• Anonym (Tia)

    Livskris - handlingsförlamad

    Jag befinner mig i min absolut första livskris. många gånger tidigare har jag haft svårigheter i livet, men ändå stått rakryggad och tagit tag i saker som behöver göras. Nu är jag handlingsförlama. Allt faller isär. Äktenskapet, familjen, förlorat mitt jobb, kan inte ta nytt jobb för vi behövde säga upp förskolan och har inte hittat en ny vi vågar lita på. vet inte vem jag är eller vem jag vill bli. Är ganska ung och har hela livet framför mig men klarar mig knappt igenom dagarna. Allt är tungt. Att lyfta fötterna är tungt. Vad gör man? Vart hittar man kraften och motivationen? Jag behöver ta tag i mitt liv för barnens skull, behöver hitta bostad, flytta. hitta ett jobb som passar ensamstående med allt det innebär. Jag är sjukligt trött. så trött att jag inte ens orkar titta på nytt jobb, ny förskola, något. Jag bara är. Hur tar man sig vidare?

  • Svar på tråden Livskris - handlingsförlamad
  • Anonym (,,)

    Det låter jobbigt. Jag förstår att det känns överväldigande just nu men kanske behöver du inte göra allt och ta alla stora beslut nu på en gång? Du behöver landa lite i vad det nu är som har hänt och komma ner i varv för att överhuvudtaget kunna ta bra beslut. Har du någon att prata med och som skulle kunna hjälpa dig?

  • Anonym (Tia)
    Anonym (,,) skrev 2024-09-12 13:02:36 följande:

    Det låter jobbigt. Jag förstår att det känns överväldigande just nu men kanske behöver du inte göra allt och ta alla stora beslut nu på en gång? Du behöver landa lite i vad det nu är som har hänt och komma ner i varv för att överhuvudtaget kunna ta bra beslut. Har du någon att prata med och som skulle kunna hjälpa dig?


    Min familj vill bara att jag kommer ur relationen och menar att allt blir bättre då, men jag vet inte det jag. En del av mig vill avsluta jag med och en del av mig vill inte. Jag vet inte vilket beslut jag ska ta först, vad jag ska reda i nu på en gång? Vad kan vänta och vad är akut? Kan hela livet få vänta? Är jag lat då? jag har nog ingen riktig samtalskontakt på det sättet, mer personer som stöttar. Det är såklart också bra, men det ger tyvärr inte så mycket just nu. 
  • Tow2Mater

    Du kan inte ha ett krav om har inte hittat en ny fsk ni vågar lita på. Skaffa fsk och leta jobb! Barn dör inte som flugor på någon fsk.

  • Anonym (,,)
    Anonym (Tia) skrev 2024-09-12 14:21:21 följande:
    Min familj vill bara att jag kommer ur relationen och menar att allt blir bättre då, men jag vet inte det jag. En del av mig vill avsluta jag med och en del av mig vill inte. Jag vet inte vilket beslut jag ska ta först, vad jag ska reda i nu på en gång? Vad kan vänta och vad är akut? Kan hela livet få vänta? Är jag lat då? jag har nog ingen riktig samtalskontakt på det sättet, mer personer som stöttar. Det är såklart också bra, men det ger tyvärr inte så mycket just nu. 
    Om det är misshandel det handlar om så håller jag med om att du bör ta dig ur relationen så snart som möjligt, men annars är det väl bättre att inte ta en massa förhastade beslut pga känslor och att skaffa nytt jobb och hitta förskoleplats till barnet borde vara prio 1.
  • Anonym (Neucha)
    Anonym (Tia) skrev 2024-09-12 12:57:11 följande:
    Livskris - handlingsförlamad

    Jag befinner mig i min absolut första livskris. många gånger tidigare har jag haft svårigheter i livet, men ändå stått rakryggad och tagit tag i saker som behöver göras. Nu är jag handlingsförlama. Allt faller isär. Äktenskapet, familjen, förlorat mitt jobb, kan inte ta nytt jobb för vi behövde säga upp förskolan och har inte hittat en ny vi vågar lita på. vet inte vem jag är eller vem jag vill bli. Är ganska ung och har hela livet framför mig men klarar mig knappt igenom dagarna. Allt är tungt. Att lyfta fötterna är tungt. Vad gör man? Vart hittar man kraften och motivationen? Jag behöver ta tag i mitt liv för barnens skull, behöver hitta bostad, flytta. hitta ett jobb som passar ensamstående med allt det innebär. Jag är sjukligt trött. så trött att jag inte ens orkar titta på nytt jobb, ny förskola, något. Jag bara är. Hur tar man sig vidare?


