en typ som var positiv och glad efter operation eller stent och en grupp som var nedstämd och inte kunde jobba, var deprimerad och lamslagen, rädd osv.

Jag tillhör själv den positiva gruppen. Brukar säga att min hjärtinfarkt är det bästa som har hänt mig! Det låter galet, men om man bortser från det faktum att man är sjuk så har det medfört så mycket positivt och så många bra erfarenheter.

Jag tror definitivt att man är skapt på det ena eller det andra sättet, för alla i min släkt är som jag. Min morfar var likadan.

It ain't over til it's over och tills dess så kör jag på tills hjulen trillar av. Full fart framåt. 

Jag tänker alltid ut olika scenarion, vad jag ska säga och hur jag kan reagera. kan vara alltifrån arbetsrelaterat till hälsa. Men om man är förberedd och iaf har tänkt tanken att saker inte blir som planerat har hjälpt mig iaf. 

och att andra ska tänka att man blir besviken. det vill jag inte heller. 

typ att söka ett jobb "jag kommer få jobbet"  blir ju lite pinsamt nästan sen om man inte får det. Så skulle jag aldrig säga inför andra. 

Vad härligt det låter! 

jag själv har en mamma som är väldigt negativt av sig. vilken tur att din släkt är sådan! 

väldigt intressant! Tror att hennes släkt också var sådana. Väldigt bra självkänsla och att dom är bäst. Kortfattat. 

Jag tänker några saker när jag läser det här.
Det första är att man inte gagnas av att tänka eller uttala det som vore negativt. Har jag cancer så är det väl inte positivt vare sig för mig själv eller den som hör mig prata om jag gick runt och målade upp f-n på väggen så att säga.
Sen är det väl få med svår sjukdom (jag har också haft min släng av det, om än inte just cancer) som inte förstår eller är medvetna om vad det skulle kunna leda till. Så naiva är det nog få som är.

Sen tänker jag att det finns angreppssätt som bygger på att man måste uttala saker som man vill "ska komma till en". Kan det vara en sån grej?
Jag tror inte på det riktigt själv att bara för att jag säger något högt så kommer universum att ge det till mig så vips. Men det finns ju dom som tror det. 

Och sen det sista är att det är en sak att försöka hålla en positiv "anda" kring sin situation och vad man säger. Och att vara "klämkäck" liksom. Det senare funkar inte för mig, det låter bara fejk.