Att ta paus eller göra slut helt?

Vi har varit ett par i nästan ett decenium, har inga gemensamma barn utan jag har ett vuxet barn som är utflyttat och han har 2 vuxna barn som fortfarande bor hemma vv. Vi har provat att bo ihop i flera år, men det fungerade inte, eftersom det var hans bostad. Därför blev vi särbos istället och har varit nu i flera år. Vi vill båda flytta ihop till något gemensamt, men det är problem eftersom hans barn fortfarande bor hemma. 

Vi har en stark attraktion till varandra, har trevligt, lugnt och bra ihop när vi är ensamma, men så kommer hans barn och allt blir kaos igen. 

Det är svårt för oss båda att lämna eftersom kärleken finns där och vi trivs så bra ihop, samtidigt som det andra med hans barn tär på oss och boende situationen. Han är en familjeman och jag är en relationskvinna.

Han tycker att jag saknar empati, förståelse och är egoist. Jag tycker att han är tråkig, envis och oföränderlig.

Är det värt att vänta på trots att jag håller på att bli galen? Ska vi ta en paus på en månad där vi båda vet vad som förväntas av den andra om vi vill återgå till förhållandet igen? Eller ska vi helt enkelt bryta och försöka hitta någon som passar oss båda bättre?

Tror ni på att detta kan ändras?