    Titta på ett område du vill bo i (eller känns rimligt) i första steg. Skaffa sen en förskoleplats i det området i andra steg. I princip vilken som helst duger faktiskt. När barnen blir äldre så inser du att förskoleplats egentligen är en piss i Mississippi. Tredje steg är jobbsökandet, fjärde är flytt. När du väl flyttat så hittar du sig själv. Vissa omstruktureringar kanske sker då. Du kanske börjar ett annat jobb.
  • Anonym (Tia)
    Tow2Mater skrev 2024-09-12 14:35:54 följande:

    Du kan inte ha ett krav om har inte hittat en ny fsk ni vågar lita på. Skaffa fsk och leta jobb! Barn dör inte som flugor på någon fsk.


    Barn dör förhoppningsvis inte. Men vårt barn har farit illa på tidigare förskola och det är såklart något jag bär med mig. Tack för en väldigt givande och näsvis kommentar 🙏🏼
  • Anonym (Tia)
    Anonym (Neucha) skrev 2024-09-12 15:31:22 följande:
    Titta på ett område du vill bo i (eller känns rimligt) i första steg. Skaffa sen en förskoleplats i det området i andra steg. I princip vilken som helst duger faktiskt. När barnen blir äldre så inser du att förskoleplats egentligen är en piss i Mississippi. Tredje steg är jobbsökandet, fjärde är flytt. När du väl flyttat så hittar du sig själv. Vissa omstruktureringar kanske sker då. Du kanske börjar ett annat jobb.
    Tack för din kommentar! såg att du hade fått en tummen ner men kan inte förstå riktigt varför. Det är väl lite en steg-för-steg som jag söker just nu. Jag har ett område jag gärna vill tillbaks till där vi bodde tidigare och ska kolla en bostad där i helgen. Trots att jag är glad för det innerst inne känns även den biten svår just nu. Att flytta ifrån det hem vi skapade tillsammans gör så ont. Det var här vi skulle bo föralltid. Ska man bara finna sig i förändringen? acceptera att allt faller samman på varje punkt i ens liv? hur hittar man då styrkan att bygga upp allt igen. Från grunden och helt ensam. 
  • Tow2Mater
    Anonym (Tia) skrev 2024-09-12 22:07:25 följande:
    Barn dör förhoppningsvis inte. Men vårt barn har farit illa på tidigare förskola och det är såklart något jag bär med mig. Tack för en väldigt givande och näsvis kommentar 🙏🏼
    Varsågod. Mitt råd var allvarligt menat.

    Men det är väl mest råd om att sjukskriva dig du leter efter?
  • Anonym (Tia)
    Tow2Mater skrev 2024-09-12 22:13:28 följande:
    Varsågod. Mitt råd var allvarligt menat.

    Men det är väl mest råd om att sjukskriva dig du leter efter?
    jag är säker på att du var allvarligt men tror jag var ganska tydligt i min ts vad det är för råd och Frågor jag söker svar på. 
  • Anonym (Neucha)
    Anonym (Tia) skrev 2024-09-12 22:13:23 följande:
    Tack för din kommentar! såg att du hade fått en tummen ner men kan inte förstå riktigt varför. Det är väl lite en steg-för-steg som jag söker just nu. Jag har ett område jag gärna vill tillbaks till där vi bodde tidigare och ska kolla en bostad där i helgen. Trots att jag är glad för det innerst inne känns även den biten svår just nu. Att flytta ifrån det hem vi skapade tillsammans gör så ont. Det var här vi skulle bo föralltid. Ska man bara finna sig i förändringen? acceptera att allt faller samman på varje punkt i ens liv? hur hittar man då styrkan att bygga upp allt igen. Från grunden och helt ensam. 

    Det kan nog vara svårt att samla tankarna. Ett alternativ (beroende på situationen) kan vara parterapi också.

    Tror också att den frid du söker inträffar först när du har din egna uppiffade bostad och rutinerna på plats. Det kommer att ordna sig. Situationen du befinner dig i nu är kaosartad, det du känner är något naturligt.

Svar på tråden Livskris - handlingsförlamad