Problem med relation

Hej! 

Har haft samma partner i 20 år nu. Vi träffades när hon gick i 9an och jag gick första året på gymnasiet. Vi gifte oss 2016 och har fått 3 barn ihop. 

En fredag kväll ville hon prata och berättade då att hon mår jättedåligt psykiskt och funderar på seperation. 

Jag blev helt chockad och fattade ingenting. Men anledningen var att hon ansåg att jag inte gör någonting hemma. Jag själv kunde inte riktigt hålla med men lovade i alla fall att bättra mig.

Lördag kommer och jag vet inte hur jag ska beskriva det men allt jag kunde tänka på var att göra allting i hushållet samt ta hand om barnen. Hon mår dåligt så jag ska fixa det här nu. Hon berättar att hon ska träffa sin bästa tjejkompis och tar med sig vår yngsta barn. Vi bestämmer att jag ska börja med kvällsmaten så det är klart tills hon kommer hem igen. Klockan närmar sig 17.30 och mina andra 2 barn börjar bli hungriga så jag ringer frun och frågar när hon tror att dom kommer hem. Hör samtidigt att hon kör bil så påtalar det. Hon berättar att hon precis åkt från sin kompis så jag kunde börja med maten och vi lägger på. Efter några minuter skickar hon meddelande att hon glömde dotterns snutte så fick vända. 

Ytterligare några minuter senare ringer min kompis och frågar varför frugan kollar på lägenhet. Här tappar jag allt. Lägger på och skriver till frun att vi måste prata på kvällen när barnen lagt sig. Men när hon kommer hem, sätter sig vid matbordet, lägger sin hand på mitt ben samtidigt som alla tankar och känslor flyger omkring i mitt huvud så fixar jag inte att äta. Jag tar min tallrik och ställer in i kylen sen går jag in på vårat sovrum och bryter ihop fullständigt. Hon kommer in och frågar vad som hänt och jag berättar då att kompisen ringde och du var och kolla på lägenhet? Du ljög för mig. Du svek mig? Vad händer? 
Hon berättar att det stämde men menar på att det var ifall vi separerar så ville hon ha något boende. Jag köper det men varför berättade hon inte det dagen innan när vi hade vårat samtal?

Ursäkta för mycket text. 

Nu har vi, vad det känns som iallafall lyckats att undvika seperation och det känns ju jättebra såklart.

Men mitt stora bekymmer är att hon ljög för mig. Känns som ett svek och jag kan just nu inte lita på nånting hon säger. Jag försöker hela tiden kolla på hur hon beter sig när hon berättar någonting. Talar hon sanning eller inte?

Har ni några tips?