Har du varit "den andra kvinnan" och vetat om det?

JA, det har jag och fler än en gång!

Det känns befriande när han går hem igen efter att ha tillfreddställt mig. Eller varit på andra äventyr med mig. Ibland åker han på "konferens med jobbet", det är iaf vad hans fru tror.
Jag är inte kär, har aldrig varit kär i en älskare. Är bara ute efter sex, äventyr och ögonfröjd.

Oftast har männen tagit initiativet, i stort sett alltid skulle jag säga.

Jag har dessa "relationer" för att jag som sagt, bara vill ha tillfällig tillfredsställelse på olika sätt.

De är generösa och ställer inga krav, även om det hänt att han både velat och faktiskt har lämnat sin familj. Trots att jag varit mycket tydlig med att jag inte vill ha en "riktig" relation med honom. OCh ännu mindre med hans ev avkommor.

Han fick kämpa ett år innan jag gav med mig, han var så jäkla snygg, kunde få vem han ville  men valde att jobba för att få mig. Jag var kort, tjock och visserligen lite söt, men fulast i klassen... var 16 när jag träffade honom, han 21, jag jobbade extra på hans jobb, och sedan blev jag anställd.

Han var dominant och jag var nyfiken på testa den sortens sex. Eftersom han hade flickvän, numera hans fru (jag är 43 idag, så det var ett tag sedan) så fick vi smyga med att vi ens kände varandra, hejdade bara lätt när vi gick förbi, men pratade aldrig mer än i grupper med andra. 

Jag var aldrig är, inte han heller, vi passade bara jäkligt bra ihop sexuellt, båda fick vad de ville. Vi kände varandra så bra att vi kunde prata med blickar, behövdes inga ord. 

Han försökte avsluta många gånger, jag släppte honom, men han kom alltid tillbaks efter några dagar, jag var älskarinna i 4 år innan jag hittade min nuvarande sambo.

Det var inte uppskattat att jag ville avsluta, och än idag om vi springer på varandra så finns laddningen mellan oss, blickarna, rörelserna som betyder olika saker, hemliga kodord som vi hade kvar. Han vill starta igen, men inte jag. Det jag vill komma fram till är att jag tror att vissa människor bara har kemin att funka ihop, djurisk dragning...

Har varit den andra mannen. Utöver lite tillfällig ragg som visat sig vara uppagna hade jag en längra relation med en gift kvinna.  Vi träffades via jobbet.  Jag hade brutit upp från ett långt förhållande och inget intresse av att binda mig igen eller ha en seriös relation.

Vi trivdes ihop, visste var vi hade varandra. Gav varandra vad vi saknade, passion, bra sex, kul samtal. 

Nej, jag hade inte dåligt samvete 

Tråd starten andas bitterhet och har nog som syfte att fiska upp offer man kan ösa galla över.

Därför svarar jag som så att om jag vore den andra kvinnan, så skulle jag först och främst hålla mig borta från FL

På frågan hur det går till så skulle jag tro att det går till på en mängd olika sätt. I kön på ICA, på jobbet, i skolan, you name it. 

Vem, som tar initiativet varierar väl också, kan jag tro 

På siste frågan svarar jag att kan man ha en relation med någon man inte älskar så kan man ha en relation med i stort sett vem som helst.

Till sist, kanske det är så att både kvinnan och mannen är upptagna när de möts för första gången. Män som är otrogna brukar företrädesvis vara det med någon som själv är upptagen. 

Ja, för många år sedan, det pågick inte särskilt länge, och vi hade bara sex en gång. Båda i ganska olyckliga relationer. Det kändes ingenting när han gick hem till sin familj, han var ju uppenbart inte nöjd i situationen där hemma. 

Han tog initiativet förresten. Vi träffades på jobbet.

