Omöjligt att argumentera med min man

Så ni kom fram till att fodret stack ut. Vad var målet? Var det att kopa ny jacka for att den gamla är for liten?

Jag försökte argumentera för att jackan var för kort i ärmen, med hänvisning till att det som stack fram ner på handleden var innerfodret/mudden. Min man låste sig helt vid att jag uttryckte ?innerfodret sticker ut? och kunde sen inte ta in andra argument. Mudden ska ju sticka ut, men också övertyget ska gå ner.

Problemet är väl som så ofta vilja. Att få någon att vilja. I det här fallet lät det ju som ni hade ett för litet plagg. Problemet var kanske att det medför jobb att byta eller köpa nytt. Och om det är så, måste du ju kringgå den biten, inte bara att "vinna" över din man.
Vad är det egentliga problemet? Lös det och inte fokusera på dåliga argument. 

Jag tolkar ditt inlägg som att jackan var ett exempel, men att problemet är att ni ofta hamnar i diskussioner där ni (han) inte förstår varandra?

Du säger att du i övrigt inte har svårt att bli förstådd (på jobbet och liknande). Hur fungerar det för din man? Går mönstret igen så kanske helt enkelt han har svårt att ta till sig vad andra menar. 

Om ingen av er har problem att kommunicera med andra, så kanske det bara blivit en maktkamp där han vrider på dina meningar för att "få rätt"?

Han kanske är mer detaljorienterad än dig? Problem jag ofta möter på jobbet när man försöker kommunicera en helhetsbild och mottagaren fastnat på en liten detalj som ska diskuteras i oändlighet. 

Sådana människor slösar man inte tid på att argumentera med. 

Man bara köper en ny jacka till barnet, ruttar runt dem i organisationen på jobbet, kallar in högre chef som kör över dem, eller vad som nu krävs.

Vad du ska med en sån till på fritiden fattar jag inte, det låter rätt drygt att leva med.

Jag tycker det låter som om han har nåt odiagnosticerat...? Inte autistiskt kanske, men nånstans på spektret, eftersom han låser sig så.

Precis så. Ett annat exempel var en gång när ena barnet just varit sjukt. Jag tyckte att hon skulle avstå träningen med hänvisning till sjukdomen. Dessutom var det kallt. Min man tyckte att barnet skulle bli varmt. jag svarade att så säkert var fallet, men eftersom det också regnade tyckte jag att en dags vila kunde vara bra. 

Då låste han sig vid att jag sagt kallt. Det var det enda giltiga argumentet jag hade. Sen kom en svada om hur omöjlig jag var att diskutera med eftersom jag hela tiden ?byter fot? och har ?röröiga mål?. 

Om jag säger att jag inte vill äta svamp till middagen eftersom jag inte är sugen på svamp, och dessutom är svampen så dyr/dålig/svår att få ta på, gäller liksom bara det första jag säger. Han kan ägna mycket tid åt att argumentera kring varför jag är dålig på att argumentera, istället för ta in att jag kan ha flera argument för samma åsikt. 

Jag tror absolut på maktkamp från min mans sida. Jag är absolut ok med att han inte håller med mig. Det jag inte är okej med är att han går på mig istället för argumentet. Att fokusera på vad han tycker om jackärm/träning/middag, är betydligt mer konstruktivt. 

Den mest avväpnande svaret man kan ge är:

-ja det TYCKER du, men det tycker inte jag-

Är han lite deprimerad eller stressad? Hur har ni det som par? Det låter lite som att han projicerar sitt eget mående på dig. Han är kanske lite avundsjuk på dig, rent av?