
-
Jag är ihop med en underbar man, en person som jag har känt i ett par år och som jag alltid har haft en speciell relation med. För ca 9 månader sedan bekräftades att vi båda har känslor för varandra och hade haft det i över ett års tid redan då, vi blev tillsammans.Så kommer problemet: han vågar inte satsa fullt ut pga att det sket sig med hans långa förhållande innan, de skaffade barn en gjirde slut strax efter. Detta var för 3 år sen, barnet är 5 år.Han har flera ggr sagt att han känner att det är dags att jag träffar barnet men det "låser sig" för honom och han känner att han både vill ich inte vågar, somnatt två krafter drar lika mkt åt olika håll.Samtidigt säger han att han tror på oss och är jättekär i mig och vill ha en relation, bilda familj etc men han verkar nästan hellre offra det än att ta risken att låta mig komma in i hans liv på allvar. Hellre förlorar han det han drömmer om än att tar risken.Jag håller på att bli tokig av allt det här! För första gången i mitt liv har jag mött en man som känns 110% rätt för mig, någon som jag kan se mig själv bilda familj med och bli gammal med, det är som att jag har kommit hem när jag är med honom. Allt stämmer och jag vill inget hellre än att bara få göra ett försök med honom och se vad det kan bli mellan oss.Så vad gör jag? Hur kan jag hjälpa honom över sin tröskel, hur kan jag göra för att få honom att äntligen våga satsa med mig? Det är lätt att säga att jag borde glömma honom och gå vidare men jag har aldrig känt så här med någon annan i mitt liv och det är så svårt att släppa taget när jag dessutom vet att känslan är besvarad. Kan någon hjälpa?
-
Svar på tråden Han vet inte om han vågar satsa igen
-
Skynda långsamt?
-
Min reaktion är att han måste ta ansvar för hur han känner och jobba på det.
Han är med all rätt försiktig och orolig men vad gör han åt det rent konkret? Vad är hans plan? Hur vill han ha sitt liv och hur tänker han nå sitt mål?
Vill du hjälpa honom så ställ krav på honom. Han måste ta tag i sina rädslor och jobba på dom. Ta ansvar för sitt liv och ta konsekvenserna av sina handlingar. Det måste han fejsa själv. Det kan du inte göra åt honom. Han får boka tid hos kurator, bearbeta det gamla och vad det nu än må vara han måste göra.
-
Om det nu är rätt med honom tänk som så att ni har resten av erat liv på er ihop om det nu är rätt. Ni har varit tillsammans ca 9 månader det är inte lång tid. Även om ni kännt varandra sedan innan. Speciellt när det är barn sedan innan inblandat, det gör det hela så mycket mer komplicerat och han har faktiskt inte bara sig själv och sina känslor att ta hänsyn till. Från att du börjar träffa barnet är det inte bara ni två det är ni tre och går det inte bra drabbar det alla tre. Har han sagt vad mer exakt det är han är rädd för?Anonym (Vad göra?) skrev 2024-09-15 08:19:59 följande:Han vet inte om han vågar satsa igenJag är ihop med en underbar man, en person som jag har känt i ett par år och som jag alltid har haft en speciell relation med. För ca 9 månader sedan bekräftades att vi båda har känslor för varandra och hade haft det i över ett års tid redan då, vi blev tillsammans.Så kommer problemet: han vågar inte satsa fullt ut pga att det sket sig med hans långa förhållande innan, de skaffade barn en gjirde slut strax efter. Detta var för 3 år sen, barnet är 5 år.Han har flera ggr sagt att han känner att det är dags att jag träffar barnet men det "låser sig" för honom och han känner att han både vill ich inte vågar, somnatt två krafter drar lika mkt åt olika håll.Samtidigt säger han att han tror på oss och är jättekär i mig och vill ha en relation, bilda familj etc men han verkar nästan hellre offra det än att ta risken att låta mig komma in i hans liv på allvar. Hellre förlorar han det han drömmer om än att tar risken.Jag håller på att bli tokig av allt det här! För första gången i mitt liv har jag mött en man som känns 110% rätt för mig, någon som jag kan se mig själv bilda familj med och bli gammal med, det är som att jag har kommit hem när jag är med honom. Allt stämmer och jag vill inget hellre än att bara få göra ett försök med honom och se vad det kan bli mellan oss.Så vad gör jag? Hur kan jag hjälpa honom över sin tröskel, hur kan jag göra för att få honom att äntligen våga satsa med mig? Det är lätt att säga att jag borde glömma honom och gå vidare men jag har aldrig känt så här med någon annan i mitt liv och det är så svårt att släppa taget när jag dessutom vet att känslan är besvarad. Kan någon hjälpa?
-
Om du vill göra något för att hjälpa honom och er på vägen är det bästa sättet att skynda långsamt och verkligen INTE göra som i hans förra förhållande där allt tycks ha gått för fort och utan att tänka efter .
Det kan tänkas att han känner sig osäker just pga att du nånstans vill ha allt det där han faktiskt separerade ifrån och är rädd att ni också ska ha för bråttom. Att du nånstans vill ha ett löfte från honom kan vara oerhört pressande och stressande. Han är säkert livrädd för att du ska sitta där gravid om tre månader och planera för att flytta ihop.
Hänger du med i hur jag tänker?
-
Absolut är det klokt att skynda långsamt. I hans förra relation gick det dock inte för snabbt, de fick barn efter många år ihop, trots att relationen hade haft många problem. Problemet var att relationen inte klarade prövningen att skaffa barn.Anonym (Patricia) skrev 2024-09-15 10:27:22 följande:
Om du vill göra något för att hjälpa honom och er på vägen är det bästa sättet att skynda långsamt och verkligen INTE göra som i hans förra förhållande där allt tycks ha gått för fort och utan att tänka efter .