Ja det har jag vart. Först när vi sågs sa han att han var skild, sedan skulle skilja sig, sedan att hon var gravid kan ju inte lämna gravid, sedan liten bebis, sedan hade frun depression, alltid nåt som sköt upp. Jag var hans sexleksak i 12 år. Hon fick barn och ett äktenskap...Jag fick xboxone, ps4 och sen xbox s-series och ps5. Alltså jag älskar tv-spel...inte så men hade ju hellre haft man och barn.

Det var han som påstod att han var frånskild, men att hon bodde kvar i hans lägenhet tills hon hittat eget (det var under lågkonjunktur och den värsta bostadskrisen så jag köpte det, ung och dum som jag var) och att hon var psykiskt sjuk så han var tvungen att "hålla koll" på henne. Han hade inga barn då och har fortfarande inga, dock är han fortfarande gift med samma kvinna och försöker fortfarande ta kontakt med mig trots att jag bröt kontakten för flera år sedan, och är i förhållande med en trogen man numera. Jag vill inte ha något med mannen som bedrog sin fru att göra.

Så nja, jag visste inte att han var upptagen, men hade jag varit klokare hade jag fattat att han var det.

Ja. Han tog initiativet, han uttryckte känslor, vi spenderade enormt mycket tid tillsammans och han pratade om en framtid för oss tillsammans.  Och jag blev kär. Jättekär. Och sen funkade det inte och hela min värld rasade samman, det var helt fruktansvärt.
Jag har på hela tiden låtsas som att hon inte finns, jag vet bara hennes namn och det finns inte en chans i världen att vi skulle råka stöta på varandra eller ha gemensamma bekanta som gör att hon skulle få reda på mig. 
Jag ville henne absolut inget illa, jag blev bara kär i hennes man. 

Låter exakt som min historia. Än idag gör det ont att tänka på honom.

Vi har haft det på och av drygt ett år. Nu är det dock slut men jag tänker på honom ofta och att det var fantastiskt att känna sig så älskad som han fick mig. Men sen sårade han mig så otroligt att jag inte är säker på att jag någonsin kommer läka igen. Jag saknar honom fortfarande och har fortfarande varma känslor för honom, trots att jag inte längre är kär. 

En till här, han halade in mig efter att jag gått igenom en smutsig skilsmässa. Han var fortfarande gift men bara på pappret, hon var psykiskt sjuk och otrogen hit och dit. Bara bodde tillsammans och inget mer. 

Aldrig igen 

Ja det har och är jag. Och varit länge. Tyvärr fick personens sambo nys om vår relation för ett tag sedan så nu ligger det i träda med träffar, men vi hörs av nu och då. Dåligt samvete? Ibland Ja, men jag är inte någon han skulle välja ändå pga vår åldersskillnad. Han I början av familjebildning osv och jag har gjort allt det där. Alltså inget hot annat än att han fortfarande trånar sexuellt efter mig. Och jag efter honom. 

Exakt samma för mig. Jag önskar det hade slutat bättre och att vi hade kunnat kommunicera.

Vi var helt överrens om upplägget. Ingen av oss ville inleda något seriöst med den andra. Hon trivdes med sitt familjeliv och jag som ensamstående.

Iniativet var gemensamt. Vi träffades via jobbet på en kurs. Snackade en massa, flirtade och efter en middag hamnade vi på samma rum. Sågs några gånger till pratade igenom läget, var överrens och fortsatte att ses regelbundet.

Det dog ut när jag flyttade långt bort.

Forskning visar att män huvudsakligen inte vänsterprasslar med syfte att lämna sin fru, Medan. Kvinnor i betydligt högre utsträckning är otrogna för att de är missnöjda med nuvarande relation och kan tänka sig att lämna.

Har träffat tillräckligt med upptagna kvinnor för att inse att antalet inte obetydlig  av de kan tänka sig lite tillfällig passion och ändå vara kvar i sin relation

Vi har idag båda lämnat 

Min personliga statistik visar också att män generellt inte lämnar en relation som inte fungerar OM de inte har något nytt på gång. Då stannar se hellre. 

Obs att detta endast är personliga observationer.