• Anonym (Help)

    Vill plötsligt ha kontakt

    Helt plötsligt efter 10 år ringer min far från ingenstans och ber mig om förlåt och vill ses. Dessutom onykter.

    Jag är vuxen med egna barn som hunnit bli tonåringar + ett yngre barn. Min äldsta har han träffat 3 gånger, sista gången när hon var 2 år. Hon minns såklart inte honom och ingen av barnen har ens frågat efter sin så kallade morfar. De andra barnen har han aldrig träffat. 


    När jag var liten bodde jag hos min mor och hade mest sporadisk kontakt med min pappa. Han har betett sig väldigt illa. Lovade komma flera gånger men dök aldrig upp. Har aldrig varit engagerad i något eller brytt sig om mig.

    Som vuxen har jag försökt ha kontakt med honom flera gånger men bara blivit besviken. Mins när min dotter fyllde 1 år och vi hade släkten på besök, väntade länge med tårtan eftersom min pappa sagt han skulle komma men han dök aldrig upp. Skämdes inför de andra att han inte kom.


    Senaste gången vi hördes var när jag bjöd in honom till mitt bröllop för 10 år sen. Han svarade att han skulle resa bort då. Skickade ingen blomma eller grattiskort ens. Eller ett sms. 


    Och nu ville han ses. 

    Gör jag fel som tänker att jag inte vill låta barnen träffa honom? Vill inte att de ska bli besviken och svikna såsom jag blivit. Eller bör jag tänka att jag berövar dom på en potentiell morfar? 


    Och för min egen del?hur hade ni gjort? Jag känner mig inte glad att han ringde. Har mest en tung känsla. Hade han varit nykter hade det känts bättre. En del av mig vill ses, mest för hans skull. MITT dåliga samvete börjar tala. Kan jag neka min egen far kontakt? Kan jag leva med det själv, att jag avfärdat honom? Många tycker nog att ja det ska du med tanke på hur han behandlat dig, men hur mår jag själv om jag avfärdar honom. Han kanske kommer bli jätteledsen. (såsom jag varit under åren jag vet) Men tänk om han är annorlunda nu. Och vem vet hur många år han har kvar. Kommer jag stå där vid hans begravning och ångra mig. Kommer jag ångra att jag avfärdade honom? Eller kommer jag vara sårad för att jag släppte in honom igen. Så svårt.

  • Svar på tråden Vill plötsligt ha kontakt
  • Anonym (Globe)

    Det gick rysningar genom kroppen när jag läste inlägget. Jag gick igenom i princip allt det du har gjort förutom alkoholen. Mina föräldrar skiljdes när jag var 7 år och jag hann nästan bli tonåring när min far hörde av sig till mig igen. Samma skämskudde som din far, egentligen var det min fars nya kvinna som pressade  på farsan om kontakt.

    Vi träffades några gånger under tonåren, men han hade flyttat 12 mil bort så det var rätt sporadiskt. Sen var det tyst i över 10 år tills han en dag ringde min bror för att få mitt nummer, brorsan ringde direkt och förvarnade mig om det. Jag har 2 syskon, mycket äldre än jag så de var i princip vuxna när föräldrarna bröt upp. Jag/vi hade fått 2 barn när det här hände.

    Jag satte mig ned och började med att skriva en lista över saker som jag ville att han skulle svara på.

    Saker som varför just nu? Varför inte nån av de gånger han gjort mig besviken och jag verkligen behövde honom? Varför skulle jag lita på honom just den här gången? För att lära känna mig igen så behövde han lära känna 3 personer till (min familj). Förstod han detta? Jag hade säkert ställt en del krav om det hade varit så att han drack regelbundet.

    Det blev en slags försoning till slut, inte så att vi umgicks mer än vid födelsedagar och så. På sätt och vis är jag glad att det blev en slags försoning, pappa dog 10 år senare i cancer...

  • Anonym (Help)
    Anonym (Globe) skrev 2024-10-01 21:42:28 följande:

    Det gick rysningar genom kroppen när jag läste inlägget. Jag gick igenom i princip allt det du har gjort förutom alkoholen. Mina föräldrar skiljdes när jag var 7 år och jag hann nästan bli tonåring när min far hörde av sig till mig igen. Samma skämskudde som din far, egentligen var det min fars nya kvinna som pressade  på farsan om kontakt.

    Vi träffades några gånger under tonåren, men han hade flyttat 12 mil bort så det var rätt sporadiskt. Sen var det tyst i över 10 år tills han en dag ringde min bror för att få mitt nummer, brorsan ringde direkt och förvarnade mig om det. Jag har 2 syskon, mycket äldre än jag så de var i princip vuxna när föräldrarna bröt upp. Jag/vi hade fått 2 barn när det här hände.

    Jag satte mig ned och började med att skriva en lista över saker som jag ville att han skulle svara på.

    Saker som varför just nu? Varför inte nån av de gånger han gjort mig besviken och jag verkligen behövde honom? Varför skulle jag lita på honom just den här gången? För att lära känna mig igen så behövde han lära känna 3 personer till (min familj). Förstod han detta? Jag hade säkert ställt en del krav om det hade varit så att han drack regelbundet.

    Det blev en slags försoning till slut, inte så att vi umgicks mer än vid födelsedagar och så. På sätt och vis är jag glad att det blev en slags försoning, pappa dog 10 år senare i cancer...


    Tack för ditt svar. Min man vill absolut inte ha något med min far att göra och vill inte låta honom träffa barnen heller. Just för att han är orolig att historien ska upprepa sig. Jag också.

    Precis så som du beskriver det att din fars nya kvinna pushade för er kontakt var det med min far också. 

    Ångrade du någon gång att ni tog upp kontakten?
  • Anonym (Globe)
    Anonym (Help) skrev 2024-10-01 21:51:43 följande:
    Tack för ditt svar. Min man vill absolut inte ha något med min far att göra och vill inte låta honom träffa barnen heller. Just för att han är orolig att historien ska upprepa sig. Jag också.

    Precis så som du beskriver det att din fars nya kvinna pushade för er kontakt var det med min far också. 

    Ångrade du någon gång att ni tog upp kontakten?
    Nej, jag ångrade ingenting! Jag försäkrade mig om hur relationen skulle se ut, jag fick stöd av pappas nya kvinna (jag ringde upp henne). Givetvis så lät jag inte barnen vara med första gångerna, sen pratade vi med barnen om att de har en farfar som ville träffa dem. De fick rita o måla om hur de trodde farfar såg ut. Vi träffades sedan allihop på Skansen under en halvtimme första gången.

    Min pappa var inte speciellt emotionell av sig normalt men den här första träffen fick hans ögon att tåras. Jag tror det var bra att få ett hyggligt avslut, att barnen i vuxen ålder slapp upptäcka att det fanns en farfar med i livet. För min del var det nog bra också. Även om jag direkt insåg att vi inte skulle skapa någon nära relation. Det gick alldeles för lång tid för det.
Svar på tråden Vill plötsligt ha kontakt