Det kan tänkas att han känner sig osäker just pga att du nånstans vill ha allt det där han faktiskt separerade ifrån och är rädd att ni också ska ha för bråttom. Att du nånstans vill ha ett löfte från honom kan vara oerhört pressande och stressande. Han är säkert livrädd för att du ska sitta där gravid om tre månader och planera för att flytta ihop.
Hänger du med i hur jag tänker?
Det faktum att jag är över 30 och barnlös sätter press på situationen även om jag är tyst. Han är kluven och har sagt att själva faktumet att vi står och stampar stressar honom. Han vill komma vidare men kännet sig "låst". Jag har sagt att jag inte har bråttom med barn och inte vill ha barn om jag inte känner mig säker på att allt kommer funka med hans barn, vardagen osv.
Han vågar ännu inte låta mig träffa sitt barn än då det känns som om detta betyder att vi måste gå "all in". Att det är allt eller inget. Jag vill inte pressa honom men vår relation känns som ett limbo där vår relation existerar utanför hans riktiga liv. -
Han är ffa rädd att det ska skita sig som det gjorde med barnets mamma. Satsa fullt ut igen. Han har även extra mkt stress omkring sig just nu- cancer i familjen, extra mkt på jobbet, oregelbundna arbetstider osv. Han mår generellt inte bra emellanåt vilket gör hans grundläggande rädslor större. Han har funderat på att gå till psykolog men jag har svårt att tro att det kommer att bli av.Anonym (M) skrev 2024-09-15 10:02:03 följande:Om det nu är rätt med honom tänk som så att ni har resten av erat liv på er ihop om det nu är rätt. Ni har varit tillsammans ca 9 månader det är inte lång tid. Även om ni kännt varandra sedan innan. Speciellt när det är barn sedan innan inblandat, det gör det hela så mycket mer komplicerat och han har faktiskt inte bara sig själv och sina känslor att ta hänsyn till. Från att du börjar träffa barnet är det inte bara ni två det är ni tre och går det inte bra drabbar det alla tre. Har han sagt vad mer exakt det är han är rädd för?
Han sa att hans plan från början var att vi skulle börja ses alla tre för ca 1 månad sedan men han kan inte komma till skott. Jag är rädd för att han kommer skjuta upp det "lite till" hela tiden och så har flera år gått.
Vi har bra förutsättningar för att det ska fungera. Kul ihop, liknande värderingar osv. Han SÄGER att han snart borde "ta tag i nästa steg i vår relation". Nu finns det inget mer att säga och bollen är hos honom. Även fast allt tycks stämma verkar han ha svårt att känslomässigt komma till beslutet att släppa in mig. -
Förata gången vi pratade om det tänkte han att det skulle räcka med lite mer tid ihop. Sagt och gjort. Vi sågs jättemycket under sommaren, varje ledig stund träffar han mig (ibland tackar jag nej av omtanke för honom då jag vet att han behöver återhämta sig). Ändå är han känslomässigt inte redo att släppa in mig.Fjäril kär skrev 2024-09-15 09:44:24 följande:
Min reaktion är att han måste ta ansvar för hur han känner och jobba på det.
Han är med all rätt försiktig och orolig men vad gör han åt det rent konkret? Vad är hans plan? Hur vill han ha sitt liv och hur tänker han nå sitt mål?
Vill du hjälpa honom så ställ krav på honom. Han måste ta tag i sina rädslor och jobba på dom. Ta ansvar för sitt liv och ta konsekvenserna av sina handlingar. Det måste han fejsa själv. Det kan du inte göra åt honom. Han får boka tid hos kurator, bearbeta det gamla och vad det nu än må vara han måste göra.
Han har själv nämnt att han borde ta tag i det mha psykolog men med alla stressorer han har omkring sig nu (nydiagnosticerad cancer i familjen, kaos på jobbet etc) tror jag inte det kommer bli av, i alla fall inte de närmsta månaderna. -
Tyvärr känner han sig nog osäker på en seriös framtid med dig. Han tycker säkert det är trevligt att umgås men är inte redo för mer än så. Efter 9 månader borde ni kommit längre om han var kär på riktigt. Tror dessvärre inte han känner lika mycket som du och därav velar.
-
Det är inte så lätt att släppa alla rädslor bara för att man är kär. Det kan ta tid att bearbeta sitt bagage. Tror du livet är en disneyfilm där kärlek löser allt?Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-09-15 12:44:28 följande:
Tyvärr känner han sig nog osäker på en seriös framtid med dig. Han tycker säkert det är trevligt att umgås men är inte redo för mer än så. Efter 9 månader borde ni kommit längre om han var kär på riktigt. Tror dessvärre inte han känner lika mycket som du och därav velar.
-
Jag tror han talar sanning faktiskt. Annars hade han inte tagit upp frågorna om att han vill komma över rädslorna. Han säger själv att han inte vill dra ut på det, allt handlar inte om att inte vara kär.Anonym (Hmmm ...., ,) skrev 2024-09-15 12:44:28 följande:
Tyvärr känner han sig nog osäker på en seriös framtid med dig. Han tycker säkert det är trevligt att umgås men är inte redo för mer än så. Efter 9 månader borde ni kommit längre om han var kär på riktigt. Tror dessvärre inte han känner lika mycket som du och därav velar.